• Anonym (bonusmamma)

    Hur lever du ditt liv med bonusbarn?

    Jag är lite nyfiken på hur ni som har bonusbarn lever. Hur du och din partner har det, vilket ansvar du tar osv. Berätta allmänt om eran familjesituation.
    Jag vill inte ha några påhopp jag vill bara se hur folk lever med bonusbarn.

    Jag kan börja-
    Jag lever med min sambo och hans 3åriga son. Vi bor i ett radhus i en liten by. Vi har sonen på 50%. Hans främsta uppgift när sonen är här är att ta hand om sonen. Min uppgift är att göra det jag orkar med när det gäller sonen. Men är jag hemma så är det jag som lagar mat, städar osv. Jag och sonen har en ganska naturlig relation, vi kan busa, mysa och leka men han är min sambos ansvar. Jag engagerar mig i dagis, fritids uppgifter osv när det gäller sonen. Köper även saker till sonen så som kläder och leksaker. Men jag är ärlig när jag säger att ibland så orkar jag verkligen inte. Då backar jag och de accepterar min sambo. Det är en krävande liten kille med stark vilja. Men i vårat hus är det våra regler och jag och min sambo är lika när det gäller uppfostran. 
    Dagarna när sonen är här är väl min och sambons relation kanske inte lika bra som när vi är själva men vi får det att fungera. Han är tvungen att ge mig den kärlek jag behöver och får jag inte det så säger jag att jag behöver kärlek så får jag det. Han är ingen tankeläsare så han kan ju självklart inte förstå alla gånger när jag behöver det.
    Vi vill skaffa barn men just nu känner jag inte riktigt att jag orkar med pga bonusbarnet, jag hoppas dock att den känslan släpper så vi får chansen till att skaffa en eller två gemensamma ;)

    Hur ser din familjesituation ut med bonusbarn?  

  • Svar på tråden Hur lever du ditt liv med bonusbarn?
  • BioBonus

    Jag lever med min man, mina två barn på heltid (fn, annars varannan vecka)  och hans barn varannan vecka.

    Vi har ingen skillnad på hans eller mina barn. Alla barn behandlas lika, och vi lägger väl ungefär lika mycket tid på dem alla tre. Det är ganska stor skillnad i ålder, så mina kanske överlag behöver mindre föräldrahjälp. Jag skjutsar, hämtar, lämnar hans barn om det passar bättre in i vårt gemensamma dagsschema, eller så gör han det med mina. Vi hjälps åt.
    Vi har gemensam ekonomi, sparar till alla tre lika mycket, köper kläder åt den som behöver.

    Vi har samma syn på uppfostran, det är våra regler som gäller och våra barn lyssnar lika mycket på oss båda. Vem som säger till spelar ingen roll. Nja, förresten - mina barn lyssnar nog egentligen bättre på honom *skrattar*

    Våra relationer är nog lika avslappnade med varandras barn som om de vore våra gemensamma. Sen känner vi så klart olika för barnen. Men det är inget som påverkar vår vardag. Vi har tre barn.

  • Anonym (?)

    Hur menar du att han inte kan ge sig samma kärlek när han har sitt barn?

  • BioBonus
    Anonym (?) skrev 2013-11-22 12:00:52 följande:
    Hur menar du att han inte kan ge sig samma kärlek när han har sitt barn?
    Ja, det vill jag också förstå? Älskar han dig mindre när ni har hans barn hos er, eller är det att du får mindre uppmärksamhet du menar?
  • Snigeln

    Lever sedan 8 år tillsammans med maken som har en 11-årig dotter. Tillsammans har vi även 3 gemensamma barn. Bonusen är hos oss vh p.g.a. avståndet till hennes hemkommun och skola. Innan skolåldern var hon mer hos oss. Vår relation är inte den bästa eftersom hon och jag är så totalt olika som personer. Jag tog en föräldralik roll då hon var mer hos oss och nu vet jag inte vad min roll är egentligen. Försöker låta maken ta det mesta, men det blir så svårt då jag är mamma åt alla andra barn i huset och vill inte att hon ska känna sig bortstött. Men ju äldre hon blir desto mer blir hon något av en "vän" än en bonusdotter. Jag tror det hade varit så mycket lättare om hon hade bott vv så vi/jag skulle få lära känna henne mer på djupet, följa med hennes skolgång, träffa hennes vänner o.s.v. Jag tycker det är jättetråkigt att det är som det är

