Hjälper terapi för en kvinnomisshandlare

Det är lätt att säga så till någon som själva inte vet hur det är att den personen har en störning som stannar. Innan jag ens råkade ut för det här skulle jag resonerat som dig men när man har blivit så psykiskt nedbruten utan att vända sig till någon som kan ge en stöd är det lättare sagt än gjort. man blir helt låst och rädd inom sig, att ta ett sådant beslut, väldigt passiv och deprimerad.

jag tycker du borde ta och läsa på om kvinnomisshandel innan du yttrar dig och skuldbelägger den utsatta. det handlar inte om någon störning hos offret. jag har vuxit upp med en pappa som misshandlat min mamma och min och hennes rädsla för att lämna hade ingenting att göra med någon störning hos oss. det är den som misshandlar som är störd. den som blir utsatt bryts ned psykiskt och hela livssituationen är ofta mer komplex än man kan föreställa sig. du ger "råd" till en 25-åring. hur mentalt stark var du själv i den åldern? ett förhållande som innehåller misshandel är inte jämlikt. det är inte "två som deltar" utan en som håller en annan person som gisslan med hjälp av hot och våld + ömhet och kärlek.

Du har alldeles fel. Min man klarar utmärkt att fortfarande vara galen trots att jag inte längre lever med honom. Jag deltar inte men enligt honom så är jag fortfarande hans fru som han aldrig ska glömma och vi ska vara gifta föralltid. Och eftersom det sakta smög sig på psykiskt så hade han brutit ner mig jävligt mycket innan han ens blev fysisk. Jag anser inte mig vara störd

Tillägg: TS skriver också att hon inte fann sig i det killen gjorde, att hon sade ifrån osv. Dvs knappast en "svag" kvinna som accepterar vad som helst bara för kärleks skull.

Det är förövrigt en myt att kvinnor alltid stannar hos våldsamma män. Många lämnar antingen omgående eller så fort det eskalerar. Men dem hör vi sällan talas om. Vi hör bara talas om dem som stannar alldeles för länge och i värsta fall inte kommer ur det med livet i behåll.

Jag tror faktiskt inte du gör det, vet det mesta om kvinnomisshandel. Jag har alltid varit en smart tjej som vågar stå upp för mig själv  påläst till och med om kvinnomisshandel men det är en myt att kvinnor går vid första slaget. Av den anledningen att de flesta som är våldsamma använt sig av psykisk misshandel och manipulation innan. De kvinnor som går vid första slaget har antagligen haft att göra med en man som helt från ingen stans blev fysisk kanske grovt fysiskt och allt har varit helt bra mellan dem innan. Jag hade en vän som var tillsammans med en kille i 4 år aldrig uppvisat manipulativa våldsamma tendenser men helt plötsligt stortjafsade dem och han misshandlade henne grovt. Hon lämnade det var lätt att gå för att att hon var en rationell person. I en destruktiv relation där killen manipulerat en med sitt beteende blir både kvinnan irrationell som ett svar på hans irrationella beetende.

Jag har varit ifrån i tre veckor nu. Jag har tänkt om och om igen varför jag aldrig gick. Jag vet varför. När jag träffade han var han gullig och rar och när vi tjafsade blev han inte våldsam det som hände däemot att han använde en manipulativ retorik många gånger. "du överdriver, du förstorar, ingen annan tjej skulle reagera såhär osv han fick att börja tvivla på mitt omdöme mina känslor, det tillsammans med att VÅLDET SKER MED EN GRADVIS UPPTRAPPNING gjorde att det blev svårt för mig att förstå varningssignalerna. Hade han gett mig en näve eller slagit hårt hade jag antagligen lämnat, ja. Men första gången var en putt och sen spottade han i luften. Jag reagerade starkt då och sa vad håller du på med. Jag blev orolig att han skulle börja misshandla mig, att det skulle bli värre och när jag sa det till han. sa han: Säger du att jag slagit dig? J´Jag kommer aldrig slå en tjej, om du anklagar mig för att jag kommer bli en kvinnomisshandlare har du inget att göra här. Det som hände var att jag fick skuldkänslor och kände att jag överdrev. puttarna fortsatte han bad om ursäkt den psykiska misshandeln trappades upp. Hans fina sidor kombinerat med ursäkter gjorde att jag trodde han kunde förändras att detta var en tillfällighet. Men det trappades upp med örfilar hårdare knuffar och då var jag fast. Han lyckades bryta ner mig för jag och han normaliserade allt och han skulle "söka hjälp". Jag kan nu inte fatta vad som hände med mig. Spelar ingen roll hur mycket man läst om misshandel, man kan aldrig sätta sig in i den där nedbrytande, manipualtiva processen som sker hos en tjej där våldet t sker gradvis blandat med kärlek. Han lyckades få överläget och därför måste man förstå att med tanke på hur många som varit i en sådan relation att uppenbarligen finns det en psykologisk mekanism bakom  som gör att tusentals kvinnor stannar kvar, bryts ner, isoleras och manipuleras, och känner vanmakt. och rädsla. Du blir irrationell! och låst men ber inte om våldet man hoppas på att det ska bli bättre. Normaliseringsprocessen är lätt att ske för våldet oftast sker GRADVIS kombinerat med en manipulation och när du inser att han har ett problem då är det försent då har man varit fast för lång tid. 

"Inre skillnader"som att en del tjejer är mer mottagliga för att det ska kunna utvecklas till en våldsam relation?

Gå tidigare? Eftersom jag och andra och forskning kring de som blivit utsatta för detta beskriver processen på liknande sätt. Han är rar och gullig sen börjar han putta lite eller säga något elakt och inte tänker man då direkt han kommer börja misshandla mig. Det inbegriper att processen är mer komplex än att sitta och säga att det kommer vara solklart att veta om man har och göra med en misshandlande man. Jag hoppas innerligt att det skulle kunna finnas ett sätt för tjejer att gå betydligt tidigare än vi första slaget men som sagt jag kan med facit i hand säga att det inte är så förenklat då det finnits manipualtion med i bilden. Det är också synd att du uttrycker dig som att det måste finnas ett fel på de tjejer som stannar kvar och är mer mottagliga än de som drar direkt. För då skulle vi inte ha hundratals kvinnor som hamnat i denna situation som är fler än de kvinnor som dragit sig ur direkt. Det finns en psykologisk mekanism som gör bedömningen svår att veta vad man har att göra med när det rör sig om en gradvis våldsspiral med manipulation och kärlek. Jag hoppas det finns ett sätt där man kan förhindra detta. Men att uttala sig som att det finns inre skillander som att det är svaga, snälla kvinnor som stannar kvar tycker jag är lite smaklöst att sitta och säga till en tjej som precis tagit till sig modet att ta sig ur. Jag växte upp i en kärleksfull familj och har alltid blivit varnad för att bli trampad på av mina föräldrar och stått upp för mig själv och tycker att det är förenklat att sitta och säga att de tjejer som hamnar  i dessa relationer har inre brister då måste vi vara extremt många kvinnor som är svaga och trasiga inombords. 

Jag har svårt att förstå vad du vill i tråden. Ena stunden pratar du om att en misshandlad kvinna inte är frisk, vilket jag finner väldigt märkligt. Vad vill du i tråden? 

Kan du sammanfatta? Tycker du uttrycker dig väldigt plumpt. Du kör på som en ångvält och tror att du vet och kan allt. Varför dessa översittarfasoner?