Min treåring säger att jag slår/är arg på honom? hjälp!

Min älskade pojke på tre år har hakat upp sig vid ett farligt beteende. Så fort man höjer rösten/blir arg säger han "du är arg på mig!" och ibland blir han ledsen. Det räcker med så lite. Även att du typ går på toa före honom, då blir han ledsen för att han inte fick gå på toa först. När man då säger att "Ja men gubben, mamma behövde gå på toa men du kan få gå nu" så blir han ibland jätteledsen och säger "du är arg på mig". Det spelar inte någon roll hur mycket man förklarar att man inte är arg.

Till saken hör att jag nästan aldrig är arg på honom. Men ibland höjer jag såklart rösten men inte alls skriker eller är hårdhänt eller något i den stilen. Jag skulle aldrig göra honom illa! Han får varje dag höra hur älskad han är.

Jag och hans pappa är skilda men kommer otroligt bra överrens. Har en sambo som varit med sedan han var 1½ år och det funkar helt perfekt.

Ibland om han gör något dumt och man säger åt honom så börjar han gråta och säger "du slog mig" eller att "pappa slog mig", "mormor slog mig" osv.... Då brukar jag sakligt säga att sådant där får man inte hitta på. Man får inte ljuga och det där är inte sant. Sedan försöker jag inte göra något större grej av det. Jag kan garantera att INGEN slår honom. Varken hans pappa, min sambo, jag eller mormor. Han är dyrkad av alla i sin omgivning!

Nu har han sagt på dagis att jag varit arg på honom. Oklart om han sa att jag slagit eller bara varit arg på honom. Hur som helst blir jag så otroligt ledsen att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det. det känns så otacksamt när jag verkligen älskar honom mest av allt och gör allt för honom.
Det kom fram för att vi pratade om min sons fantasi och jag då frågade om han brukar hitta på att jag eller någon annan slagit honom. Fröken sa då att han faktiskt sagt idag något om mig och att jag varit dum eller något liknande. Jag försökte förklara att han kan hitta på sådana saker och hon sa att han även sagt att något barn på dagis varit dumt fastän det inte var sant.
Hon hade inte tänkt ta upp detta med mig utan skulle ta upp det med mig om han skulle säga något igen. Men nu när jag frågade berättade hon detta.

Jag är nu livrädd att hon eller någon annan fröken ska göra en social-anmälan. Ni som jobbar på dagis får gärna svara hur ni går tillväga. Visst pratar man med föräldrarna först och visst har man i åtanke att barn kan hitta på saker? Jag tror säkert min son kan säga så igen...

Det har aldrig varit något annat strul med dagis och min son är lättsam och en riktigt glad och go unge!

Är dessutom höggravid och med hormonerna som flödar kände jag bara att det vart så känsligt. Vart jätteledsen och vet inte hur jag ska tackla detta.

Tänkte prata med dagisfröken igen men vill samtidigt inte göra någon stor grej av något som verkligen inte är något.....hjälp!

Padda01

Äldre 19 Nov 18:00

#2

mammalovis skrev 2013-11-19 17:51:14 följande:

Jag har själv en blivande treåring och de är ju i full fart och upptäcker vad de kan göra och inte samt hur det påverkar omgivningen. I somras satt hon i bilen och sa att hon var arg, totalt utan anledning - hon lät dessutom glad på rösten, så hon testade väl helt enkelt känslan och hur vi skulle reagera.

Om ni nu väntar syskon och du är trött kan det ju vara barnets sätt att få mer uppmärksamhet. När magen växer blir de ju mer undanputtade naturligt.

I din situation hade jag satsat på att ge barnet en stunds fullt närvarande lekstund varje dag i kombination med att ni läst böcker om både syskon och känslor. Barnet har ju oftast inte ord nog att förklara vad det känner.

Barnets säkra urskiljande mellan fantasi och verklighet kommer långt senare.