  • BioBonus
    Snigeln skrev 2013-11-22 12:50:43 följande:
    Lever sedan 8 år tillsammans med maken som har en 11-årig dotter. Tillsammans har vi även 3 gemensamma barn. Bonusen är hos oss vh p.g.a. avståndet till hennes hemkommun och skola. Innan skolåldern var hon mer hos oss. Vår relation är inte den bästa eftersom hon och jag är så totalt olika som personer. Jag tog en föräldralik roll då hon var mer hos oss och nu vet jag inte vad min roll är egentligen. Försöker låta maken ta det mesta, men det blir så svårt då jag är mamma åt alla andra barn i huset och vill inte att hon ska känna sig bortstött. Men ju äldre hon blir desto mer blir hon något av en "vän" än en bonusdotter. Jag tror det hade varit så mycket lättare om hon hade bott vv så vi/jag skulle få lära känna henne mer på djupet, följa med hennes skolgång, träffa hennes vänner o.s.v. Jag tycker det är jättetråkigt att det är som det är
    Det tror jag också är lättare, har man varannan vecka så är det lättare att bilda en relation. Man får vardag med bonus på samma sätt som med andra barn i familjen.
  • Anonym (bonusmamma)
    Anonym (?) skrev 2013-11-22 12:00:52 följande:
    Hur menar du att han inte kan ge sig samma kärlek när han har sitt barn?
    Menar mindre uppmärksamhet på vår relation. 
  • Anonym (?)
    Anonym (bonusmamma) skrev 2013-11-22 13:57:28 följande:
    Menar mindre uppmärksamhet på vår relation. 

    Kommer du då klara av att få barn? Då får du ju dela uppmärksamhetan hela tiden?
  • BioBonus
    Anonym (bonusmamma) skrev 2013-11-22 13:57:28 följande:
    Menar mindre uppmärksamhet på vår relation. 
    Du kommer upptäcka att det är så det är emellanåt att ha barn - klarar du av att dela hans uppmärksamhet med två barn?
  • Anonym (Ja du..)

    Barnet bor här var 6:e helg. Fler orsaker till det, pappan ville aldrig ha barn men var dum nog att lita på mamman och för att barnet inte mår bra av att fara omkring till olika ställen. Mamman har dock nu stämt soc för att få kontaktfamilj och det har hon fått, eller avlastningsfamilj för henne är det. Detta har nu resulterat i att barnet blivit utåtagerande och slår mamman, bråkar på dagis och hos kontaktfamiljen.

    Vi letar annat boende och i samband med det försöker jag övertala maken att vi ska ha barnet på heltid istället (efter inskolningstid givetvis) men han vill inte 

    Min roll är en mammas roll. Maken måste puttas på så att något ska hända, annars spenderar han tiden vid datorn mest när barnet är här. Han byter blöjor och så, men allt annat gör jag. Jag har två lite äldre barn och vi har inga gemensamma och ska inte heller ha det.
    Det går upp och ner med mina känslor för barnet, det är svårt att 'våga' älska barnet då jag inte har någon rättighet alls, tar det slut mellan oss så får jag inte träffa barnet mer. Och så är det jättesvårt att se barnet må dåligt men inget kunna göra åt det.   

        

  • Anonym (bonusmamma)
    Anonym (?) skrev 2013-11-22 13:59:04 följande:

    Kommer du då klara av att få barn? Då får du ju dela uppmärksamhetan hela tiden?
    BioBonus skrev 2013-11-22 14:06:42 följande:
    Du kommer upptäcka att det är så det är emellanåt att ha barn - klarar du av att dela hans uppmärksamhet med två barn?
    Så har jag också tänkt. Vill jag dela honom med en till?
    Men sen så inser jag att de barnet kommer vi dela samma kärlek för och de kommer vara vårat på ett annat sätt. Tror ni inte? I alla andra som jag känner som har barn ihop så visar och får dom ju kärlek genom barnet.

Svar på tråden Hur lever du ditt liv med bonusbarn?