Desorinterad anknytning

Hej, jag vet att mina barn har en otrygg anknytning. Jag har under deras första tid mått dåligt till och från. Haft ångest och inte kunnat tolka deras signaler alltid. Men vi har också haft mycket fina stunder med mycket kärlek. De får ta ansvar, kanske för mycket ibland, men de får hjälpa till med mycket hemma och vi tröstar dom när de är ledsna.
De är två och tre. Den yngsta visar på ambivalent anknytning och tror att han ska bli övergiven. Vi försöker hela tiden möta honom och svara på hans behov. När jag lämnar honom på dagis blir han jätteledsen, när jag hämtar honom blir han så glad att han nästan gråter.
Treåringen däremot ser nästan lite rädd ut när jag ska lämna och har svårt att knyta an till andra. Hon vill helst leka själv och har stark integritet när det gäller vem som får göra vad. Hon vill gärna att jag ska vara med henne och leka, ibland vill hon inte att jag lämnar henne på dagis. Hon vill inte alltid visa att hon är ledsen och vill gråta utan håller det mer inom sig. När jag kommer för att hämta henne så hände det i början att hon vände sig ifrån mig och blev ledsen, ibland har hon lagt sig på golvet om hon varit i hallen och klätt på sig, eller har hon suttit vid bordet kan hon kasta ner något på golvet hon hållit på med.
Hon söker (oftast) tröst hos mig, hon är väldigt mammig just nu, hon är lite sen i utvecklingen och kan vara lite tyrannisk. Hon blir väldigt stressad av att sitta och äta med människor vi inte känner så bra. Hon är fantastisk men jag är så orolig att hon har desorienterad anknytning och kan man göra något åt det?
Vi försöker prata om känslor och visa hur vi mår och låta henne vara arg och ledsen och så.