Låt känslor finnas och fortsätt prata om vad som händer när du blir ledsen, arg, glad o s v gentemot barnet och tvärtom så det förstår att både du och han har rätt att känna så. Min dotter reagerar också när jag höjer rösten eller blir arg på henne. Just exakt vad hon säger om hon inte ryter ifrån kommer jag inte på just nu.

tack för ditt svar! Men jag tycker verkligen jag ger honom tid samt att vi pratar om kommande syskon! Idag kunde jag inte hålla mig när vi kom hem utan började gråta. Förklarade varför jag var ledsen på ett inte anklagande sätt men då vet man inte om det vart bra heller? Vill ju inte beskylla honom heller.... Usch vad jobbigt! Man undrar ju hur dagispersonalen tänker...man förstår ju att dom är uppmärksamma på just sådana här saker, med all rätt. Men samtidigt hoppas jag dom ser en helhet. Är väldigt rädd för att bli beskylld för något när jag lever för min son....

Padda01

Äldre 19 Nov 18:25

#3

Puffar

Padda01

Äldre 19 Nov 20:24

#5

Killerhillary skrev 2013-11-19 19:30:28 följande:

Verkligen en viktig fråga du tar upp. Tyvärr har jag inte något svar, kan bara konstatera att barn säger de konstigaste saker.

En av mina bästa vänner (har världens raraste och finaste familj) var hos mig med sina tre barn. Ytterligare en väninna kom på besök och hon hade inte träffat dessa barn förut. Vi vuxna hälsar, och en stund senare kommer min väninnas treåring fram till den nya vuxna, vänder upp sitt huvud och ser otroligt sorgsen ut samtidigt som hon med ledsen röst säger "Jag heter Louise. Vet du, min mamma brukar glömma mig på dagis".

Till saken hör att Louise aldrig har blivit glömd på dagis. Och att det alltid, alltid, alltid är pappan som hämtar.

Nu var det mer en tokgullig kommentar, inte alls som den situation du befinner dig i. Jag förstår vilken jättepress detta måste lägga på dig. Det är så lätt för utomstående att säga "Jamen det är väl såklart någon som slår det stackars barnet, hon vet bara inte om att det är sambon/pappan/farmor/...".

Förhoppningsvis kan personalen se till att barnet inte har några andra mönster som skulle tyda på att han inte mår bra? De måste väl (hoppas man!!!) ha verktyg för att kunna fånga upp de barn som faktiskt sänder ut varningssignaler?

Jag tror det är bra om du pratar mer med dagis om det här, och kanske även ringer BUP eller någon för att få mer input. Signalerar han något annat eller har han bara kommit på att det är ett sätt att få extra uppmärksamhet? Är det i så fall uppmärksamhet (kanske på andra sätt än han får nu?) som han behöver?

Har som sagt inga svar, men lider med dig. Hoppas du får fler svar, och hoppas någon från förskolan kan berätta hur de skulle tänkt här.

Lycka till!

Tack verkligen för ditt svar! Jag tror eller vet att detta bara är en fas, han kommer komma över detta och börjar nog förstå innebörden...

Han har inte haft någon riktig tre-års trots utan det kanske visar sig på detta sätt? Som tur är har jag och pappan, som har halvtid, bra kontakt och jag vet att han haft samma bekymmer... Vi har varit ihop i många år och jag vet att han är en fin pappa!!

Jag är som inte orolig för min grabb för jag förstår att det är en fas som så många andra. Känns mer som att jag är rädd för vad dagispersonalen ska tro/tänka...det kan ju bli så fel konsekvenser om det missförstås... Det känns som det skulle vara en annan sak om han var utåtagerande och typ slogs på dagis eller nåt! Jag tror inte han förstår vad han säger rikigt, eftersom ingen rört ett hårstrå på hans huvud..förutom han som kunde slåss förut under en period och vi var tvungen att förklara att man inte får slåss...

Tror jag ska prata med dagis iaf för det blir nog värre om jag går och funderar på detta. I och med att man är lite känsloam förstorar man kanske... På förra utvecklingssamtalet hade dom inte något negativt att säga i huvudtaget om sonens beteende...

