PerG skrev 2013-11-29 22:31:34 följande:
Jag snusade i många år och höll upp en gång i 1½ år innan jag föll tillbaka igen och snusade ett par år till innan jag 2006 till sist fick nog och slutade helt (fick ont i tandköttet, var trött på beroendet, kostade pengar, osv) och har varit 100% snusfri sedan dess...
Om du nu har lyckats sluta tidigare så kanske inte själva slutandet är problemet? Utan hur du ska låta bli att börja? Om du klarar 3 månader har du ju faktiskt lyckats få bort det fysiska beroendet så det sitter ju egentligen bara i ditt huvud..
Min taktik är helt enkelt att aldrig överhuvudtaget ens ta en enda snus. Jag vet att om jag tar en enda snus så är det kört (det var så det började förra gången jag hade ett uppehåll). Jag kan än idag tycka att doften när kollegorna öppnar en dosa är underbar och kan föreställa mig känslan av att ta en snus, men jag vet samtidigt att jag aldrig kan göra det. Nu är det dock sällan jag känner så starka behov av snus som det var under det första snusfria året så det blir lättare med tiden helt enkelt...
Försök hitta andra "naturliga" kickar i livet. Jag får min ersättning för nikotinkickarna i form av endorfinkickar istället när jag tränar (löpträning) så det kanske kan vara en idé att börja träna något?
Shit, jag har aldrig tänkt på det. Problemet är ju att jag börjar såklart!
Problemet är bara att jag har svårt för att träna. Alltså jag älskar det och vill gärna göra det oftare än i nuläget, men jag blir ALLTID så ledsen efteråt. Jag tar ut mig så mycket så allt bara släpper, därför får jag ingen kick. Jag bara grinar. Det är helt sjukt. Det är samma med sex med. Grinar som fan nästan varje gång. Men det här med träningen måste börja med igen, hellre grina varje gång än att snusa!
Tack för att du delade med dig! :)