Någon som gjort bröstförminskning/lyft och ammat efter?! Svar tack.

Jag har inte varit gravid eller ammat efter min förminskning. Men däremot har jag själv varit i situationen att vänta till efter fler barn eller ej. Jag valde att prioritera min rygg och genomgå op'en även om jag inte vet än ifall vi är klara med barn eller ej. Jag har idag en sjuåring.

Jag känner att amningen får komma i andra hand där, för jag fick det aldrig att funka fullt ut med mitt första barn. Så för mig är det ingen sorg om det inte fungerar med ett eventuellt syskon i och med att flaskmatning gick bra det med. Som sagt så vet jag inte ens OM jag får fler barn och då hade det ju varit dumt att gå ännu fler år med förstörd rygg och andra problem.

De vänner jag har som har förminskat har inte kunnat amma till 100% utan de har fått komplettera med att flaskmata.  

Jag har en bekant som ammat efter bröstförminskning. Hon fick komplettera med flaska, men då vet jag inte om den mindre mängden mjölk berodde på operationen eller om hon hade haft lite mjölk ändå.

Jag tycker faktiskt att din hälsa borde gå först! 

Jag gick i samma tankar men valde att vänta. Är nu gravid så förhoppningsvis behöver jag inte vänta länge till ändå. Den största anledningen till att jag väntar är att mina bröst alltid växer kopiöst mycket under en graviditet och jag inte ville "förstöra" operationen genom att få stora bröst igen. Min styvmamma fick min lillebror efter en förminskning och kunde inte amma, hon tror att ärren på mjölkgångarna gjorde dom för trånga

Jag är så glad över att jag opererade mina bröst innan barnen då jag led otroligt psykiskt. Ångrar bara att jag inte gjorde det tidigare! Nu har jag fått en son och delammar vet iofs inte om jag kunnat helamma oavsett

Brösten ser likadana ut än så länge men min son är bara två månader iofs operationen är bland det bästa jag gjort!

Okej låter riktigt skönt!:) va kul att du kan amma trots operationen! jag vill mer än gärna göra operationen här och nu men är rädd att amningen inte ska fungera efter, vill så gärna helamma de första månaderna, mest för immunförsvarets skull. Men samtidigt vore det ju väldigt tråkigt när man ändå gjort operationen och om de skulle bli väldigt fula efter! Nu vill jag ju iof inte operera för utseendets skull utan för psyket och smärtan men om man völ gått igenom operationen vore det kanske synd! jag vet inte, hur känner du? Är så inne på detta nu så prata mer än gärna om det.

Och tack för ditt svar!:)

Förstår precis hur du tänker och jag tänker likadant! Vore ju väldigt synd när man lagt sig under kniven och så blir de "fula" efter pga amningen sen vill jag verkligen kunna helamma de första månaderna så så sätt är det värt att vänta, men frågan är om jag orkar med detta 2-3 år till...

Hur länge har du väntat hittills? Jag tänker såhär att jag har nu väntar i 10 år, är 25 och har velat göra dem mindre sen jag var 15, så tre år extra gör ingen större skillnad. Det är verkligen något man måste tänka igenom ordentligt och jag har ägnat de senaste tre åren till att fundera ordentligt. Men kom fram till att jag verkligen vill amma nästa barn och en förminskning innan skulle kunna förstöra den möjligheten och då skulle jag må dåligt över det.

Alltså jag tänkte såhär, mår JAG bra så mår bebis bra även om han eller hon får ersättning. Därför gjorde jag operationen innan. Och jag ångrar det verkligen inte!

Men... Du vet ju hur det är att kunna helamma då förstår jag att det är svårare, jag vet ju inte det men önskar ju i efterhand innerligt att det hade funkat ändå. Jag har kompisar som gjort samma operation och det har funkat för dom. Min kirurg sa att det va 50/50 chans att kunna amma och om det inte funka med första barnet kunde det funka klockrent med andra så jag skulle inte ge upp amningen helt och hållet.

När Oliwer föddes så kände jag helt plötsligt att jag var en sån dålig mamma som inte kunde helamma, har väl med hormonerna att göra antar ja. Alla runt om kring mig hade inte alls nån förståelse för ersättning trots att de visste om operationen. Det har varit tufft psykiskt att kunna acceptera att jag inte kan helamma och jag har verkligen kämpat så hårt med amningen. Konstigt nog ska amning va det första alla frågar också så man alltid måste försvara sitt val.

Nu har det börjat lägga sig och jag känner mig säkrare i att ge ersättning och delamma för min egen skull och bland folk.

Så det har inte varit lätt kan jag ju säga

Apropå det som aj 378 skriver så väntade jag som sagt med op tills efter jag fick mitt första barn men kunde ändå inte amma så jag kände mig som värdelös mamma jag med. Att mata med flaska var inte poppis bland den äldre generationen, mor-och farföräldar tex. men vad gör man?  Det var väldigt viktigt för mig att testa att amma, i alla fall första barnet, och självklart hoppades jag att det skulle fungera. Det fanns väl inget som tydde på att det inte skulle göra det.

Men hade jag vetat att det inte skulle funka så hade jag säkert gjort operationen för tio år sedan... men sånt vet man ju aldrig.  

Jag har gjort lyft och liten förminskning. Kan tyvärr inte svara på frågan förens om några veckor är gravid i v.35 nu så får väll se om det går eller inte. :) men även jag stod ju i valet att vänta eller att riskera att inte kunna amma och jag valde att göra operationen som tjugoåring idag är jag 23. Och jag ångrar det inte, jag hoppas att jag kommer kunna amma och jag läcker på nätterna men jag är väll medveten om att det kanske inte kommer gå ändå och då är det som de e, många som inte ammar som inte opererat sig! Men(!) nu som gravid så har brösten blivit stora och hänger igen, så nu kmr jag ist få hängiga ärriga bröst och ärren har blivit fula breda och mörka under graviditeten. Hade ändå gjort den om jag fick åka tillbaka i tiden för jag tror inte att jag hade vart här idag med en underbar sambo och bebis i magen med de dåliga självförtroendet jag hade innan op. :)