Jag HATAR att vara förälder.

Är så glad att vara barnfri. Tog beslutet som 22åring och har inte fått någon barnlängtan än 12 år senare.
Jag vaknar av klockan eller av ljuset. Jag dricker mitt morgonkaffe i lugn och ro. Mitt hem är exakt så som jag vill ha det. Jag städar bara efter mig själv. Jag kan lägga mig och vila mitt på dagen om jag får migrän i ett tyst och lugnt rum. Ingen för oväsen eller kräver min uppmärksamhet eller tillsyn. Min partner och jag kan hänge oss enbart till varandra hur mycket och ofta vi vill. Jag lägger bara pengar på exakt det jag vill lägga pengarna på. Jag får sova ostört. Jag kan gå ut hur och när jag vill och har mängder med egentid. 

Många föräldrar erkänner inte hur hemskt det faktiskt kan vara med barn. Varför? Är det så tabu? 

Nej.. Barn är inte, och kommer aldrig vara något jag vill ha. Jag väljer min partner och mig själv istället alla dagar i veckan.