Mina barn och andras ungar

Jaha? Sånt man får leva med när man väljer en man med barn sen innan. Dom kommer ALLTID finnas där så det är bäst du vänjer dig ts!

Lämna barnfamiljen i fred. Det finns män utan barn, som du kan träffa.

Lämna honom, lika barn leka bäst. För hans barns bästa.

Bara att knalla vidare och hitta en barnfri man istället.

Ni som bara vill göra påhopp (för att känna er som moraliskt bättre människor?)  snälla läs en annan tråd söker konstruktivt meningsutbyte.

Men vad vill du veta? Nej du kan itne "slippa" hans barn hur mycket du än gnäller. Du får lära dig leva med detta eller gå vidare i livet. Finns inget annat sätt. För hans barn finns där och kommer alltid finnas där oavsett vad du tycker om det.

Jag hade inte flyttat ihop med en man som hade barn som kom och gick som de ville. Jag vill veta att jag en barnfri vecka kan gå naken om jag vill efter duschen och att om jag har lust att förföra min man i vardagsrummet så kan jag göra det utan att någon plötsligt står i hallen och ropar hallå.

Detta gäller dock mina egna barn, ska de hit fast de är hos pappa vill jag att de ringer, men jag håller med  om känslan mina barn, andras ungar.

Det du bör tänka på innan du tar detta vidare är hur är pappan med barnen? Curlas de och kommer de först i alla lägen? Skulle han kunna säga till sina barn att nej, nu är det mammavecka och jag och xx vill ha lite tid för bara oss idag, men ni kan komma i morgon eller efter kl xx om ni vill?

Det tar tid att växa ihop som familj, minst två år och det är när man bor tillsammans
Det är ofta sånt här som får styv/bonusmammor att få skit, att pappor innan de blir tillsammans med någon annan låtit barnen komma och gå som de vill, hjälpt exet med saker titt som tätt osv men sen när han träffat någon vill han ägna mer tid åt henne än åt exet samt att även den nya måste tas hänsyn till, inte bara barnens vilja eller hans egen vilja.

TS, det blir alltid påhopp i såna här trådar, en bonusmamma ska sätta sig själv och ev egna barn åt sidan för att pappans barn ska få all uppmärksamhet och hänsyn.

Men, faktum är att många bonusmammor, som har facit i hand, ger rådet att backa, skaffa en man utan barn istället, för det är skitjobbigt och svårt med bonusbarn som man inte har en naturlig kärlek till, inget att falla tillbaka på när de är fördjävliga. Men får man det att fungera och pappan är vettig så kan det bli alldeles superunderbart

Känslorna du har är helt normala att ha till och från. När man bor som särbo ingår man ju inte i familjen, vilket innebär att man inte får det där mysiga med att ha barn. För mig tog det lång tid att verkligen känna det jag ville känna för mina bonusar. Vi har nu bott tillsammans i drygt ett år (vi har barnen ca 75% av tiden) och det är först nu som det börjar bli värt alla uppoffringar och ansträngningar gällande barnen. När minstingen i bland kryper upp i mitt knä och säger att han älskar mig, ja då har jag glömmer jag allt tjat och gnat.

Jag är rätt säker på att jag aldrig kommer känna för dessa barn som jag kommer göra för mina framtida egna, men de är min familj och jag älskar dem, även fast de kan vara för jävliga ibland. 

Mitt råd till dig, är att göra saker ensam med barnen, så att ni får en egen relation och att ni hittar på saker som ni tycker om att göra tillsammans! Kanske kan du löpträna medan barnet cyklar bredvid? eller så älskar ni båda att simma? Kanske är pyssla er grej? Försök hitta saker som DU och BARNEN gillar så du inte bara gör det för barnens skull.

Det äldre av barnen (i yngre tonåren) har egen nyckel så han kan i princip dyka upp när som helst när vi är hemma hos pojkvännen vår barnfria vecka. Jag skulle inte vara ok med detta om detta var vårt gemensamma hem (och drömmen är väl för alla att kunna ha ett gemensamt hem med mannen man älskar?). Men enligt min pojkvän står "dörren alltid öppen för dom, barnen kommer alltid först" osv). Därav signaturen häxan för det är sån man känner sig när man vill värna vår barnfria tid!