• Anonym (Ledsen)

    Gravid, blir lämnad om jag inte gör abort.

    Testade positivt för en vecka sedan. Har ätit minipiller, trodde naivt nog att om man bara är noggrann så är det säkert.

    Vi har träffats i lite mer än 1 år, har varsitt barn sedan tidigare. En stor fråga har varit om vi ska ha fler barn eller inte då det efter vi träffats ett tag blir klart han absolut inte velat ha fler. Efter många diskussioner så kommer jag fram till att relationen är viktig o att jag ändå kunde tänka att jag har ett barn o att barnet kommer att få ett "syskon" i hans barn. Det var inget lätt beslut men har känts ok även om det varit en liten sorg att inte få fler barn.

    Har tidigare haft spiral men den hade hamnat fel o jag var tvungen att ta ut den. Ville gärna testa hormonspiral men eftersom jag reagerat på hormoner innan så kom vi fram till att jag skulle prova minipiller med samma hormon först. O där är vi nu, preventivmedel som inte fungerat.

    Jag har tidigare genomgått en abort och har varit tydlig med hur jobbigt det var för mig o att jag inte tror att jag skulle klara att genomgå det igen.

    När vi fick veta blev vi otroligt chockade båda två. Jag får panik för jag tror inte jag kan eller vill göra en abort o för att jag inte vill behålla mot någons vilja. Han vill absolut inte ha barnet o är arg för att han tycker att vi hade kommit överens om att inte skaffa fler barn o att jag därför sviker honom om jag inte gör abort. Vi har tagit ett beslut att inte planera för fler men vi redde aldrig ut frågan om vad vi skulle göra om det hände ändå, trots att vi skyddat oss. Jag har ställt frågan innan o svaren jag fått på mina frågor om det skulle hända ändå är, "det tar vi då" samt att på frågan om han skulle vilja att vi gör abort om det händer "det är en annan sak". Idag säger han att han svarade så för att han inte orkade ta diskussionen då o det lider vi av idag. Har även bett honom sterilisera sig just för att inte behöva hamna här men han ville inte det, ville inte genomgå ett medicinskt ingrepp när det finns andra skydd.

    Jag blir lämnad om jag inte gör abort. Han vill inte försöka, inte gå i terapi o han vet inte om han vill ha del av barnets liv. Han tycker jag sviker honom o går emot vår överenskommelse. Gör jag inte abort skulle han bryta helt o vill bara ha ett meddelande om när det är dax. Efter barnet är fött kan han bestämma om han vill ta del av barnets liv eller bara stödja ekonomiskt.

    Hur jag än väljer så blir det ett svårt beslut som jag inte vill ta, jag vill inte att någon ska behöva bli förälder mot sin vilja o jag vill inte att någon ska behöva göra abort mot sin vilja. Hur ska man kunna gå emot sin egen övertygelse, barnet är önskat av mig, det kommer bli älskat men kommer det ha någon närvarande pappa.

    Jag vet att jag skulle klara det själv på alla plan men egentligen vill jag ha en hel familj o den får jag inte i detta fallet. Det är ett stort kaos o jag kan inte tänka klart, hur ska man kunna ta ett beslut? Finns det andra som varit i samma situation?

  • Svar på tråden Gravid, blir lämnad om jag inte gör abort.
  • Miss Skywalker

    Det handlar om att ni ska inte känna er skyldiga som "behåller". Nya standardfrågan har tyvärr blivit "ska du behålla?" när ngn berättar att hon är gravid. Ni "tvingar" inte ngn att bli förälder mot sin vilja. Det valet har redan gjorts iom att ni hade sex.

    Abortmöjligheten verkar ha blivit en belastning för kvinnan istället för ett alternativ i en svår situation, då det "krävs" av henne av (män)niskor som inte ens har rätt till det beslutet. 

    Det är kvinnan som måste gå igenom det och många mår dåligt psykiskt efteråt och måste leva med beslutet resten av sitt liv.

    Kvinnans kropp, kvinnans val! Klagomål sändes till högre ort!

  • Anonym (men alltså!)
    Gazebo skrev 2013-12-04 13:58:26 följande:

    Mannen har ingen skyldighet att vara en närvarande pappa som du verkar vilja få det till.

