Strul, strul, strul. Långt. Hjälp mig..

Jag fick en klump i magen när jag läser dina inlägg. Din situation är med största sannolikhet min framtid. Mitt barn är 16 mån och har knappt träffat sin pappa det senaste halvåret. Pappan skriver provocerande sms om att jag sätter käppar i hjulet för deras relation att det är mitt fel att de inte träffats - helt osant för jag har aldrig nekat honom och jag har åkt till honom i princip alla gånger de träffats (efter separationen). Han vill ha barnet varannan helg men jag säger att det inte går för att barnet inte tryggt med pappan de känner inte varann. Så tack o lov behöver jag inte nämna hans missbruk än, för jag har än så länge viktigare argument för att han inte ska ha några nätter. Vet om att han missbrukar till och från och tar varje chans att supa med eller utan barn. Inget jag kan bevisa, han nekar givetvis. Skulle inte heller ta nåt om han visste att han skulle träffa mig, precis som du beskriver.

Jag har inga tips till dig. Jag sitter nästan och snart i din båt. Men jag kan ge dig cred! Jag vet hur tufft det är att ha allt ansvar, ställa upp på en människa som bara pissar på en tillbaka, vara så genuint osjälvisk och ändå riskera att bli svartmålad.
Du är en väldigt bra förälder, som gör allt det här för ditt barn. Du är en stark människa som får livet att gå ihop trots hans strul (både praktiskt strul och hur han är hänsynslös gentemot barnets behov vilket sedan blir din uppgift att reparera) 
Vill skriva en massa klyschor också, men jag antar att du har människor i din närhet som lyfter upp dig och hjälper dig att behålla hoppet eftersom du är så stark och vettig!
Lycka till!