Hur besvarar man hotfulla och kränkande sms och mail

Nämen du så bra.

Hur? En kompis (lite för tuff uppgift för mina bästa vänner tror jag)? Kan soc ställa upp med det? Någon annan? Advokat?  

Jag har inte stoppat umgänget. Men däremot har jag stoppat boendet varannan vecka, då minsta barnet har mkt svårt med detta pga autism, och pappan inte har problem, vilket resulterar i en tillbakagång i barnets utveckling. Dessutom har han inte fungerat som förälder på drygt 10 år, utan varit en fruktansvvärt dålig barnvakt under alla år, inte skött mediciner, inte hjälpt till med tandborstning, mm.

Umgänget är inte stoppat. Barnen har ju rätt att få träffa sin pappa.

För en vecka sedan så smsade stora flickan under "min" vecka att hon ville åka till han o sova en natt, men nekades, för han tyckte det var så självklart att hon bara skulle sova där under "hans" vecka.

Det ligger på den nivån.      

Nja... Pratade med familjerätten, och orkade ta beslut efter att ha fått deras stöd.

Under vilken sten jag växt upp under...

Efter att ha varit utsatt för psykisk och sexuell misshandel, fråntagen alla mina rättigheter, inlåst, och behövt försvara barnen under mer än 10 år,
så att inte de också gått under och velat dö under den psykiska pressen.
(tröstat dem när deras egen pappa skrikit att de är fula, värdelösa, dumma i huvudet, knuffade omkring på som saker - de i sin tur har fått trösta mig när jag blivit så nedbruten att jag legat på golvet, när han fnyst över att jag existerar, och bett barnen gå och trösta mig för han inte kan ta i mig med tång...
 
jag har vuxit upp under en jävligt tung sten.

Så jag är härdad.  

Glad över att äntligen ha kunnat fly därifrån.   

Exemplen ovan är de vänligaste meningsuppbyggnader jag fått från honom, så att säga.  
     

Jag kan ju vända på det också.

Jag flyttade, jag ville för barnens bästa ha en successiv ökning med tiden hos sin pappa, pga svårigheter som de har med ändrade rutiner mm. Jag ville att boende och umgänge skulle fortsätta som det alltid har varit innan flytten, dvs att han ansvarade för barnen de helger jag jobbade, och ett par vardagar när jag jobbade kväll.

De har autism och adhd, vilket han inte vill kännas vid. Han ger dem inte en timma extra vård som de behöver, utan "förvarar dem" och all träning och extra assistans uteblir när de är hos sin pappa.

Dagen jag flyttade, så ville han helt plötsligt vara "förälder"  och jag jublade. Vilken chans till avlastning jag skulle få. Under de senaste 10 åren har jag varit ifrån mina barn ... 2 dygn totalt. Han har inte gått upp EN natt under alla år, inte åkt på ETT möte i skola eller till BUP. 
 
Han krävde plötsligt att han skulle ha barnen varannan vecka - jag var INTE överens med det - visste att det inte skulle bli bra med tanke på diagnoser , jag verkligen jobbat med att få varannnavecka punktslut systemet att fungera, men när situationen till slut blev att våran minsta som har stora problem inte längre klarade av att gå på toaletten själv, och fick svåra förstoppningar efter varje pappavecka............

Ja, jag vet att jag har satt mig i skiten, men med familjerätten som stöd  (har bollat frågan till dem flera gånger innan beslut) så vågar ag genomföra det här.

 

Tack till er som svarat vettigt och konkret i tråden i alla fall.... ett ombud, bra idé, i väntan på familjerätt alt. tingsrätt - som är på g. Ska kolla upp detta. 

   

Undrar om det finns fler troll i tråden...

Så bra. Trött på troll. Du formulerade dig lite ofint dock, (och jag är medveten om allvaret i min situation). Jag är i alla fall inte särskilt orolig för att bli anklagad för något sådant, då jag inte på något sätt hindrar barnen att träffa sin pappa och det har jag även varit tydlig med att tala om för honom, i skrift, på et ödmjukt sätt, utan hot eller anklagelser. Bara konkret fakta utifrån barnens bästa. . Det jag gör är att ta över den extra vården av våra funktionshindrade barn, eftersom pappan inte förstår att de ens har ett funktionshinder, trots att ena barnet har "svår grad" samt assistent på heltid i skolan, fullt med hjälpmedel...  u name it...

Det är ju baksidan med att barnen har ett osynligt handikapp...

De äldre barnen kan ju åka till honom precis när de vill, de kan också välja att bo hos honom, om de vill. De älskar sin pappa trots allt, och att åka dit tar dem 10 min. De hade kunnat ha en ganska fin kontakt, barn o pappa, om han bara hade försökt hålla kontakt med dem, men han har inte kommit på id+en att de faktiskt har en egen telefon, man kan både ringa och smsa barnen ifall de vill hänga med honom en eftermiddag eller kväll.

Jamen såklart att de får. Även ungen med svåra besvär skulle bli jättelycklig ifall han erbjöd sig att åka till badhuset ihop - till exempel, han har ju världens chans, men han väljer att få det till att allt är mitt fel. Precis så som hela vårt förhållande har gått ut på. Skillnaden nu är att jag inte längre går på det. Gör ni? .