Tack för ditt svar!

Padda01

Äldre 20 Nov 12:09

#8

Binky skrev 2013-11-19 20:52:23 följande:

Jag har en helt normal tre åring. Han säger också så, så du är inte ensam. Det är klart att jag är orolig om han ska säga det på dagis osv, men än så länge är allt ok. Han har nyligen börjat prata bättre så jag frågar varför han säger så och att jag faktiskt inte har slagit honom utan bara sagt till honom om det har behövts. Vill också påpeka att vi har en jättebra relation annars, pratar mycket med varandra och har det mysigt- men trotsen kommer fram ibland tyvärr.

Skönt att man inte är ensam... Jobbigt bara när han sagt på dagis. Förstår att det är en fas och hoppas den går över nu direkt! Vi har en underbar relation i övrigt, men man får helst inte säga till honom, det är känsligt, även om småsaker!

Padda01

Äldre 20 Nov 12:43

#9

Aileen Allannah skrev 2013-11-19 20:59:56 följande:

Senast nu i kväll sa min treåring att jag slog honom. Och att hans pappa slog honom. Samt att pappa slår mamma. Inget av det är naturligtvis sant, och det säger jag varje gång han säger något sånt. Han testar, och jag är övertygad om att han säger saker på förskolan också, som inte är till vår fördel. Men jag vet också att väldigt väldigt många barn provat reaktionerna hos de vuxna på det här sättet, och vi på förskolan är vana vid det. Om vi har en misstanke om att ett barn far illa så måste vi göra en orosanmälan, men jag vill påstå att de allra flesta pedagoger känner "sina" barn så pass väl att de kan avgöra snabbt vad som är fantasier och vad som har en grund.

Tack för ditt svar! Känns som att det inte är någon ovanlig företeelse! Visste bara inte hur dagispersonalen ser på det..hoppas det är som du säger att de känner barnen så pass väl att de borde kunna räkna ut om det är verkligt eller ej...pratade faktiskt med en fröken idag, känns skönt efteråt men blev lite pinsamt eftersom jag började böla...är lite extra känslig nu som gravid och speciellt när det gäller min son som är mitt allt... hon förstod och trodde inte alls jag behövde oroa mig utan sa att det är väldigt vanligt och att de känner ju oss föräldrar.... Hon var ju inte med men fick mig lugn. Lätt att förstora och tänk en massa olika scenarior när man är trött, höggravid och rädd att bli ifrågasatt när det gäller ens föräldraroll, det viktigaste i livet.... Skönt att andra är med om samma sak...

Padda01

Äldre 20 Nov 13:25

#11

kishi skrev 2013-11-20 13:01:14 följande:

Ang hur vi pedagoger gör med anmälningar - vi måste göra anmälan vid minsta misstanke. Om barnet säger nåt misstänksamt eller vi hittar blåmärken osv. Om ditt barn säger att du slår honom på dagis måste de anmäla. Självklart ska de prata med dig men anmälan ska göras ändå oavsett vad du då säger. Det är i mötet med socialtjänsten som ni sedan diskuterar detta. Du är oskyldig, oroa dig inte. Socialtjänstens mål är inte att ta barnet ifrån dig som många tror. Det är alltid det sista de vill. Det gör de när de måste. Men anmäla måste man alltid då det är omöjligt att veta om barnet ljuger eller inte. Anmälan ska ske vid minsta misstanke, alltid för att skydda barnet. Om föräldern faktiskt slår och säger att barnet hittar på, det ska inte få hända. Därför måste man alltid anmäla. Sen kanske de inte är så nogranna på ditt dagis, det ser olika ut hur seriöst man tar sitt uppdrag. Men så är det enligt lagen.

Jag förstår hur du menar men allvarligt talat? Man måste väl se en helhet, inte bara svart eller vitt! Annars måste det väl bli anmälningar till soc varje dag???Sen vet jag inte exakt vad han sagt, kanske bara att jag varit arg eller dum eller något. Jag tycker självklart man ska anmäla vid misstanke men inte för att ett barn säger en gång att en förälder varit dum. Han sa också att vi hade flygplan i taket...