    Mannen behöver inte vara en närvarande pappa, det har jag inte sagt, men mannen ska betala underhåll för det barn HAN har skapat.
  • Anonym (Ensamgravid)

    Kan tillägga att min sambo redan dragit för jag sagt att jag inte med 100 % säkerhet kommer kunna genomföra aborten... Vilken bra kille man fått tag på! Fyfan vilket jävla helvete man sitter i just nu.

  • Anonym (men alltså!)

    Kan inte vi kvinnor sluta ha penetrerande sex med männen, det är ju oftast bara för deras skull som man har det, inte många kvinnor njuter ju av penetrerande sex.

  • Anonym (Ledsen)

    Det är både skönt o hemskt att man inte är ensam.

    Jag kan förstå att en man får panik eftersom de inte kan påverka men jag tappar respekten o tron på allt som betytt något. Man får inte behandla andra som skit bara för att man är rädd.

    Vad gäller sex så gjorde jag det för att jag ville och tycker om det. Det är och förblir viktigt för mig. Önskar bara att jag fått veta vad som gällde om det hände ändå, då hade jag kunnat välja eller ställa krav på dubbla skydd.

  • Snoddas83

    Jag och min sambo var i din situation dock utan några tidigare barn. Han skulle dra om jag behöll. Jag valde till slut abort eftersom jag inte ville vara ensam. Det var inte så jag tänkt min framtid och mitt familjeliv. Jag ville heller inte tvinga på min sambo ett barn och heller inte förklara för barnet varför hen inte har nån pappa. Detta blev mitt val även om det var att välja mellan pest eller kolera. Nu har det gått lite mer än tre veckor och vi älskar varandra och håller ihop och planerar barn om några år istället. Ja var redo både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt men min sambos bakgrund ser annorlunda ut psykiskt och ekonomiskt just nu därför blev detta rätt beslut för oss. Men jag förstår hur jobbigt det är. Mitt enda tips är att kontakta kurator och tvinga med honom och försöka bestämma dig så snart som möjligt. För mig drog det ut på tiden, dels för att jag var totalt villrådig i hur jag skulle göra och när jag väl bestämt mig tog det TRE veckor innan det blev av pga väntetider för undersökning och sedan själva aborten. Hade då gått 16 fulla veckor!!! Det var hemskt, blev en miniförlossning som jag inte önskar någon annan även om allt gick bra och smidigt. Vet inte om detta var till någon hjälp men det jag tror att jag vill säga är att även om jag innerst inne inte ville göra aborten så var det ändå rätt beslut mot både mig och min sambo... Lycka till och hoppas det löser sig.

  • Anonym (Ensamgravid)
    Snoddas83 skrev 2013-12-04 22:51:31 följande:

    Jag och min sambo var i din situation dock utan några tidigare barn. Han skulle dra om jag behöll. Jag valde till slut abort eftersom jag inte ville vara ensam. Det var inte så jag tänkt min framtid och mitt familjeliv. Jag ville heller inte tvinga på min sambo ett barn och heller inte förklara för barnet varför hen inte har nån pappa. Detta blev mitt val även om det var att välja mellan pest eller kolera. Nu har det gått lite mer än tre veckor och vi älskar varandra och håller ihop och planerar barn om några år istället. Ja var redo både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt men min sambos bakgrund ser annorlunda ut psykiskt och ekonomiskt just nu därför blev detta rätt beslut för oss. Men jag förstår hur jobbigt det är. Mitt enda tips är att kontakta kurator och tvinga med honom och försöka bestämma dig så snart som möjligt. För mig drog det ut på tiden, dels för att jag var totalt villrådig i hur jag skulle göra och när jag väl bestämt mig tog det TRE veckor innan det blev av pga väntetider för undersökning och sedan själva aborten. Hade då gått 16 fulla veckor!!! Det var hemskt, blev en miniförlossning som jag inte önskar någon annan även om allt gick bra och smidigt. Vet inte om detta var till någon hjälp men det jag tror att jag vill säga är att även om jag innerst inne inte ville göra aborten så var det ändå rätt beslut mot både mig och min sambo... Lycka till och hoppas det löser sig.


