Jag HATAR att vara förälder.

Därför att man inte vet hur trist livet med barn är innan man har några? Eftersom ingen som tycker det är tråkigt någonsin vågar säga det (annat än anonymt på internet) för det är ett sånt tabu?

Du har definitivt rätt. Vi som inte vill ha barn för att vi ser för mycket negativt med föräldraskapet ska till varje pris övertygas om att vi har fel och att föräldraskap är sååå enkelt och underbart.

Ganska få skulle väl säga att det är samma sak att ha egna barn som att ibland stöta på andras barn och då vara en person som inte behöver engagera sig. Jag stör mig inte på barn i allmänhet. Fick jag bara sitta ostört i soffan och dricka öl och glo på Portugal-Sverige imorgon så får det gärna finnas några barn i huset. Men när matchen börjar har en fortfarande vägrat somna, när Sverige gör 1-0 vaknar den andre och behöver hjälp på toaletten, när Portugal kvitterar skriker en för att den tappat nallen, och till sist när Sverige får straff vaknar en och vägrar gå och lägga sig igen. Jag är less på det helt enkelt. 

Men inte hur jobbiga och krävande de är hela tiden dygnet runt. Jag hade tex fått höra att småbarn sov massor, 3-åringen ungefär 12 timmar per natt. Det borde räcka till att se fotbollsmatchen i fred, få ett ligg och sen sova 8 timmar själv. Att det är frågan om att 3-åring sover 12 timmar med 117 uppvak inklusive att de går upp mitt i natten och ska leka och vägrar somna om glömde man bort att informera.  

Har du barn? Jag har föreställt mig inte när jag läst de tidigare inläggen. Föreställer du dig att barn i 12 månader aldrig sover längre pass än 20-40 minuter följt av 90 minuter klarvaken dygnet runt? Föreställer du dig att de vid 3 års ålder fortfarande inte har sovit igenom natten en enda gång (bokstavligt)? Och då definierar jag sova genom natten som 8 timmar i sträck vilket anses väldigt lite för barn i den åldern. Föreställer du dig att de varje natt i ett halvår (mellan 2-2.5 års ålder) går upp kl 02 och vägrar somna om utan är klarvakna och glada och ska leka i två timmar först? Och sen går upp kl. 06.30 och är lika klarvakna. Isf grattis, du är ovanligt insiktsfull. 

Och mina barn har aldrig gett uttryck för att vara vare sig trötta eller övertrötta. De har aldrig grinat och inte orkat leka utan det har varit klarvakna solstrålar med full fart i vakentiden trots det här sovmönstret. Jag kunde i vart fall inte föreställa mig det här. 

Jag utgår från att saker ska bli genomsnittliga inte att det ska bli det värsta hela tiden. Man gifter sig ju inte med tanken att äktenskapet säkert ska bli ett helvete så varför skulle man utgå från att livet med barn säkert blir ett helvete?