Skäms

Jag känner skillnad på mina egna o bonusen. Men jag GÖR inte skillnad på dem. Stor skillnad tycker jag.. Men den nästan skrämmande kärlek jag känner för mina egna barn som jag kämpat i många år för att få, för att ens bli gravid, efter flera missfall, den kärleken har jag inte för min bonus. Däremot älskar jag henne - mkt - men det är inte samma kärlek.

Samtidigt kan jag tycka hon är urjobbig! Mkt för att hon är tonåring numera men väldigt mkt beror på att vi haft väldigt olika krav på henne hos oss o hos mamman. Vi har enbart vh o det är väldigt svårt att uppfostra på så lite tid. Hos mamman finns inga krav o barnet behöver inte ta ansvar. Detta är inget jag antar utan vet. Vi har ett bra samarbete (oftast) o pratar med varandra. Mamman har själv tagit upp att hon inte klarar att ställa krav o hålla dem.

Men jag tycker mina biologiska barn är urjobbiga ibland oxå :)

Skillnaden är dock att om jag skriver en tråd som bonusmamma om att jag tycker bonus är urjobbig så är jag den elaka nya kvinnan som inte kan acceptera att min man har barn sedan innan. Skriver jag däremot en tråd i föräldraforumet om att mina barn är urjobbiga så får jag massa bra råd o stöttning.

Det är sådan dubbelmoral här i forumet att det ibland får mig att se rött. Som bonusförälder får man inte ösa ut sin galla här, vilket ibland är det enda man behöver göra för att orka med vardagen. Som förälder får man däremot göra det o säga ganska tuffa saker men ändå mest få stöttning som respons.

Jag tycker oxå att det är självklart att man kan ha olika roller som bonusförälder. Jag har en föräldraroll o det passar mig, min man, bonus OCH bonus mamma (även om det inte hade varit viktigt för oss om hon inte varit med på det, vi väljer själva hur vår familj skall fungera), men det är inte det bästa o rätta valet dör alla familjer. Ta Sextiotalist här ovan tex. De har haft en annan fördelning och det passade deras familj bäst. Inget av sätten är det enda rätta men det är rätt för just den familjen som väljer...