Oense om efternamn

Förstår de här tankarna med att det känns trist att hela namnet kommer låta "osvenskt", då det kan medföra en del problem i framtiden om en har otur (om det nu är därför, annars förstår jag inte) För mig var det dock ändå ett ganska lätt val. Har ingen lång historisk eller känslomässig förankring till mitt efternamn och kände väl inte att det var så viktigt. Slängde dock in det som mellannamn, och tanken var väl att sonen själv skall få välja vilket namn han vill ha som efternamn när han är gammal nog för det.

Jag kan dock förstå dig om du har ett superovanligt efternamn ni har. Men det är ju liksom inte kört bara för att barnet inte heter det från början. Min ingifta bror har bytt till mitt efternamn och min halvsyster benämner sig med både mammas och hennes pappas efternamn (min mammas efternamn är hon bara en av tio som har i hela världen).

... och det är klart ni måste kunna reda ut det hela tillsammans. Mötas halvvägs på något sätt. Någon av er måste ju kunna nöja sig med att stå som mellannamn tills barnet kan välja själv? Kanske kan ni få tillstånd ett dubbelt efternamn (med bindestreck). Det är ingen omöjlig lösning heller.

Men om barnet har ett svenskklingande efternamn samt ett utländskt klingande mellannamn som också nämns, så är det väl inte så svårt att lista ut att barnet har påbrå från båda håll, vilket varken är ovanligt, behövs förklaras vidare och med stor sannolikhet inte grund för diskriminering.

Jag tänker som så, att när våra barn är lite äldre så kommer det säkert vara mer regel än undantag att nästintill alla barn mer eller mindre har namn som för tankarna till andra länder än Sverige. Sedan så är det väl en fråga om att faktiskt vara stolt över det kulturarv en har, så även genom namnet. Barnet kanske blir jätteintresserad av sin familjs historia och vill ha det utländska efternamnet ändå i framtiden...

Sedan är det ju bådas barn och ni måste ju kunna kompromissa om det här. Om han nu vill ha sitt namn som efternamn, men går med på att ha det som mellannamn så är det ju faktiskt han som har vikt sig, och då är det väl inte riktigt schysst att vara helt kompromisslös själv?