• Anonym (fundersam)

    Hur mycket daltande är bra för barnen?

    Hej. jag lever med min sambo, han har en dotter på tre år som vi har varannan helg, ibland varje helg. 
    jag tror att eftersom att han träffar sin dotter så sällan så blir det mer daltande än vad som egentligen behövs.

    Han försvarar henne för minsta lilla, man kan ge lite tips eller fråga om man kanske kan göra si och så istället för att få vardagen att fungera, men ofta drar han fram taggarna så fort hans dotter kommer på tal. jag har inget emot hans dotter, men vissa saker hade jag kanske gjort annorlunda. jag tror man ser saker från ett annat perspektiv när man själv inte är förälder då det inte är samma känsloladdade relation man har till barnet. jag vill ju såklart se till barnet bästa, men jag tror att allt detta daltande inte gör att hon blir trygg i sig själv.

    Det kan vara tex. Vid nattning, treåringen vill inte sova, hon klättrar i sin säng, leker vidare med händer och fötter, pratar och gör allt för att inte sova fast hon är jätte trött. Bio föräldrarna har legat brevid henne tills hon somnat, barnet har fått sova i deras säng, föräldrarna har låtsas sova och låtit deras dotter  få pyssla med sitt tills hon sen somnar av utmattning. När sambon och hans dotter flyttade hem till mig så fick hon börja sova i egen säng, nere i fotändan på våran. Men oftast vaknar hon till på natten tex. vid en nysning och börjar då gnälla och vill komma till oss. Ska man låta henne komma då eller ska man lägga tillbaka henne i sin säng? Självklart får hon komma upp till vår säng om hon är rädd, men det behöver hon ju inte vara när hon vaknar av en nysning, då vill hon bara känna närhet och sen somna om. Hon brer ut sig så fruktansvärt i vår säng så jag ofta håller på att trilla ur sängen.

    Hur gör man egentligen i dom situationerna?

    För mycket daltande tror jag inte stärker barnet, tvärt om.
    varför går föräldrarna in i någon slags försvars ställning så fort barnen kommer på tal? allting kan ju inte vara possitivt med ens barn, ibland gör barnen dua saker och då får man jobba efter det men självklart älskar man sina barn oavsett vad dom gör, men mn behöver ju inte försvara alla barnets handlingar.

     

  • Svar på tråden Hur mycket daltande är bra för barnen?
  • Eterisk

    Vad är det för råd du gett honom då? Angående exempelvis nattningen? Hur tycker du som inte har samma känsloladdade relation till barnet att han borde göra? 

    Ge gärna flera exempel på situationer i vardagen där du ger råd och kommer med tips och beskriv vad dessa består av.  

  • Queenie70

    Det är inte daltande att låta en 3 åring komma till vuxensängen under natten, det är nog mer regel än undantag att det funkar så i småbarnsfamiljer. Skönt om de ger fan i att komma och ligga och trängas, men att de kommer och får komma faller knappast inom kategorin daltande om det är ett så litet barn som vi talar om här.

  • Anonym (hmm)

    Såklart han daltar med sitt barn som han bara har varannan helg, gilla läget! Kanske du som är svartsjuk?

  • Anonym (hmm)
    Queenie70 skrev 2013-11-11 12:43:49 följande:
    Det är inte daltande att låta en 3 åring komma till vuxensängen under natten, det är nog mer regel än undantag att det funkar så i småbarnsfamiljer. Skönt om de ger fan i att komma och ligga och trängas, men att de kommer och får komma faller knappast inom kategorin daltande om det är ett så litet barn som vi talar om här.
  • Anonym (79)

    eftersom du inte har egna barn så varför ens lägga sig i?? Du vet ju inte hur han känner, du vet inte hur hon är uppfostrad i 3 år och hux flux ska det ändras. låter inte som han daltar med henne, han vill bara vara med henne när han väl har chansen. många barn kommer till sina föräldrar på nätterna, mitt ena barn kom tills hon var fem år. två av barnen kom aldrig.

  • vampyria2

    Ett sånt litet barn kan man knappt dalta för mycket med och att de sover i föräldrarnas säng är nog väldigt vanligt.
    Sen fattar jag inte, varför skulle det vara att dalta med en tre åring för att man nattar henne? Det hör tusan till att man nattar ett sånt litet barn, varför ska det ligga och somna in själv för? 

  • Anonym (hmm 2)
    Queenie70 skrev 2013-11-11 12:43:49 följande:
    Det är inte daltande att låta en 3 åring komma till vuxensängen under natten, det är nog mer regel än undantag att det funkar så i småbarnsfamiljer. Skönt om de ger fan i att komma och ligga och trängas, men att de kommer och får komma faller knappast inom kategorin daltande om det är ett så litet barn som vi talar om här.
  • frökenelisabeth

    Håller med övriga, att natta en treåring och att låta en treåring komma till föräldrarnas säng om natten är inte att dalta. Man daltar inte för att man ger barn trygghet.

  • Kråkes mamma

    Min grabb är 2-år och det är sällan han sover i min och pojkvännens säng men självklart får han ligga hos oss om han känner att han vill det. Oftast somnar han om snabbt och då bär någon av oss tillbaka honom till hans egen säng. Vi ser inte detta som ett problem. Är han sjuk så är det snarare regel än undantag att vi bäddar ner honom i vår säng just för att kunna vara nära och trösta på natten. Om det spelar någon roll så bor lillen 50% hemma hos mig och täffar min pojkvän ca 3 nätter/vecka.

  • Anonym (mammatilltvå)

    Jag tror inte det bara handlar om det här med att komma till er säng, det är förmodligen fler saker där du tycker annorlunda än din sambo?
    Att barnet ska läggas på vissa tider och att hålla på det, inte se på film eller sitta uppe bara för att man tjatar.
    Att äta det som serveras och sitta vid bordet, inte få slippa äta upp för att sedan exempelvis få gå runt och äta något godare. Fast vi vet ju inte vad du menar med daltande eftersom det bara är det här "säng-exemplet" du ger och det känner i alla fall inte jag att det är att dalta?
    Massor av småbarnsföräldrar spenderar halva nätterna i fosterställning halvvägs på golvet i ömsom barnens säng och i den egna dubbelsängen med barnen emellan, that´s life liksom...
    Men då är det ens eget barn och då köper man det, det är inte lika poppis med någon annans unge.

    Som förälder älskar man sitt barn gränslöst, man går automatiskt in i försvarsställning när någon har något anklagande att säga om ens barn. Jag kan klappa händerna i förtjusning över att min tvååring hoppar på ett ben, trots att jag får göra det 25 ggr i rad, en utomstående kan tycka att det är trams, vad fan är det att klappa händerna åt? Han bygger ett torn av klossar för att sedan slå ner det så klossarna yr,  jag skrattar och tycker att det var "tokigt" medans en utomstående tycker att det var utomordentligt korkat gjort och bara stökade ner.
    Det är gosigt att kramas i soffan trots att barnet borde sovit men jag vet att jag ändå kommer få krångla länge innan han somnar så det spelar liksom ingen roll, vi som vuxna skulle ändå inte få kvalitetstid då kan vi lika gärna mysa i soffan allihop.

    Om ni är tidigt i relationen så se till att prata ut ordentligt om vilka rutiner ni ska ha, jobba ihop er och inte emot varandra. Vilken roll och ansvar är du beredd att ta och vilket ansvar vill och önskar han att du ska ha?
     

Svar på tråden Hur mycket daltande är bra för barnen?