Åh vad opraktiskt med samsovning!

Är bebisen 14 månader, eller missar jag något i texten? Räcker det inte med kuddar på sidan, eller ramlar han av sängen då?

Jag har samsovit i flera år med mina...
Hedda ska fylla 5 år i mars o jag kan inte minnas att hon ramlat ur sängen en enda gång.
Har bara lagt en kudde under madrassen som stopp.

Har ingen erfarenhet av två barn i sängen dock.

vi har en 180´s säng och en 90´s säng som står mot väggen och vår säng så lilla tjejen på snart 3 år har ingen möjlighet att ramla ner och vi sover 2 vuxna och 2 barn där

Mycket säng, låter skönt :)
Bebisen är 14 månader o väldigt rörlig! Klumpig o inte riskmedveten... Kan sätta sig upp för att sedan kasta sig åt andra sidan. Vågar knappt sova utan att ha armen runt honom.

Min son har vid något tillfälle ramlat ur vår säng, då han var ca 18 mån. Men jag tror inte det är någon större fara för någon allvarlig skada för ett så pass stort barn ramlar från en höjd av ca 50 cm? Skillnad om barnet är nyfött. Min son är mer vild än tam och brukar dagligen ramla ner från möbler eller dylikt =) Men om man ändå är orolig kan man väl lägga resårmadrasserna direkt på golvet och ta bort sängramen? Då blir ju fallhöjden bara 20 cm.

vi har en 180säng plus en 105-säng som står bredvid varandra. När yngsta som nu är tre år vill sova hos oss på natten ligger han närmast väggen (105-sängen står mot väggen) och han har legat där sen jag slutade nattamma vid tolv månader, just för att inte riskera att trilla i golvet. Så när båda barnen (3 och 5 år) kommer in till oss på natten sover 3-åringen närmast väggen, sen maken bredvid honom, sen 5-åringen mellan oss och jag ytterst i andra änden. Funkar utmärkt och inte trångt på något sätt. 

Vi har ett sänghav på 390-bred. Två vuxna och tre barn mellan 0-6 år. Vi har ramlat ur. Vi har breddat vår dubbelsäng med vanliga sängar allteftersom. Nör vi bara hade ett barn så sköt vi hela menageriet mot en vägg och så liten på väggsidan.

Sen lillkillen var i ungefär den åldern så har han fått sova i en 90-sängbotten som står på golvet i hans rum med en ryamatta under. Funkar bra för om han vaknar kan man ligga med honom där. Sen är det lättare att somna där eftersom han inte har så mycket utrymme

Jag hade en spjälsäng med 3 sidor brevid mig i sängen och ett lakan under spjälsängens madrass och vår madrass (så det inte blev någon glipa ner). Fungerade bra för oss.

390-säng, det låter bra det! Vi har en 160 bara… 

Kanske man skulle investera i mer säng. Då kan man ju ha barnen på var sin sida om sig också när man är själv med båda. Dock innebär det andra problem, som att "de" har svårt att sova vidare/somna om man tex. själv måste lämna sängen!! 

Är helt slut efter en natt för ett par dagar sen. gnäll gnäll gnäll från 14-månaders bebisen till klockan 01. Då sov han i sin egen säng men hamnar alltså klockan 01 i min säng. (Så mycket gnäll brukar det i och för sig inte vara, men han var lite sjuk) När jag vaknar klockan 03 så är han hungrig (ja, en dålig vana han/vi har… välling på natten). Sen MÅSTE jag ju på toaletten medan han är vaken. Kommer inte ens ihåg hur jag löste det, men det är ju mycket jobbigare eftersom han inte kan somna om själv i sin egen spjälsäng som han gjorde en gång i tiden!!

Sedan har han svårt att somna om, och först klockan 0400 blir det stilla. Då är det en 3,5 åring som drömmer mardrömmar i rummet bredvid. SJÄLVKLART så vaknar 14-månaders till när jag inte ligger ansikte mot ansikte med honom längre (han hade inte riktigt somnat). Snart har jag två barn bredvid mig i sängen som ligger och gnabbas och knuffas i en timme. Klockan 05 till 07 får man iallafall lite mer sömn. 

Det är väl ounvikligt med "katatstrofnätter" när man har småbarn, men det känns som om en hel del strul hade kunnat undvikas genom att alla är hyfsat bekväma med att  sova i sin egen säng?

Jag vet inte om det är lönt att försöka lära honom att somna i sin egen spjälsäng igen. Jag tror att det är så att alla barn är olika, vissa kan man aldrig lära att sova själva. Men man kan påverka en hel del som förälder ändå för att få drägligare nätter. Eller? Suck. Fick skriva av mig iaf om någon orkar läsa   :)

Vi har familjesäng på 370cm, där sover jag och 3-4 barn. Ena sidan står mot väggen och på andra sidan är det ett sängbord och en stol vänd med ryggen mot sängen som tar emot ev nattrullare.
Nu lärde vi våra tidigt att backa ner från sängen så det gör minsta i sömnen t.o.m
Periodvis har vi kört med en skummadrass på golvet nedanför sängen som tar emot ev fall.

Suck, sen ska man få lilleman att somna också. Han klättrar och klättrar över en konstant... Till sist blir han så trött så det slutar ändå alltid med gråt! Bättre att stänga in ungar i en spjälsäng inför natten och då finns det inga alternativ för dem än att sova. Har man tur har de napp eller ngn snutte, har aldri våra haft o de är så svåra att få att somna... Eller så har de lite sömnbehov. Fast nu är han sjuk så vi känner mest för att skämma bort honom.

Ta av benen på sängen (om det finns ben?) eller lägg bara resårbotten och bäddmadrasser på golvet. Vi hade sängen så i ett halvår tills att dottern (1,5 år) slutade uppföra sig som en Kamikazepilot om nätterna.