Hjälper terapi för en kvinnomisshandlare
Gå, lämna, nu direkt!
Stannar du kan det ta en ände med förskräckelse.
Är du rädd om ditt liv så dra, nu.
Någon vecka i terapi kommer inte att förändra ett sådant beteende.
Inlägg från: Katlan
|
-
-
Jag vet hur det är, tro mig.Anonym (förvirrad) skrev 2013-11-16 20:11:52 följande:Det är lätt att säga så till någon som själva inte vet hur det är att den personen har en störning som stannar. Innan jag ens råkade ut för det här skulle jag resonerat som dig men när man har blivit så psykiskt nedbruten utan att vända sig till någon som kan ge en stöd är det lättare sagt än gjort. man blir helt låst och rädd inom sig, att ta ett sådant beslut, väldigt passiv och deprimerad.
I mitt fall eskalerade det hela tiden och jag är glad att jag kom loss med livet i behåll.
Jag vill inte gå in för ingående på hur det var för mig, man vet aldrig vem som läser och kan koppla det till mig.
Men om du undrar något specifikt får du gärna fråga.
Vad är det som binder dig hos honom, kan du inte bara flytta hem till din hemstad?
Till dina föräldrar om du inte har något annat, de tar väl emot dig om du berättar?
Hur gammal är du? -
Följ din magkänsla, studierna kan du återuppta.Anonym (förvirrad) skrev 2013-11-16 20:33:28 följande:Jag är 25 och studerar varför jag inte kan flytta dit. Jag antar väl att det är han sökt hjälp, men såklart det är ingen garanti och det är bara så svårt att ta sig ur. Känslan av att man blir så passiv att man egentligen inte orkar bry sig om något, Även fast min magkänsla säger att jag bör lämna.
Ditt liv är värt mer.
Jag överlevde när han försökte strypa mig, jag stannade ändå.
Han bröt benen i min kropp, jag stannade ändå.
Inte förr än jag ställdes inför ett ultimatum var jag tvungen att välja och jag valde livet, mer ingående kan jag inte vara så här öppet.
Ring kvinnojouren, de kan hjälpa dig.Du har rätt i det du säger men det är såååå svårt. Det känns omöjligt, man känner sig bakbunden av själva livet.Queenie70 skrev 2013-11-16 20:27:13 följande:
Problemet är ATT du stannat så länge att du låtit dig brytas ned. Lösningen på det kan du bara hitta hos dig själv. Alla låter nämligen inte det hända och gå så långt. Hans terapi kan inte hjälpa DIG. Han har ansvar för sina handlingar och sitt tillfrisknande. Och bara du har ansvar för dina handlingar och ditt tillfrisknande. Ingen annan kan eller kommer att ta ansvar för det oavsett av vilka orsaker du sitter där du sitter idag. Det må låta hårt, men det är den bistra sanningen att ingen kommer att rädda dig. Du måste rädda dig själv.
Men som sagt, du har rätt.
Hårda men sanna ord.