Del av Y-kromosom saknas, fåtal spermier

Hej!

Vi är i samma sits, men min sambo har 0 spermier.

Hur har det gått för er?

Han har gjort en biopsid inett tidigare förhållande och har ingen tillverkning alls så det är ju egentligen ingen nyhet men nu när vi ska ta steget och gå vidare mot att skaffa barn så blir det ju ändå jobbigt!

Vi ska på ett första samtal till kurator nästa vecka för framtida donation. Jag är nervös, tänk om det är något fel på mig?

Vad sker för er härnäst?

Vart bor du? Vi har tur att höra till Uppsala som inte har någon väntetid alls!

Jag vet inte om de ska göra någon utredning på mig faktiskt. Hoppas att jag vet efter mötet med kuratorn som är på Måndag, inte på Tisdag som jag först trodde. Är jättenervös, vet inte helt säkert vad jag är nervös över utan är nog bara över hela situationen. Vi vill skaffa ett barn, ska vi få hjälp med det? Der är som om hallt hänger på detta måndagssamtal.

Om det är så att jag är frisk så blir det en inseminering med donerad sperma och ja jag förstår vad du menar med likheter osv eftersom ni faktiskt har spermier själva! Vi har ju inte något val dessvärre så jag har inga problem med att använda donator för vi vill ju ha barn.

Hur gamla är ni?

Jag är 29 och han 35.

Ja jag måste väl iaf få gå igenom en koll!

Men väldigt konstigt att det ska ta er ett år för besked! Och ännu konstigare kan jag tycka att ni inte får fortsätta med de spermier ni har som verkar fungera!

Har ni sagt att ni vill använda era egna spermier?

Det gick bra! Tror Jag!

Var nervös men var en bra kurator som förklarade bra! Nästa steg är ju att träffa läkaren som vi hade tid nästa vecka men hade fått ett brev idag att tiden är ändrad till den 24e feb! Känns som om det är jättelångt dit... Men vi har ju väntat på detta så kam väl hålla ut lite till!

Mycket man ska gå igenom minsann!

Hur går det för er?

Om ni skulle välja en klinik, vilken skulle ni ta då? Har ni fått någon rekommenderad och vad kostar det?

Kuratorn var väldigt bra tycker jag! Hon ställde frågor efter ett protokoll, lite hur vi levde, och vad vi hade för bakgrund, hur vi träffats och så!

Kändes bra men på en gång var jag nervös!

Läkarbesök var inbokat redan nästa vecka men det blev ombokat till den 24e!

Är såklart nervös inför det med men mindre än inför kuratorbesöket!

Känns lite mer på riktigt just nu!

Uppsala har jag hört bra om!

Min bror och hans fru fick hjälp via ivf där och är nöjda!

Hur mår ni just nu? Är ni stressade eller

Väljer ni klinik med omsorg och tar det lugnt?

Hoppas ni är föräldrar snart!

Jag vill inte erkänna det ens för mig själv men jag längtar så fruktansvärt efteråt ett barn!