Det allra värsta är när hon säger "Det här kräver en vass sax.....(paus)... så det kan vara bra att ha en vuxen I NÄRHETEN", vaddå I NÄRHETEN?
Och när hon vänder sig till dockan och säger "Jag är inte färdig med dig än! *stirrar stint på dockan* Av med kläderna! NU!"
Nej hon är säkert frisk.
De som släppte in henne i tv-rutan är nog stolta.
Jaaaa, det här vill nog lille Pelle prova på lillebror 
- Maaamaaaaaaa!! Var är saxen??
- Den är i tredje lådan. Vad ska du göra med den?
- Ska pyssla som den där tanten i barnprogrammet! Sover Kalle, mammaaaa?
- Ja. Vadå'ra?
- Bra.
- Oj, det kom lite blod. Sådär såg det inte ut i barnprogrammet... 
Maaaammaaaaaa!
- Ja?
- KOM NUUUU!
- Kommer strax!
Min dotter skrek till och grät sedan floder när hon såg det. Jag stängde snabbt som attan av TV'n och fick sedan trösta henne under lång tid. Hon undrade hur de kunde göra något sådant. Min dotter älskar sina dockor och kallar dem för sina "bebisar".
Vilka snäva ramar man måste ha för vem som är "frisk" när man pekar ut henne som psykotisk. Färglösa människor man lär omge sig med.
Även om ungar drar armar, ben och huvud av en docka på egen idé hemma, så är det en stor skillnad mot att vuxna på dagis, tv, osv ska visa ungarna hur man kan göra det ännu bättre genom att använda en vass sax, kniv eller vad nu ungen lyckas få tag på.
Men ni okänsliga kanske kan förslå på dagis att fröknarna blir lite mer kreativa eftersom ni gillar detta så mycket. Varför tex inte lära de små att gör ett konstnärligt hål i fönstret hemma, kanske kan man sen hänga den sax-sargade dockan i hålet eller nåt 