Hur mycket daltande är bra för barnen?

Vad är det för råd du gett honom då? Angående exempelvis nattningen? Hur tycker du som inte har samma känsloladdade relation till barnet att han borde göra? 

Ge gärna flera exempel på situationer i vardagen där du ger råd och kommer med tips och beskriv vad dessa består av.  

Det är inte daltande att låta en 3 åring komma till vuxensängen under natten, det är nog mer regel än undantag att det funkar så i småbarnsfamiljer. Skönt om de ger fan i att komma och ligga och trängas, men att de kommer och får komma faller knappast inom kategorin daltande om det är ett så litet barn som vi talar om här.

Såklart han daltar med sitt barn som han bara har varannan helg, gilla läget! Kanske du som är svartsjuk?

eftersom du inte har egna barn så varför ens lägga sig i?? Du vet ju inte hur han känner, du vet inte hur hon är uppfostrad i 3 år och hux flux ska det ändras. låter inte som han daltar med henne, han vill bara vara med henne när han väl har chansen. många barn kommer till sina föräldrar på nätterna, mitt ena barn kom tills hon var fem år. två av barnen kom aldrig.

Ett sånt litet barn kan man knappt dalta för mycket med och att de sover i föräldrarnas säng är nog väldigt vanligt.
Sen fattar jag inte, varför skulle det vara att dalta med en tre åring för att man nattar henne? Det hör tusan till att man nattar ett sånt litet barn, varför ska det ligga och somna in själv för? 

Håller med övriga, att natta en treåring och att låta en treåring komma till föräldrarnas säng om natten är inte att dalta. Man daltar inte för att man ger barn trygghet.

Min grabb är 2-år och det är sällan han sover i min och pojkvännens säng men självklart får han ligga hos oss om han känner att han vill det. Oftast somnar han om snabbt och då bär någon av oss tillbaka honom till hans egen säng. Vi ser inte detta som ett problem. Är han sjuk så är det snarare regel än undantag att vi bäddar ner honom i vår säng just för att kunna vara nära och trösta på natten. Om det spelar någon roll så bor lillen 50% hemma hos mig och täffar min pojkvän ca 3 nätter/vecka.

Jag tror inte det bara handlar om det här med att komma till er säng, det är förmodligen fler saker där du tycker annorlunda än din sambo?
Att barnet ska läggas på vissa tider och att hålla på det, inte se på film eller sitta uppe bara för att man tjatar.
Att äta det som serveras och sitta vid bordet, inte få slippa äta upp för att sedan exempelvis få gå runt och äta något godare. Fast vi vet ju inte vad du menar med daltande eftersom det bara är det här "säng-exemplet" du ger och det känner i alla fall inte jag att det är att dalta?
Massor av småbarnsföräldrar spenderar halva nätterna i fosterställning halvvägs på golvet i ömsom barnens säng och i den egna dubbelsängen med barnen emellan, that´s life liksom...
Men då är det ens eget barn och då köper man det, det är inte lika poppis med någon annans unge.

Som förälder älskar man sitt barn gränslöst, man går automatiskt in i försvarsställning när någon har något anklagande att säga om ens barn. Jag kan klappa händerna i förtjusning över att min tvååring hoppar på ett ben, trots att jag får göra det 25 ggr i rad, en utomstående kan tycka att det är trams, vad fan är det att klappa händerna åt? Han bygger ett torn av klossar för att sedan slå ner det så klossarna yr,  jag skrattar och tycker att det var "tokigt" medans en utomstående tycker att det var utomordentligt korkat gjort och bara stökade ner.
Det är gosigt att kramas i soffan trots att barnet borde sovit men jag vet att jag ändå kommer få krångla länge innan han somnar så det spelar liksom ingen roll, vi som vuxna skulle ändå inte få kvalitetstid då kan vi lika gärna mysa i soffan allihop.

Om ni är tidigt i relationen så se till att prata ut ordentligt om vilka rutiner ni ska ha, jobba ihop er och inte emot varandra. Vilken roll och ansvar är du beredd att ta och vilket ansvar vill och önskar han att du ska ha?