Sen abort

Du är en självständig kvinna. Du är stark. 

Det kommer göra väldigt ont..... själv hade jag aldrig klarat av en sån sen abort.....

Det kommer säkert göra vidrigt ont men det finns smärtstillande och den biten går över, det som avgör är väl mer hur du klarar det mentalt. Det är ju inget skoj att ångra något sådant. 

Hoppas du har stöd omkring dig och inte känner allt för stor press! 

Jag har gjort en abort i v 18 pga av att barnet var sjukt och vi fick avbryta. Ofrivilligt alltså, men det spelar ingen roll. Processen är densamma ändå. 

Ja, det gör ont. Det tog tid. För mig tog det ca 8 timmar innan allt var klart. Din livmoder ska öppna sig en del och stöta ut det som finns där, och det är som vilken som helst förlossningsvärk. Men du får ju givetvis smärtlindring. Jag fick fulla doser morfin och även en bedövning i livmoderhalsen. Det hjälpte till viss del.

Det är en stor sak att gå igenom en så sen abort. Så även om du fixar smärta osv, vilket du gör - du får bra hjälp, så ska du även vara uppmärksam på den känslomässiga delen som kan komma i efterhand. Se till att ha bra stöd. Gärna en kurator på sjukhuset som du kan gå till efteråt. Jag tror du kommer att behöva det.

Man väljer ju själv om du vill se barnet eller inte. Det är ett litet barn, alldeles perfekt med fingrar och tår. För mig var det en självklarhet att se barnet. Men det är det ju inte för alla. Fundera på det. 

det kommer göra ont så var inte rädd att be om att få något mot det. Du kan säkert få tens redan från början, sen kan jag tänka mig att du även kan bli erbjuden morfin när det närmar sig. Ha med någon som stöd, är inte roligt att gå igenom själv. Ta med något att göra, tidning, läsa, spel dator så ni kan se film. jag hade tv på rummet, var skönt som sällskap även om det inte var mycket som var på  el något för det kommer troligtvis ta ett tag .Jag var inne i över 12 timmar.   dricka, snack och pengar till den som är med så han/hon kan köpa lite mat. du får ju mat men troligtvis inte den som är med.

Tänk på att inte köra hem själv efteråt.se till att ha bindor och tex panodil el annat hemma
För mig så var första v efteråt ganska ok psykiskt men sen bröt jag ihop så se gärna till att du vet vart du kan vända dig för att få hjälp-kurator brukar de ha som du kan få prata med. 
 

Det jag kan säga är att gör det inte om du är det minsta osäker - det är en fruktansvärd upplevelse. Det är som en miniförlossning med värkar och allt, det enda som skiljer sig är att du inte har några krystvärkar. Barnet är ju så litet att när det väl är dags så liksom bara glider det ut.

Men innan du har kommit så långt ska du genomgå ett helt värkarbete. Jag fick morfin och lustgas (det var ledigt i förlossningsrummet, så jag blev körd in dit) men hade ändå fruktansvärt ont. Innan dess han jag med att kräkas över hela toagolvet och fick dessutom ett rejält ångestanfall som de fick ge stesolid i ändtarmen för att häva.

Och då var jag ändå helt, helt säker på att jag inte hade något annat alternativ än att genomgå den här aborten. Jag hade också med mig min älskade sambo som stöd genom hela processen. Jag tog första tabletten klockan nio på morgonen och allt var klart vid fem över halv fyra på natten.

Som sagt. Se till att du verkligen är säker på din sak, annars tror jag ärligt talat att du kommer må fruktansvärt dåligt, både under tiden och efteråt. Det är ett litet barn du föder fram (oavsett om det ännu kallas foster.) Det ser ut precis som en liten bebis, bara mindre i formatet.

Läs mitt inlägg; medicinsk abort v.16 eller hur jag nu skrev rubriken... Lycka till hur du än gör..

Jag gjorde en i v 17-18 och det gjorde ont som fan. Hade väldigt ont i ett dygn ungefär, med mycket blödningar men jag hade inget alternativ och har aldrig ångrat aborten även om jag ibland tänker på hur det hade varit om jag inte genomfört den. Det är 15 år sedan och jag var då 22

Jag hade äntligen tagit steget att flytta från en misshandlande sambo och ville inte ha några band till honom. Samt att han redan hade två barn med två kvinnor sedan tidigare som han inte brydde sig om.

Exakt. Lyssna inte på "du kommer må fruktansvärt dåligt".. osv. Ingen ska tala om för dig hur du kommer må. De vet inget om dina känslor.

Det kan känns som riktiga värkar och det kan bli utdraget. MEN. Eftersom det bara fokuseras på dig under aborten för du hur mycket smärtstillande du vill. Hur mycket det hjälper mot smärtan är individuellt, men mig hjälpte det inte, blev bara trött och illamående.
När allt är över försvinner smärtan direkt.

Jag kände lättnad efter aborten och ångrar den verkligen inte. Det för att jag vet att jag hade mått skit om jag behållt fostret. Så det finns fler åsikter om sen abort än de kränkande som vissa tyvärr prompt ska dela med sig av här.