Har 2 helbröder, 1 halvbror och 1bonussyster, vilket för mig betyder att jag har 4 syskon utan inblandning av halv/hel/bonus eller nåt annat. Har själv 3 barn, 1 dotter med 1 pappa och 2 söner med en annan . Aldrig att jag, mina barn eller någon annan sagt nåt annat om att dom är SYSKON och inget annat . Vad säger ni?
Här är barnen rätt och slätt brorsor.
Jag har två syskon. Vi har samma mamma, men jag har en annan pappa. Säger inte att de är mina halvsyskon, de är mina syskon. Deras pappa är däremot min bonuspappa, i positiv bemärkelse. men snart så är han min adoptivpappa hahah. men det kommer jag aldrig att kalla honom , det skulle vara märkligt..
Puffar upp den här gamla tråden som aldrig utvecklades.
Jag har inga syskon själv, men min man har två bröder som han kallar bröder fast den ens är "halv", de båda har han vuxit upp tillsammans med. Sen fick han som vuxen veta att han har tre syskon till på sin pappas sida, men de har han nu bara träffat en gång (på pappans begravning) och de brukar han sällan prata om överhuvudtaget men när han gör det så säger han "halvsyskon".
Så jag tror skillnaden snarare ligger i om man levt tillsammans, åtminstone periodvis, eller om man bara träffats någon gång ibland.
När jag säger halvsyskon om mitt barns syskon, så är det för att förklara hur det ligger till, utan värderingar.
De har inte samma mamma, med andra ord så är de inte helsyskon.
Jag har en syster och två halvsyskon. An någon orsak hatar mina halvsyskon mej, så om jag någongång pratar om dem, kallar jag dom till min mammas två barn. För det är inte mina syskon, syskon skulle inte bete sej som dom gör.
Skulle aldrig säga "det här är min helsyster" så ordet halvsyster känns onaturligt att använda. Om det av någon anledning skulle behövas en utredning av släktskap så säger jag nog att det är barn. Från ett tidigare äktenskap.
Har en bonusdotter och två barn med hennes pappa. De är självklart syskon och inget annat. De skulle nog protestera vilt om jag plötsligt påstod att sönerna eller deras syster på ngt sätt var "halva".
Sedan vet de ju att de inte har samma mamma och att storasyster har fler syskon hemma hos mamman men det gör ju inte DEM mindre syskon för det :D
Har en bonusdotter och två barn med hennes pappa. De är självklart syskon och inget annat. De skulle nog protestera vilt om jag plötsligt påstod att sönerna eller deras syster på ngt sätt var "halva".
Sedan vet de ju att de inte har samma mamma och att storasyster har fler syskon hemma hos mamman men det gör ju inte DEM mindre syskon för det :D
Min grabb protesterar inte det minsta, eftersom vi aldrig har lagt in värderingar i detta. Min mamma har också halvsyskon, inga värderingar där heller.
Min sambo har ett halvsyskon, vet många som har halvsyskon och ser inga konstigheter i detta.
Jag har själv bara helsyskon. Jag har dock två barn, med olika pappor. För mig är dem "halvsyskon".
Det är faktiskt skillnad på att vara hel eller halv syskon.När man bara har samma mamma eller pappa då är man syskon bara 50%.Men det kanske inte behöver alltid säga till alla .
det är intressant ämne. Alla gör olika och bara alla är ok med det så bör det ju gå bra.
Jag är särbo men snart sambo med egna barn + bonusbarn. Funderar på vad jag ska säga. Vi ser båda alla barnen som "bådas barn" även om främst de äldre barnen nog vill skilja på "riktiga" föräldern och "den nya". Jag kan tänka mig säga "mina barn" om alla, om jag behöver presentera dem för en person som de inte känner. Sen vet jag inte om vissa personer skulle ta anstöt om jag sa "mina barn" och de känner deras mamma?
Det viktiga är att barnen är ok med vad man säger
Har ett minne från barndomen. En granne hade ett ett eget barn och tagit hand om sin systers barn, då systern avlidit. Barnen var ungefär lika gamla. Varje gång de mötte folk sa mamman "detta är min dotter XX och YY, min systers dotter".
Jag minns hur jag, som var lika gammal som barnen, tyckte det var jobbigt för tjejen, hennes mamma var ju död, kunde då inte mostern få vara hennes mamma? Sen vet jag inte hur det var, men jag såg hur barnet liksom skruvade på sig och såg besvärad ut.
Min sambos barn är inte mina och för mig är de ett halvsyskon till vårt gemensamma. Det betyder inte att de kommer vara mindre värda för barnet som kommer men hur man än gör så kommer de bara vara en del av halva varandras liv. Hur ska man annars förklara att de försvinner varannan vecka liksom.
Här säger vi inte att jag är förälder utan vi har från början kört med "extra vuxen" eller " 'mitt namn". De har en mamma och en pappa och så har de två extra vuxna.
Det för att jag känner som så att jag har inga föräldrarättigheter till dem och därmed heller inga skyldigheter. Min ömhet för dem är inte självklar eller villkorslös, den är en förlängning av kärleken jag har till sambon- jag tar hand om dem för att de är hans, inte för att jag är särskilt barnkär eller något sådant.
Jag har min son på heltid o är gravid med en annan pappa denna gången. Givetvis ser ja inte sonen som något annat än blivande storebror. Sambon är ju dessutom som en pappa till min son o skulle så fortsätta va om vi gjorde slut.
Sj har ja 5syskon, två hel, en halv o två styv. Precis så brukar ja dessutom svara om någon frågar hur många syskon ja har.
Jag har inte vuxit upp med halvsyskonet tyvärr och det skiljer 11år mellan oss så vi känns inte som syskon och det har inget med o göra att vi bara har en förälder gemensam utan enbart att vi sågs få gånger om året under de få år det tog tills ja slutade hälsa på den föräldern. De andra fyra är allt mer naturligt med eftersom vi bott ihop under hela uppväxten.
Jag har två syskon (hel) sen har min mamma ett barn till. Denna ser jag inte som syskon alls och träffar enbart på jul och mammas födelsedag. Mina syskon och jag har dock en toppen relation! Umgås ofta och sånt.