Inlägg från: Anonym (Älskarmittjobb) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Älskarmittjobb)

    Fråga mig om socialtjänsten

    Hej,
    Jag är socialsekreterare och jobbar med barnavårdsutredningar.

    Det förekommer mycket åsikter här på forumet om socialtjänsten, många negativa. Själv älskar jag mitt jobb, framför allt alla möten med människor som jobbet innebär. I de allra flesta fall så kan jag och mina kollegor hjälpa till och ge stöd till familjerna vi träffar.

    Undrar du något? Fråga på så svarar jag!

  • Svar på tråden Fråga mig om socialtjänsten
  • Anonym (Älskarmittjobb)

    Jag jobbar tyvärr inte med försörjningsstöd. Om du har frågor kring vilket stöd man kan få i föräldrarollen så förklarar jag gärna hur vi jobbar.

  • Anonym (Älskarmittjobb)
    volvo142 skrev 2013-11-30 01:54:02 följande:
    Jag har blivit illa behandlad av er kan alldrig mer lita på er., de ni säger är att ni ska "se över era rutiner" aja ni kanske hjälper, folk oftast. En fråga hur ofta är de ungefär att det händer nått efter utredning ?



    Hej, vad tråkigt att du blivit illa behandlad!

    Just nu har socialtjänsten fått krav på sig att skriva ner alla rutiner, just för att inte kunna svara att rutinerna ska ses över.

    På frågan om hur ofta det händer något efter utredning så ser det säkert olika ut. Min uppfattning är att utredningar mycket sällan leder till tvångsåtgärder. Däremot beviljar jag ofta insatser via öppenvård, men då måste föräldrarna tacka ja. I min värld krävs att föräldrarna vill ha insatsen, annars är förändringsarbete omöjligt. Själva utredningen i sig är också en process, och ofta räcker det faktum att föräldrar och barn varit delaktiga i utredningen för att familjen själva ska börja jobba med sin situation. Vi kan också skriva och säga att barnet ifråga behöver t ex kontakt med BUP eller delta i någon barnverksamhet, men det är ju utom vår regi.
  • Anonym (Älskarmittjobb)
    Anonym (Hur?) skrev 2013-11-30 06:43:45 följande:
    Jag vet att du inte kan svara exakt, men kan du ändå ge någon förklaring till hur det kan hända? En vän till mig (x) upptäcker sina tjejer (2 och 4) som sitter och pillar varandra på snipporna. Hon börjar fråga om det och får fram av 4-åringen (som har rätt dåligt tal) att de har lärt sig det av kompisens pappa. Han har slickat och pussat på flickornas snippor och även gjort saker som gjort ont. Det blir en polisanmälan men åklagaren lägger ner (pga det dåliga talet kan inte den äldre flickan redogöra exakt vad som hänt i vilken ordning vilket tydligen var viktigt enligt åklagaren). Polisen som tror på flickorna anmäler då till socialen. Grannarna har tidigare redan reagerat på att mannens barn är väldigt snopp- och snippfixerade och alltid vill visa på ett sätt som de borde veta att man inte gör vid deras ålder. Sedan händer ingenting. Visst, det sker säkert samtal men inget verkar hända på ytan. Socialen pratar med de utsatta barnens föräldrar en gång, inte något med 4-åringen som ändå kan berätta. Avslutar med att säga att det verkar inte finnas några problem i deras hemförhållanden i alla fall (det var väl ändå inte det som de skulle utreda...). Mannen bor kvar med sin familj och sina barn som om ingenting hänt. Den utsatta familjen har flyttat pga detta och då polisen aldrig hörde av sig igen så uppfattar mamman det som att socialen lagt ner allt. För om misstankar fanns så borde ju socialen kontaktat polisen och de i sin tur kontaktat den utsatta familjen. Mannen är ganska högt uppsatt chef, extremt trevlig och bor i ett "fint" område med hus som kostar från 6 miljoner och uppåt. Varför har inte mer gjorts?



    Vilken hemsk historia! Det här är bland de tuffaste ärendena vi har tycker jag. En del i varför det verkar som socialtjänsten inte gör något är sekretessen - ingen berättar vad som görs eller inte görs. Om en tjänsteman gör anmälan har den rätt till viss info, tex om utredning startas, men det gäller inte privatpersoner.

    En annan del är att polisen utreder om ett brott begåtts, inte socialtjänsten. Vårt jobb är att titta på om föräldrarna tillgodoser barnets behov. Det är inte alls säkert att den utsatta familjen kontaktas mer - de föräldrarna tar ju hand om sina barn. Den misstänkte mannens familj borde däremot ha kontakt med socialtjänsten.

