rädd mamma

För att jag är arbetslös och inte borta från hemmet. Min sambo är ensam 20 min på en fullsatt buss på morgonen med barnen och då skulle han slå min 6 åring framför folk???? Annars är det jag som är med barnen

Ja, att min sambo sparkat honom i ryggen?! och slagit honom med knuten näve i huvudet....Detta skulle inte gå att göra på denna bussen som går på morgonen. 

Jag älskar alla mina barn mer än allt annat. Det är en skitjobbig situation. Hade jag kunnat ta 3 barn ( snart 4) och bara flytta in hos nån annan ett tag hade jag gjort det. Men vem ska ta emot oss? 5 personer är inte så lätt att bara ta emot. Det är min sambos lägenhet och han ska jag tydligen kasta ut på gatan......

Jag får väl hålla honom hemma med mig tills detta är över dåoch säga till socialen att jag gör det för att skydda honom som nån här ovan skrev. I mina öron låter det som jag säger att det har hänt och är sant., att jag skyddar honom. Skyddar honom från min sambo....herregud.

jo jag förstår men VAR???? Det finns ju ingenstans!!! ska vi betala hotell i 4 månader? Jag förstår allt som skrivits här.....alla har inte släkt o vänner som kan ta emot en. Är det svårt att förstå???

så lösningen är med andra ord för mig att flytta till min mamma tills det här är över, att dom får göra skoluppgifter hemma. Det är det enda alternativet. Tyvärr. Trodde faktiskt inte att det skulle behöva gå så långt men det känns som jag inte har något val. Då skyddar jag alla barnen och skadar min sambo ännu mer. Känns bra. 

Vi har inte råd med det, han har inga vänner som kan ta emot honom. Socialen säger inget om att han ska flytta. Dom vill bara ge "stöd". Egentligen ville jag bara veta om socialen kan ta mina barn pga min sambo. Jag står ju i mitten av allt det här. Vårdnadshavare om alla 3 och har inget att säga till om. Dom anklagar inte mig för något ändå oroar jag mig för att när jag ska hämta honom imorgon är han inte där ......

Så bostadsbidraget ska täcka 3 månaders vanlig hyra och hotell? Inte troligt. Trodde faktiskt inte att dom kunde ta barnen från mig pga honom.

Han studerar, jag är hemma. Vi har min föräldrapenning, barnbidrag, csn och bostadsbidrag. Så vi klarar ju oss men inte så vi kan betala 2 eller 3 tusen i månaden på ett annat boende. Jag får försöka ta barnen igenom den här processen och själv ta dom till skolan fast jag egentligen inte kan.

Har en riskgraviditet och ska egentligen vila, det hålls ju inte kan jag ju tillägga. Inte så lätt med 3 barn hemma. Skolan ligger en bra bit härifrån och barnen kan inte åka bussen själv. Det är ingen skolbuss utan lokaltrafik vi åker. Jag ska inte till socialen innan onsdag men sambon ska dit imorgon. Verkar det konstigt om jag ber honom fråga va som är bäst?

Jag här tackat ja till alla extramöten, all hjälp. Inte sagt att jag är emot stöd. Det va socialarbetaren som sa något om att hon hade 4 månader på sig att utreda. Att jag är rädd är väl pga alla skräckhistorier man hör och att jag själv inte kan leva utan mina barn. Dom betyder allt

Nej jag försöker hålla ihop min familj och vill att alla ska må bra.

Jag ska ta till mig all hjälp. Jag ska följa barnen till skolan från och med imorgon oavsett hur jag mår i kroppen. Och jag här bett honom fråga socialen så ska jag även göra på onsdag. Känslorna och tankarna far iväg med alla hormoner och allt kring bebis som snart kommer. Känner mig orolig för allt.

Pappan här vi ingen kontakt med. Jag har pratat med min sambon såväl som min son. Sambon säger att han några gånger tagit tag i sonens arm när han vart på väg ut i gatan, men det ska va allt. Han sa att kanske han hade tagit i för hårt då. Men slag i rygg och huvud på bussen ska inte ha hänt, enligt honom och min dotter. Vi ska börja med en utredning på sonen på bup. Jag är väl inte alls " lejback" va vet du om va jag sagt till min sambo? Jag har pratat med min pojke en miljon gånger om att jag älskar honom och vill att han ska säga sanningen till mig. Sambon ska sova borta från och med imorgon om det krävs. Jag ska ta barnen till skolan. Jag ska ta emot all hjälp så va menar du med lejback.

Kasta ut honom och lämna barnen själv på dagarna trots att jag egentligen inte ska anser jag inte att va att inte göra något .

Absolut har jag inget val. Jag ska fråga dom om det är bättre om vi bor själva ett tag. Hoppas dom ser mig för den mamma jag är.

Ja visst känns det tufft. Försöker va som vanligt med barnen samtidigt som jag är bestört. Nu har jag iallafall gjort det jag kan. Ifall jag får ta och va själv med mina 3 och en nyfödd får det väl bli så då. Har ingen koll på nått just nu. Han får väl stötta mig på telefon och träffa bebisen när det passar. Känns inget bra men det viktigaste är att barnen mår bra

Nu är det måndag, barnen är lämnade till skolan. Jag pratade med läraren om allting så nu är det ur världen. Mailat socialen och berättat att JAG lämnar barnen till skolan o frågade om dom tycker att jag borde bo själv med barnen ett tag för att se om sonens beteende ändrar sig. Hoppas jag gjorde rätt, det känns bra iallafall. Känns som jag gjort det jag kan för att göra situationen bra för barnen.

Dom hade frågat honom om min sons beteende hemma, hur deras relation är. Jag lämnade barnen på skolan och har mailat socialen men hon sa att vi kan prata på vårt möte på onsdag. Försöker andas mellan varven och umgås med barnen. Det fick bra på bussen till skolan så jag fortsätter att sköta lämnande och hämtande.

Huvudsaken är att dom förstår att jag som mamma gör det jag ska och skyddar mina barn. Från och med idag är jag med dom hela tiden när dom inte är i skolan och hos vänner då såklart.