    Detta är EXAKT som min situation. Hör & häpna så hörde sambon av sig idag och frågade om han fick "komma hem" igen imorgon, vilket han fick. Jag har nog kommit till insikt med att abort är det bästa beslutet för alla 3 parter trots att det krossar mitt hjärta att ta bort det lilla livet jag bär på. Va detta jag hoppades på att finna mig i för att kunna genomföra aborten. Nu får jag och sambon tid att reparera förhållandet och för varandra innan det blir dags för en liten, som då är önskad av båda. Stort kram och lycka till till alla er som sitter i samma sits. Tänk dig in i framtiden och vad som blir absolut bäst för alla inblandade, framförallt DIG!
  • Anonym (sara)
    Miss Skywalker skrev 2013-12-04 13:53:31 följande:
    Saxat från en annan aborttråd:

    Håller med.
    Aborthot är värsta kvinnoförtrycket, så har efter alla år av kvinnokamp samhällstrenden blivit att kvinnan är till för sex på mannens villkor. Han behöver inte ta ansvar utan blir sur och arg och hotar med diverse straff om hon inte vill döda det människoliv som ligger "trygg" och växer i hennes livmoder. Hon ska bara tiga och lyda och se till att göra sig av med barnet för att sen fortsätta de sexuell service på m a n n e n s villkor.

    Och hon ska dessutom uppleva att andra kvinnor (en del säger att kvinnor är kvinnors värsta fiender, jhemskt om det är sant men ibland undrar man) fördömer och ser ner på henne om hon har moderskänslor för sitt barn och med gråt i hjärtat funderar på hur hon ska orka ta ett beslut som för alltid släcker livet på hennes lilla barn - då får hon moralpredikningar om att hon är självisk om hon inte gör abort.
    Skrämmande och kärlekslöst.

    Kanske är dessa hotfulla, fördömande argument från kvinnor som själva gjort abort och kanske inte mått så bra av det men som förtränger den smärta det nog är för de allra flesta.
    Miss Skywalker skrev 2013-12-04 14:04:51 följande:
    Det handlar om att ni ska inte känna er skyldiga som "behåller". Nya standardfrågan har tyvärr blivit "ska du behålla?" när ngn berättar att hon är gravid. Ni "tvingar" inte ngn att bli förälder mot sin vilja. Det valet har redan gjorts iom att ni hade sex.

    Abortmöjligheten verkar ha blivit en belastning för kvinnan istället för ett alternativ i en svår situation, då det "krävs" av henne av (män)niskor som inte ens har rätt till det beslutet. 

    Det är kvinnan som måste gå igenom det och många mår dåligt psykiskt efteråt och måste leva med beslutet resten av sitt liv.

    Kvinnans kropp, kvinnans val! Klagomål sändes till högre ort!
    Så jävla bra skrivet! Kvinnans aborträttighet har blivit till en fälla och det gör mig arg att detta problem inte uppmärksammas mer. För jag tror att det är alldeles för vanligt att kvinnor i TS situation upplever en abort som en skyldighet snarare än en rättighet.

  • Anonym (men alltså!)
    Anonym (Ledsen) skrev 2013-12-04 19:13:33 följande:
    Det är både skönt o hemskt att man inte är ensam.

    Jag kan förstå att en man får panik eftersom de inte kan påverka men jag tappar respekten o tron på allt som betytt något. Man får inte behandla andra som skit bara för att man är rädd.

    Vad gäller sex så gjorde jag det för att jag ville och tycker om det. Det är och förblir viktigt för mig. Önskar bara att jag fått veta vad som gällde om det hände ändå, då hade jag kunnat välja eller ställa krav på dubbla skydd.
    Jag menade inte sex allmänt, utan penetrerande sex, alltså snopp i fitta. Många (de flesta?) tjejer gillar ju mer smeksex och oralsex då känsligaste delen på klitoris inte sitter i slidan liksom! Sex kan man ju ha ändå, men just skippa penetrationen som ger mest för mannen, men lite för kvinnan.
  • Anonym (men alltså!)
    Anonym (Ensamgravid) skrev 2013-12-04 23:31:51 följande:
    Detta är EXAKT som min situation. Hör & häpna så hörde sambon av sig idag och frågade om han fick "komma hem" igen imorgon, vilket han fick. Jag har nog kommit till insikt med att abort är det bästa beslutet för alla 3 parter trots att det krossar mitt hjärta att ta bort det lilla livet jag bär på. Va detta jag hoppades på att finna mig i för att kunna genomföra aborten. Nu får jag och sambon tid att reparera förhållandet och för varandra innan det blir dags för en liten, som då är önskad av båda. Stort kram och lycka till till alla er som sitter i samma sits. Tänk dig in i framtiden och vad som blir absolut bäst för alla inblandade, framförallt DIG!
    Varför ens ta tillbaka detta svin?
Svar på tråden Gravid, blir lämnad om jag inte gör abort.