Anonym (.....)

Äldre 9 Nov 18:31

11 svar

När ska han börja respektera mig?

Min sambo har ingen respekt alls för mig. Eller så är det jag som kräver för mycket..?
Ett exempel som utspelade sig häromdagen. Hur skulle ni reagera och gjort?

Min dotter hade födelsedagskalas. Min sambos bror skulle komma med sin familj. Vi (brodern, hans familj och jag) har inte alls någon kontakt med varandra utanför min sambo. Och dom har knappt kontakt heller.
Min sambo ska skjutsa sin mamma och försvinner hemifrån. Precis när dom ska komma. Och dom kommer när det bara är jag och dottern hemma. Jag blir väldigt obekväm med detta då jag inte känner/pratar med dom.
Ber min sambo att vänta, stanna tills dom gått men det går han inte med på. Han tycker jag är löjlig som inte kan ta emot dom själv. Försöker förklara att jag blir väldigt illa till mods samt besviken på att han inte kan respektera mina känslor och stanna medan dom är här.
Till sist bråkar vi om det och jag blir arg/ledsen/uppgiven så jag slänger tvdosan i golvet. Då kommer dottern. Sambon stirrar på mig och säger: Du är för fan sjuk i huvudet.
Han går och kastar igen dörren. Min dotter kommer och undrar varför han säger så, så får man inte säga och att han är dum som kallar mamma dumma saker.

Senare kommer han hem och låtsas som ingenting. Jag försöker prata med honom att han ,åste sluta kalla mig saker inför barnen. Dom blir väldigt ledsna och förstår inte varför mamma blir så ledsen. Han säger att jag är barnslig och borde ta och växa upp..

Så.. Är det verkligen okej att bete sig så? Ska jag bara finna mig i att han utsätter mig för obekväma situationer? Detta är inte första gången. Ska jag bara nöja mig med att han tar beslut och inte respekterar mig och vad jag vill? Samt ska jag verkligen stå ut med att han kallar mig för saker och kastar ur sig glåpord?

Hur skulle du gjort? Hur får jag honom att fatta..?

modestyclara

Äldre 9 Nov 18:41

#1

Det är ju inte riktigt normalt att man inte klarar av att umgås en stund med folk man inte känner? Har du social fobi? Det är iofs inte normalt att kalla någon för sjuk i huvudet men jag förstår hans frustration...

Anonym (.....) Trådstartaren

Äldre 9 Nov 18:49

#2

modestyclara skrev 2013-11-09 18:41:22 följande:

Det är ju inte riktigt normalt att man inte klarar av att umgås en stund med folk man inte känner? Har du social fobi? Det är iofs inte normalt att kalla någon för sjuk i huvudet men jag förstår hans frustration...

Ja jag har en liten fobi för att umgås med folk jag inte känner. Tycker det är otroligt jobbigt och ännu jobbigare att inte bli respekterad för det när han vet hur jag mår.

Jag tycker inte det är okej att då få stå där helt ensam med dom och känna mig obekväm i mitt eget hem. Jag skulle ALDRIG utsätta honom för att umgås med folk han känner sig obekväm med.

Anonym (enannan)

Äldre 9 Nov 19:00

#3

Om han inte respekterar dig nu kommer han förmodligen aldrig att göra det. Men sen kanske det inte är så enkelt att han inte respekterar dig och dina känslor, han kanske har svårt att förstå och sätta sig in i det du känner.

Av egen erfarenhet, detta är bara min åsikt, så länge man älskar varandra kan man jobba på det. Ibland får man välja att inte ta striden, utan se de bra sakerna och jabba med att förstärka dessa. Genom att prata mycket med varandra, kanske med hjälp av familjerådgivning, kan man göra under.

Jag har känt som du, och vi lever fortfarande ihop och är lyckligare än någonsin. Jag har valt att inte gorma och tjata och böna o be om att han ska förstå och att han ska hjälpa till hemma mm. Jag har valt att vara lycklig med honom. Om man bara koncentrerar sig på det som är jobbigt och dåligt i ett förhållande så glömmer man allt som är bra.Men om man koncentrerar sig på de bra sakerna så orkar man på ett bättre sätt jobba med bristerna.

