Hur berätta (gravid)för nån som inte kan få barn?

Hej ts

Lite nyfiken först på vad du kan göra för att hjälpa dem att få barn? 

Tycker du ska säga det face to face såklart!

När vet jag inte men det bror på hur nära ni står varandra. Du vet bäst.

Vad menar du med att du gör vad som helst för att hjälpa henne?

Jag skulle absolute inte vilja höra det face to face. Det jag hade uppskattat mest var ett handskrivet brev. Mer personligt än ett mail eller sms, men ändå något som låter mig reagera ifred.

När du berättar beror lite på när du tänker berätta för alla andra. Det är ändå bäst om det kommer från dig och inte på omvägar.

Personligen har jag föredragit att få veta det när jag har varit hemma, faktiskt lättast via telefon, sms, eller mejl. Ibland blir man ledsen för man blir så påmind om sin egna sorg och alla är inte bekväma med att vara ledsna i sällskap. Det känns inte heller kul att vara ledsen inför den som precis har avslöjat något som egentligen är helt fantastiskt. Man är ju inte ledsen för att du får barn, man är glad för din skull, men den egna sorgen kan bubbla upp.

Det som är viktigast att tänka på är nog just den. Om din släkting blir ledsen så är hon inte alls ledsen för att du ska få ett barn, hon är bara ledsen för att hon inte har fått ett barn. 

Tack för svar!

Jag kan tyvärr inget göra för att hjälpa henne. Jag önskar så gärna att se henne lycklig.... OM jag kunna göra något hade jag inte tvekat....

Önskar gärna fler svar!

I så fall hade jag troligtvis inte tyckt om att få höra att du skulle göra allt som stod i din makt att hjälpa mig. Det som 2013 skrev, tror jag kan vara bra väg att gå. Givetvis svårt att avgöra.

Lonelywolf jag förstår inte vad du menar?

Jag kanske formulerar mig otydligt.

Om någon som står mig nära går igenom sin livskris (barnlöshet) är det väll självklart att jag önskar att det fanns något jag kunde göra för henne. Nu finns det inte det men OM jag kunde göra något skulle jag inte tveka!

Hej! Fick en liten son för 9 mån sedan genom vårt 7e IVF-försök så jag förstår vad din släkting genomlider... Vän efter vän blev gravid med aldrig jag och jag kände mig som den mest ensamma ofrivilligt barnlösa på denna jord... Blir så rörd när du tänker så väl på din släkting, långt ifrån alla tänker på andras känslor så mycket (vare sig det gäller barnlöshet eller något annat känsligt ämne) så bara där har du vunnit mycket av din släktings förtroende skulle jag tro. Det jag uppskattade mest, trots att det var skittufft, var öga mot öga. Ytliga bekanta ville jag höra "ryktesvägen" men de nära vännerna ville jag möta och bemöta på mitt eget och ärliga sätt. Jag var glad för vännernas skull men när de som stod mig närmast berättade försiktigt om sin lycka så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag vet att de vet att jag var glad för deras skull (det både sa och visade jag) men samtidigt så går det inte undvika känslan av tomhet över vad man själv saknar, speciellt inte för sina närmsta. Står ni så nära som jag förstår på ditt inlägg så tror jag att hon vill höra det personligt från dig, men gärna på ett tryggt ställe där hon kan vara sig själv och kunna reagera på de känslor som kommer komma över henne.

Jag tolkade det som att du stod henne väldigt nära och svarade att du skulle säga det face to face. Men av det jag läser nu kanske du inte ska göra det.

Att skicka ett mail skulle ju vara enkelt från min sida.... Och hon skulle få reagera fritt....

Mail känns lite opersonligt men det blir en rak konversation och jag kan noga formulera mig.

Gärna fler svar! Och tack till er som delar med er!