    Det kan skett mycket, som inte syns utåt, men det kan också vara så att socialtjänsten inte har tillräckligt för LVU men familjen sagt nej till allt frivilligt. Då händer ju inget alls.
  • Anonym (Älskarmittjobb)
    Anonym (Jojo) skrev 2013-11-30 10:08:53 följande:
    Hur gammal är du och hur länge har du jobbat? Jobbar själv inom branschen och blir ibland rädd över omsättningen på personal och hur många unga nyutexaminerade som jobbar just på Utredningsenhet. Hur ser du på det?



    Jag håller med dig! Jag är mellan 30 och 40 och jag har arbetat som socionom i tio år, alltid med familjer men inte alltid med utredning. Det finns nyutexade som är verkligen duktiga, men det är ett tufft jobb och det borde krävas lång erfarenhet för att få arbeta med barnavårdsutredningar, alternativt att nyutexade får arbeta tillsammans med erfarna kollegor.

    Ett stort problem är just personalomsättningen, så trist för det finns många duktiga och kompetenta människor som slutar pga arbetsförhållandena.
  • Anonym (Älskarmittjobb)
    Anonym (Kunnig) skrev 2013-11-30 21:11:14 följande:
    Varför ljuger ni i utredningar? Tex gör psykiatriska bedömningar och ger läkarutlåtanden, struntar i vad de verkliga experterna säger och går över lik för att tex ge en barnmisshandlare vårdnaden eller för att lvu:a ett barn?

    Varför?



    Jag ska försöka svara på dina frågor. Du frågar varför vi ljuger i utredningar. Jag kan inte svara för vad som står i utredningar jag inte läst. I mina utredningar står inga lögner, utan där står redovisat vad familjen och de utredningskontakter som tagits sagt - men bara de saker som är relevanta för frågeställningen. Enda stället i utredningen - nu talar jag om den skrivna produkten - där mitt tyckande framgår, är i analysen. Men vad jag tycker där, är ingen lögn utan vad jag utifrån utredningen kommit fram till kring barnet och föräldrarna.

    Angående psykiatriska bedömningar så gör jag aldrig sådana, jag är ingen psykiatriker. Inte läkare heller. Däremot kan jag redogöra för vad en psykiatriker eller läkare sagt eller skrivit angående barnet eller föräldrarna. Jag vet inte vilka du menar med de verkliga experterna? Är det föräldrarna själva? Ofta tycker jag att utredningen till stor del baseras på vad föräldrarna sagt.

    När det gäller att ge barnmisshandlare vårdnaden så är det familjerätten som gör vårdnadsutredningar och tingsrätten som beslutar. Men jag kanske missförstod frågan?

    När det gäller LVU så är min uppfattning att ingen tycker att det är kul att behöva göra en LVU-ansökan. Det är ett enormt ingripande för familjen och sker bara i nödfall. Det innebär dessutom väldigt mycket jobb, massor med övertid och andra ärenden som blir liggande. Så att gå över lik för att LVU:à barn, det anser inte jag att vi gör, men jag förstår att vi har olika uppfattning i frågan.

    Fråga gärna igen om jag missförstått!
  • Anonym (Älskarmittjobb)
    Anonym (mamma) skrev 2013-11-30 21:33:35 följande:
    Hej! Jag har två små barn på 1 och 3 år ltillsammans med en pappa som har alkoholproblem..har nyligen kontaktat kvinnojouren och ville anmäla honom till soc. Han har gjort myckt..varit full hemma..somnat och spytt ner sig..skrikit..sagt att han ska hänga sig då dottern hör..sagt att mamma skulle inte bry sig om pappa dog..försvunnit nätter och mycket mer..det är varken bra för mig eller barnen och har mått skitdåligt och varit arg av mig..är inte lycklig! Alla säger att det bästa för mig o barnen är att flytta 50 mil bort till mina hemtrakter där vi skulle få stöd på många sätt! Vad tycker du om det?



    Dricker han dagtid och på veckodagar? Har ni planerat att separera? Om du ska flytta eller inte är svårt för mig att svara på. Hur ser nätverket ut där ni bor? Inser han själv sina alkoholproblem? Har du blivit utsatt för våld?