Ni kan ju påbörja en diskussion och ni kan visa era känslor, nu fattas "bara" att ni ska förstå varandras känslor och lära er att diskutera färdigt och få ett avslut på diskussionen. Detta behöver inte innebära att ni måste vara överens, ibland är det lika viktigt att acceptera att man inte är överens.

Jag hoopas att det ordnar sig för er.

Anonym (Sara)

Äldre 9 Nov 19:07

#4

Anonym (.....) skrev 2013-11-09 18:49:13 följande:

Ja jag har en liten fobi för att umgås med folk jag inte känner. Tycker det är otroligt jobbigt och ännu jobbigare att inte bli respekterad för det när han vet hur jag mår.

Jag tycker inte det är okej att då få stå där helt ensam med dom och känna mig obekväm i mitt eget hem. Jag skulle ALDRIG utsätta honom för att umgås med folk han känner sig obekväm med.

Har du aldrig träffat dom tidigare?

Anonym (.....) Trådstartaren

Äldre 9 Nov 19:39

#5

Anonym (enannan) skrev 2013-11-09 19:00:01 följande:

Om han inte respekterar dig nu kommer han förmodligen aldrig att göra det. Men sen kanske det inte är så enkelt att han inte respekterar dig och dina känslor, han kanske har svårt att förstå och sätta sig in i det du känner.

Av egen erfarenhet, detta är bara min åsikt, så länge man älskar varandra kan man jobba på det. Ibland får man välja att inte ta striden, utan se de bra sakerna och jabba med att förstärka dessa. Genom att prata mycket med varandra, kanske med hjälp av familjerådgivning, kan man göra under.

Jag har känt som du, och vi lever fortfarande ihop och är lyckligare än någonsin. Jag har valt att inte gorma och tjata och böna o be om att han ska förstå och att han ska hjälpa till hemma mm. Jag har valt att vara lycklig med honom. Om man bara koncentrerar sig på det som är jobbigt och dåligt i ett förhållande så glömmer man allt som är bra.Men om man koncentrerar sig på de bra sakerna så orkar man på ett bättre sätt jobba med bristerna.

Ni kan ju påbörja en diskussion och ni kan visa era känslor, nu fattas "bara" att ni ska förstå varandras känslor och lära er att diskutera färdigt och få ett avslut på diskussionen. Detta behöver inte innebära att ni måste vara överens, ibland är det lika viktigt att acceptera att man inte är överens.

Jag hoopas att det ordnar sig för er.

TAck för mycket klokt inlägg!

Anonym (Sara) skrev 2013-11-09 19:07:19 följande:

Har du aldrig träffat dom tidigare?

Jo det har jag, men som det står så har vi aldrig pratat. Har du aldrig varit med om att du inte drar jämt med folk? Att vissas personskemi inte går ihop? Att ibland har det hänt att stämmningen är så tryckt att det går att ta i den? Så är det mellan oss. Kyligt. Även om vi hälsar så PRATAR vi inte och kommer inte direkt överens. Skulle du uppskatta om din sambo/partner/make/maka lämnade dig med folk du inte känner dig bekväm med? I ditt hem?

Anonym (Sara)

Äldre 9 Nov 19:44

#6

Anonym (.....) skrev 2013-11-09 19:39:59 följande:

TAck för mycket klokt inlägg!

Jo det har jag, men som det står så har vi aldrig pratat. Har du aldrig varit med om att du inte drar jämt med folk? Att vissas personskemi inte går ihop? Att ibland har det hänt att stämmningen är så tryckt att det går att ta i den? Så är det mellan oss. Kyligt. Även om vi hälsar så PRATAR vi inte och kommer inte direkt överens. Skulle du uppskatta om din sambo/partner/make/maka lämnade dig med folk du inte känner dig bekväm med? I ditt hem?

Varför vill de komma hem till dig om ni inte kommer överens, och om de knappt umgås med din sambo? Vem har bjudit dom?

