Oense om efternamn

Förstår de här tankarna med att det känns trist att hela namnet kommer låta "osvenskt", då det kan medföra en del problem i framtiden om en har otur (om det nu är därför, annars förstår jag inte) För mig var det dock ändå ett ganska lätt val. Har ingen lång historisk eller känslomässig förankring till mitt efternamn och kände väl inte att det var så viktigt. Slängde dock in det som mellannamn, och tanken var väl att sonen själv skall få välja vilket namn han vill ha som efternamn när han är gammal nog för det.

Jag kan dock förstå dig om du har ett superovanligt efternamn ni har. Men det är ju liksom inte kört bara för att barnet inte heter det från början. Min ingifta bror har bytt till mitt efternamn och min halvsyster benämner sig med både mammas och hennes pappas efternamn (min mammas efternamn är hon bara en av tio som har i hela världen).

... och det är klart ni måste kunna reda ut det hela tillsammans. Mötas halvvägs på något sätt. Någon av er måste ju kunna nöja sig med att stå som mellannamn tills barnet kan välja själv? Kanske kan ni få tillstånd ett dubbelt efternamn (med bindestreck). Det är ingen omöjlig lösning heller.

fast varför blir det krångligt för henne med ett mellannamn, hade tagit det ifall hon isf fick ha de svenska som efternamn så båda blir nöjda. Man använder ju iaf bara ena efternamnet, det andra blir ju "mellannamn" så de använder man sig inte av om man själv inte vill. 

Har själv dubbelefternamn då jag gifte mig. Å hade velat att barnen hade de så det med då det är en del av min familj. Är inte utländskt men har ett ovanligt svenskt efternamn som bara familjen heter, nu har de ett vanligt efternamn som mannen och hans familj.  

Hade iaf funderat på att ta bådas men använda de svenska som efternamn om jag var du. Vill hon i framtiden inte ha båda kan hon välja att ta bort det ena. 

Personligen tycker jag det spelar roll vilket namn det är, mina barn har finskt påbrå 25% precis som TS barn men jag skulle aldrig godkänna ett typiskt finskt efternamn. Min man är även 50% av annan härkomst o det namnet har vi valt. Det är just finskan jag vill komma ifrån då jag tycker det är det fulaste i universum.

Jag vill inte att hon ska låta som en invandrare i Sverige när hon bara har 25% utländskt påbrå. Jag är rädd för att hon hela tiden ska behöva förklara sig och ev bli diskriminerad. När det gäller mellannamn ska det enligt skatteverket ALLTID stå tillsammans med efternamnet. Så det är inget namn man plockar fram ibland. Det kommer även komma först på klasslistor och upprop etc. Därför blir det nästan som om mellannamnet är det riktiga efternamnet. Därav min åsikt om mellannamn.

Men om barnet har ett svenskklingande efternamn samt ett utländskt klingande mellannamn som också nämns, så är det väl inte så svårt att lista ut att barnet har påbrå från båda håll, vilket varken är ovanligt, behövs förklaras vidare och med stor sannolikhet inte grund för diskriminering.

Jag tänker som så, att när våra barn är lite äldre så kommer det säkert vara mer regel än undantag att nästintill alla barn mer eller mindre har namn som för tankarna till andra länder än Sverige. Sedan så är det väl en fråga om att faktiskt vara stolt över det kulturarv en har, så även genom namnet. Barnet kanske blir jätteintresserad av sin familjs historia och vill ha det utländska efternamnet ändå i framtiden...

Sedan är det ju bådas barn och ni måste ju kunna kompromissa om det här. Om han nu vill ha sitt namn som efternamn, men går med på att ha det som mellannamn så är det ju faktiskt han som har vikt sig, och då är det väl inte riktigt schysst att vara helt kompromisslös själv?

Nu är jag ju bortskämd med en man som har ett riktigt snyggt utlänskt efternamn så jag tog det också och är glad att barnen har det med. Men de har ju svenska förnamn så jag tvivlar på att de skulle bli diskriminerade av den stora massan. Det är väldigt vanligt med blandat ursprung och om några generationer kommer man inte kunna veta om någon är nyanländ eller sjättegenerationen svensk bara på namnet, det bidrar jag gärna till.

Mellannamn ÄR ett efternamn i praktiken. I passet, på klasslistor, hos Skatteverket, myndigheter osv osv så kommer barnet heta båda efternamnen och det är väl det bästa i ert fall TS? Mina barn heter dubbelefternamn (dvs mellannamn efternamn) och båda används alltid precis som de ska. Det funkar jättebra.

Tack för era svar! Vi får se hur vi gör med detta. Jag upplever att det är väldigt vanligt att barnen oftare får mannens efternamn och kvinnan har bådas efternamn. Det verkar inte vara lika vanligt att mannen jämkar och tar kvinnans efternamn och sitt egna som mellannamn. Men jag tycker det är lika rätt att mannen jämkar i denna fråga. Jag tycker barnen inte ska behöva krångla med mellannamn utan att ena partnern kan göra det istället. Hade jag varit man så hade detta säkert fallit mera naturligt. Jag tycker många kvinnor byter bort sina egna namn för lätt. Jag tycker mam ska gå på vad som är bäst för barnen och originaliteten på namnet oavsett om det är kvinnan eller mannens namn som passar bäst. Kulturarvet kan man ta reda på och vara stolt över ändå utan att behålla bådas efternamn.