    Viktigt att tänka på är att du måste skydda dina barn om de riskerar att fara illa. Vill du stanna i relationen så borde han söka hjälp för alkoholproblemen. Det borde han om du flyttar också, han kommer alltid vara förälder. Värt att tänka på är hur du ska hantera situationen om du flyttar med umgänge osv. Han kommer med största sannolikhet ha rätt till umgänge och det kan kännas otryggt för dig att barnen då måste åka 50 mil till honom. Jag skulle rekommendera dig att ta kontakt med familjerätten för mer info ang det. Du kan också kontakta socialtjänsten på din ort för stöd. Har förskolan märkt av detta? Att barnen verkat må dåligt eller att deras pappa varit onykter?
  • Anonym (Älskarmittjobb)
    Anonym (mamma) skrev 2013-11-30 23:12:04 följande:
    Det är inte varje dag,oftast på helgerna, vissa perioder är det mer, andra mindre men nu sista gångerna har det inte varit okej med hans beteende.. och han ljuger om det ändå och han ljuger om mycket annat oxå och jag är inte den enda som säger desamma. Vi ska inte bo ihop längre! Jag vill inte och jag vill inte utsätta barnen för mer än vad de har fått stå ut med.. Där vi bor nu så har jag inget liv.. Och hans föräldrar kommer inte gilla separationen så det kommer sluta med sura miner från de oxå och de kommer stå på hans sida och bor jag kvar här med barnen kommer jag faktiskt vara orolig varje helg att han ska dricka och komma och störa oss,skrika eller så.. Och jag har inga vänner här, eller jo, en men henne umgås jag inte med mycket alls.. Dit jag vill flytta, där har jag min mamma och pappa,min bror,syster, deras barn, mina underbara vänner som verkligen vill att jag och barnen ska flytta dit för de tycker oxå att det är det bästa för mig och barnen.. vi skulle få ett värdigt liv där, jag skulle få mycket stöd där och mycket hjälp med barnen vid behov tex arbete. Jag pratade med soc i veckan men det var mer om ekonomin, hon gjorde en anmälan pga oro vilket jag inte har emot alls så får se om hon ringer nästa vecka. Berättade för förskoleläraren i veckan om läget och de har inte märkt nånting med treåringen och hon uppskattade att jag berättade om situtationen.  Jag känner lite såhära att eftersom han har betett sig som han har gjort under dessa år så flyttar jag och barnen för vårt bästa och då får han söka hjälp här.. För jag vågar inte lämna barnen ensam med honom en längre tid. Vill han träffa de får han ta sig dit vi ska flytta, ialf första tiden... Och vill han inte söka hjälp, ja då vet jag vad han går för.  Jag har förvarnat till min bror, några vänner och så kommer jag säga till "soctanten" att snart kommer jag och barnen åka till mina föräldrar oavsett om han skriver på folkbokföringspappret eller ej ifall han skulle börja bråka och de andra har sagt att det är bra.. Men då måste jag fråga dig..Vad hade du sagt om det? Vi kan inte bo ihop och det är dålig stämning dagligen med en del tjafs.. måste göra nåt åt detta snabbt.. vill inte se min dotter ledsen mera för hon har börjat säga att vi ska sluta bråka och förlåt mig" osv

    Jag skrev ett långt svar men loggades ut så det inte postades. Kortvarianten är: boka tid på familjerätten för att görs upp kring er separation. Ska ni fortsätta ha gemensam vårdnad så underlättar det för er om ni kan komma överens, och där kan man få hjälp i sådana här tuffa situationer. Det bästa för barnen är att ni kommer överens. jag önskar dig lycka till, och du får gärna skriva här och berätta hur det går för dig! Det är bra att du har pratat med ditt nätverk, och att du fått en kontakt på soc. Förhoppningsvis kan du där få hjälp att prata med pappan om hur situationen är för dig och barnen.
  • Anonym (Älskarmittjobb)
    Anonym (Blä) skrev 2013-11-30 23:16:17 följande:
    Har aldrig förstått varför socialtjänsten kallar sig för TJÄNST? Vadå tjänst? Tack tack för tjänsten.... eller inte. Ni  borde heta socialmyndigheten.

    Haha. Tyvärr vet jag inte varför Men om det hette socialmyndigheten kanske det skulle blandas ihop med statliga myndigheter? Och alla inom socialtjänsten jobbar ju inte med myndighetsutövning heller. Min förhoppning är såklart att familjerna jag träffar i slutändan tycker att de fått hjälp av oss.
  • Anonym (Älskarmittjobb)
    Astrofys skrev 2013-12-01 01:35:47 följande:
    Vad gör man på socialtjänsten som inte är myndighetsutövning?!?



    De som inte jobbar med myndighetsutövning jobbar som familjebehandlare, med samarbetsamtal, med gruppverksamheter (t ex för barn eller föräldrar), med råd och stöd....
Svar på tråden Fråga mig om socialtjänsten