Om han inte lyssnar på dig, det verkar som att detta inte är första gången han inte respekterar dig, så får du ju överväga om ni ska vara tillsammans.

slemtorsk i din bralla

Äldre 9 Nov 19:57

#7

Frågan är väl snarare när du ska börja respektera dig själv tillräckligt för att sluta ta skit från honom??
Sen kan jag iofs börja fundera på vad det är för relation ni har då du slänger en tv-dosa i golvet när du "inte får som du vill", känns väldigt pubertalt.. och att du som vuxen inte klarar att umgås med hans familj även om du inte "drar jämt" med dem....känns väldigt underligt och instabilt i mina ögon och som att hela relationen inte direkt är något att bygga vidare på....

Bara frågan i rubriken "när ska han börja respektera mig?" Som någon skrev, har han inte börjat göra det NU så lär han inte göra det sen heller...

Omformulerar frågan från hans synvinkel "när ska hon börja respektera min familj?"

Anonym (.....) Trådstartaren

Äldre 9 Nov 20:04

#8

Anonym (Sara) skrev 2013-11-09 19:44:43 följande:

Varför vill de komma hem till dig om ni inte kommer överens, och om de knappt umgås med din sambo? Vem har bjudit dom?

Om han inte lyssnar på dig, det verkar som att detta inte är första gången han inte respekterar dig, så får du ju överväga om ni ska vara tillsammans.

HAns mamma bjöd med dom men hon var tvungen att åka innan dom kom.

slemtorsk i din bralla skrev 2013-11-09 19:57:15 följande:

Frågan är väl snarare när du ska börja respektera dig själv tillräckligt för att sluta ta skit från honom??
Sen kan jag iofs börja fundera på vad det är för relation ni har då du slänger en tv-dosa i golvet när du "inte får som du vill", känns väldigt pubertalt.. och att du som vuxen inte klarar att umgås med hans familj även om du inte "drar jämt" med dem....känns väldigt underligt och instabilt i mina ögon och som att hela relationen inte direkt är något att bygga vidare på....

Bara frågan i rubriken "när ska han börja respektera mig?" Som någon skrev, har han inte börjat göra det NU så lär han inte göra det sen heller...

Omformulerar frågan från hans synvinkel "när ska hon börja respektera min familj?"

Jag respekterar hans familj. Jag vill bara inte behöva umgås med dom själv. Och jag tror, eller jag VET, att dom inte vill umgås med mig heller själva.

slemtorsk i din bralla

Äldre 9 Nov 20:07

#9

I mina ögon är det inte att respektera dem när du resonerar så...men också. Man är väl vuxen och försöker lösa situationer som uppstår.

Och så klart.. som jag skrev, om han inte börjat respektera dig NU så lär han inte göra det sen heller.

Och att slänga en tv-dosa i golvet är som sagt oerhört barnsligt i min värld, men det är kanske så du får hans uppmärksamhet?? OCh att kalla sin sambo för idiot är ju inte okej...

Vad har ni för relation egentligen????

DU gillar inte hans familj, de gillar inte dig, han skiter i vad du tycker och du vägrar vara ensma med hans familj och då slänger du saker i golvet.. känns som två personer som inte är äldre än 13, eller som BÅDA bör börja fundera på vad de vill ha ut av en relation och hur de vill ha det....

Anonym (Sara)

Äldre 9 Nov 20:07

#10

Anonym (.....) skrev 2013-11-09 20:04:04 följande:

HAns mamma bjöd med dom men hon var tvungen att åka innan dom kom.

Jag respekterar hans familj. Jag vill bara inte behöva umgås med dom själv. Och jag tror, eller jag VET, att dom inte vill umgås med mig heller själva.

Då är det bara och ringa och säga att det bara är du och barnen hemma.

Anonym (väx upp!)

Äldre 9 Nov 20:21

#11

Håller med din sambo om att du bör växa upp, det är helt galet att du inte ska kunna umgås med hans familj bara medan han är borta. Ibland måste man vara social bland människor man inte direkt älskar, det är den del av livet bara. Att du inte vill ställa upp och umgås (och kanske lära känna bättre) med hans familj är otroligt taskigt utav dig, det är inte för mycket begärt av honom att du skall försöka iaf. Sedan är det helt sjukt att börja kasta saker omkring sig när man blir frustrerad, det är inte något bättre än att kalla folk sjuk i huvudet. Båda dessa handlingar är rätt så barnsliga. Du respekterar ju inte honom så vad förväntar du dig?

När ska han börja respektera mig?

INNEHÅLL