Om min pojke mår bra i övrigt, de aldrig sett några blåmärken, han har en livlig fantasi pratat man då först inte med föräldrarna för att se vad det kan bero på? Jag är säker på att det är en form av trots eller att han märker att han får en reaktion och vill testa...

Blir livrädd om dagisfröknar gör så som du skriver....självklart ska det anmälas om en misstanke finns, men om fröken själv tror det är fantasi?

Padda01

Äldre 21 Nov 07:20

#19

Tack för era svar. Fick väldigt ont i magen av det du Kishi skriver.

Självklart ska man anmäla om det kan misstänkas att ett barn far illa. Men enligt mig är det en tolkningsfråga som allt annat. Hur väljer man att tolka lagen? Jag tycker att man i sig själv ska känna en känsla att det faktiskt kan vara så. Jag skulle som dagisfröken inte vilja anmäla någon med känslan att "jag vet att kalle har en otroligt livlig fantasi just nu, han säger att mamma ha slagit honom men jag tror inte det minsta på att det är sant". Om jag däremot har andra anledningar att tro att kalle mår dåligt, kan ha det dåligt hemma, och han säger en sådan sak tycker jag det är en annan sak. Jag hoppas att personalen pratar med varandra om ´de är osäkra och inte tror det hänt och gör en samlad bedömning.

Om Kalle skulle säga till fröken "vet du, hemma hos oss har vi inte någon toalett utan vi bajsar på golvet". Ska denne då anmäla direkt, även om hon inte tror det är sant, för det KAN ju vara så att Kalle far illa om det låter som misär där hemma. Jag hoppas, och tror, att man avvaktar för att se om något annat talar för att det skulle vara en dålig miljö där hemma. Typ att Kalle säger det ofta, har smutsiga kläder, luktar illa eller något.

Syftet med lagen borde ju försvinna om inte dagispersonalen får använda den när det faktiskt känns relevant. Att man faktiskt har en misstanke.

Jag har pratat med sonen, hans pappa och bonuspappa. Eftersom vi alla upplevt detsamma (fast bara jag som blivit uthängd på dagis) jobbar vi mot samma mål att vara extra tydliga för att få bort detta beteende. Vi skuldbelägger honom inte men försöker vara tydliga och förklara på hans nivå. även om det är jättesvårt. jag tror han blandar ihop att vara arg och att slåss.

På dagis och här hemma ´pratar vi mycket om att vara en bra kompis och hur man inte är det. detta väcker nog mycket tankar som ger många uttryck. Han är ju världens goaste och gladaste pojke och har väldigt mycket känslor. Han är väldigt känslig för vad som är rätt och fel och har otroligt mycket empati, kanske är det denna sida som får honom att utforska, fundera?

Hur som haver så har detta varit otroligt jobbigt för mig. Jag tog ju därför upp det med personalen. har gjort det igen med den berörda fröken och hon säger att de är skyldiga att anmäla om de misstänker att barnet far illa men att de INTE misstänker att min son gör det.

Känner mig lättad om jag ändå har en liten klump i magen kvar. Hoppas att han slutar hitta på dessa saker. Om han fortsätter så förstår jag om dagis gör en annan bedömning och isdådanafall är det inget jag kan påverka. Jag vet ju att jag är en bra förälder och får då hoppas att även sociala skulle förstå det. det känns skönt att vi kring barnet är samlade och kämpar för hans bästa, hade inte varit så kul om man var i en vårdnadstvist eller liknande.

Tack för er som tagit sig tid att svara. Kan säga att jag varit helt utmattad sedan detta hände. Träffade min känsligaste punkt. Jag lever för att vara mamma till min son och det kändes så jobbigt att han skulle hitta på just detta. Kunde han inte säga att ett monster slog han eller ett spöke? haha ja ni fattar....

Kram!

Min treåring säger att jag slår/är arg på honom? hjälp!

INNEHÅLL