Står mobiltelefonen i vägen för vår relation till våra barn eller är debatten överdriven?

Jag tror att användandet är överdrivet på väldigt många håll och på alla möjliga saker och det drabbar säkert alla områden på olika sätt. Inte minst i dom sociala kontakterna med varandra. Barnen är förmodligen jäkligt hårt drabbade. Nu är ju mina barn lite större, men en period så spela jag wordfeud och ruzzle varje ledig sekund och jag tror nog fasen att jag inte märkt om huset ramlade ihop. Min mellanson ledsnade stort på mig när jag inte svara, svara svävande, sa tyst, vänta om jag ens svarade alls. Nä jag skärpte mig, men förstår ju debatten fullt ut.

Kan inte citera inlägg från appen så svarar på TS fråga här. Min son gnällde ju och mina måsten sattes till framtiden och nä, jag skärpte mig nog bara. Jag störde/stör mig duktigt mycket på min kompis som kan komma hit på en kaffe i en halvtimma och ägna 25 minuter av dessa till mobilen. Det va väl mycket sånt jag reflektera på också . Jag sitter fortfarande mycket medmin iphone, men när jag är iväg , har folk hemma, grejer med barnen eller så så kollar jag bara vem som ringer eller skickar sms för att avgöra om det är nåt viktigt eller om det kan vänta tills sen. Tycker att det känns mycket bättre numera för alla parter här hemma . Som ovan skriver så visst kan man fastna i en bok och en massa på tvn, men den här lilla prylen är nåt annat , i den finns ju allt. Du kan göra dig hur upptagen som helst om du vill, den ligger lixom i handen. Det gör inte en bok eller så... Men jag förstår vad du menar.