Jag orkar inget!!

Det tar tid att sörja färdigt, det är helt naturligt och det måste få ta tid.

Det är först när vi börjar forcera, när vi försöker stoppa undan det, skynda på det som det kan bli besvärligt
Beroende på vilka relationer man haft med de avlidna kan det ta upp till ett eller två år att komma ur sin sorgeprocess och det är fullständigt normalt att känna allt det du känner just nu.
Du är inte utbränd - du sörjer och ska tillåta dig att göra det

Våra vårdcentraler har utmärkta kuratorer som kan hjälpa i samtalskontakter vid sådana här tillfällen.
Det kan vara jättebra att få prata med någon utomstående några gånger
Kontakta din läkare eller vårdcentral om det

Oroa dig inte om maten, såvida du inte slutar äta helt så kommer du att överleva. Låt matlusten återkomma med tiden och sorgeprocessen.
Vad bra att du har en hund!
Du kanske inte kan vara allt du var tidigare för din hund just nu, men regelbundna promenader ger dig små endorfinströmmar i kroppen vilket är bra just nu. Endorfiner är kroppens eget morfin och lindrar smärta och stress vilket du behöver.

Släpp stressen med att du inte ringer folk.
Det är ju faktiskt andra som ska ringa och stötta dig just nu, eller hur?
Om dom inte klarar av att göra det så får du omvärdera dina vänskapsförhållanden efter denna processen.
Vilka gjorde det av själviskhet och vilka gjorde det av andra orsaker, det kan vara en nyttig erfarenhet och tillfälle att städa sitt liv från negativ energi
Men detta är inget som ligger på dig utan på andra i din omgivning

Julen kommer och går.
Det blir jul även om det inte finns hemrullade köttbullar och är storstädat under badkaret
Faktum är att det är mest jul när friden är störst, släpp kraven, flyt med.
Gör bara det du vill. Vill du bara köpa julklappar och hyacinter i jul då gör du det
 En första jul utan närstående kan dessutom bli svår känslomässig - så sänk kraven

hej igen och tack för fina svar, allt har hänt senaste veckorna och månaderna mycket på kort tid. tror nog bara jag måste låta mig vila o sörja o sänka kraven och skita i vad andra tror tycker o tänker om jag är lat eller taskig eller självisk, jag måste nog tillåta mig vara lite självisk, svårt för mig som annars alltid är "den som finns" "glädjespridaren och allas solstråle. dom och jag får helt enkelt acceptera att det inte är så, just nu, hoppas jag kommer tillbaka till den jag var innan denna mörkaste av höstar. kram och tack alla fina snälla vackra rara
god jul till er

ps, tror ni att gå på massagé, ta bad, promenera med hunden, lyssna på avslappningsband, yoga och sånt kan hjälpa mig tillbaka till den jag var och kan vara bra för att "dämpa allt jag känner" jag vill inte ta alkohol droger tabletter eller sånt, tror mer på att våga känna o hantera här o nu o inte skjuta upp det med hjälp av tabletter, tänker jag fel? igår när jagskrev hade jag en svacka och jag gör mer än dushar äter o sover, massor faktiskt, men jag hade en dålig dag och såg liksom ner på mig själv. ni har rätt ni som skrev att jag gör tillräckligt o mer än jag tror osv. tack snälla