Min sambo funderar på faderskapet. Hur funkar det på familjerätten?

Min pappa var ett av de barnen. Tidigt kände han att det var någonting som inte stämde. Hans yngre syskon fick mer saker och mer uppmärksamhet av både pappan och farföräldrarna och han hade inte alls samma drag som de andra barnen i familjen. Redan som 8-åring sa han: "Göran är inte min riktiga pappa, eller hur?". Farmor blånekade, men pappa kunde inte släppa tanken, utan fortsatte fråga med jämna mellanrum under hela sin uppväxt trots att han alltid fick samma svar. När jag föddes var pappa 33 år gammal. Först då fick han ett brev där det stod att han hade haft rätt hela tiden: När farmor träffade Göran var hon redan gravid med en kille som stack när han fick reda på graviditeten. På den tiden var det ju väldigt skamligt att bli gravid på det sättet, så det är lite lättare att förstå farmors lögn än kvinnor som ljuger om det idag, men det märks på pappas och farmors relation att han aldrig har kunnat förlåta henne helt.

Lite mer anekdotisk evidens på temat: på biologin i gymnasiet fick vi göra en blodgruppsbestämning. Vår lärare var mycket, mycket mån om att vi skulle informera våra föräldrar om det i god tid innan, för det hade nämligen hänt tidigare att elever hade frågat sina föräldrar efteråt vad deras blodgrupper var och på så vis dragit slutsatsen att någonting inte stämmer. De flesta av oss visste redan vilken blodgrupp vi hade och det stämde med resultatet. En kille visade sig dock vara AB+ när hans föräldrar hade sagt att de var A+ respektive 0+. Läraren var snabbt där och sa att han säkert hade gjort fel eller missförstått sina föräldrar, men den här killen var på konstigt humör i flera veckor efteråt, så jag misstänker tyvärr att hans pappa inte var den han trodde. Sanningen kommer (nästan) alltid fram förr eller senare, så ju snabbare den kommer fram, desto bättre.

Nu vet ju inte jag något om eran historia tillsammans (om din sambo har någon anledning att misstänka att han inte är fadern) men skulle min sambo kräva något dylikt skulle jag bli jävligt sårad och förbannad. Visst han skulle få sitt test, men han kan ju glömma att saker skulle bli som vanligt efter det.

Man dömer andra efter sig själv.

Äh lägg av och var sårad, trams!! Det är alla människors rätt att inte behöva tvivla om ett barn är ens biologiska eller inte. För kvinnor är det lätt vi vet ju säkert men killar vet faktiskt inte. Det finns måååånga män som tror att de är fäder till sina barn men som inte är det. Upp mot 10% sägs det... Vänd på steken, hade inte du velat veta till 100% om barnet är ditt eller inte? Riktigt ego av dig att neka till ett test. Och vaddå förhållandet är över för att du är sårad. Är din sårade självkänsla viktigare än att ditt barn får växa upp tillsammans med båda sina föräldrar? Stackars barn! Är du säker på vem pappan är så är det väl inget problem att göra ett test. Vill du inte så kommer det utföras mot din vilja så ingen ide att neka.

Och för alla som undrar så går det utmärkt för fäder att göra dna-test utan mammans vetskap. Bara att beställa på internet. Är som en liten mjuk tops man skrapar mot insidan av kinden på barnet och en annan på sig själv och helst vill labbet ha dna även från mamman och då kan man skicka med mammans tandborste med massa dna på. Kostar några kronor förstås men vill man veta så varför inte??

Jag och min sambo har tre barn tillsammans. Jag har aldrig varit otrogen och vet med 100% säkerhet att min sambo är far till mina barn. Ändå har JAG (inte min sambo) begärt faderskapstest på alla barnen i samband med förlossningen. Det är min kärleksgåva till min sambo. Att oxå få vara 100%igt säker.

Med tanke på hur "lättfotade" svenskor är idag är det klokt med ett faderskapstest. Men med tanke på TS:s "typ" hit och dit undrar jag om detta inte är en trolltråd.

Du varken kan eller ska neka honom ett test. Självklart så ska barnet få ha en pappa oavsett om du känner dig sårad eller inte!

Jag tycker du verkar ganska skyldig i ditt resonerande. Det är inte så konstigt egentligen om man som pappa vill veta helt 100%. Det är ju tydligen ganska många pappor som går omkring och tror att dem är pappor fast det inte är så.

Det är möjligt att du har rätt men jag tror att detta är en ganska vanlig situation och ett vanligt tankesätt så tråden är relevant oavsett

Tror inte det har med att kvinnor är lättfotade utan att varje kvinna har rätt att ha sex med vem hon vill utan att bli kallad för lättfotad, hora, slampa, luder. Precis som en man kan knulla runt och sprida sin vildhavre på bygden. Men är man i en relation och har tillit till varann så borde inte denna tveksamhet komma upp till ytan om inte mannen påverkas av yttre faktorer som tex avundsjuk hatisk svärmor som sätter griller i sonens huvud och vill få bort slampan till svärdotter.