älskade bonusbarn

Jag älskar mina bonusbarn. Men vad menar du med att det är svårt för dig att bli påmind om att de har en mamma? Hur har det med den kärlek du känner för dem att göra? Jag förstår inte vad du menar? Kan du utveckla?

Jag är som en mamma för dom och hon vill inte ha sina barn hos sig medans jag vill det och ändå är hon världens bästa mamma för barnen som nu bor hos oss helt ovetandes om att deras mamma inte vill ha dom hos sig.det ar vell den vetskapen som skaver lite. Samtidigt som jag blir lite irriterad på mig själv för att jag inte bara gillar läget. Känner nu att det blir väldigt rörigt och att jag är värdelös på att förklara.

jag är biomamma och bonusmamma - ett av mina biobarn bor med sin pappa på heltid , jag bor 35 mil ifrån o träffar sonen bara sporadiskt.  Det funkar eftersom jag vet att mitt ex är en bra pappa och han har en bra fru som är som en riktig mamma . Mig gör det inget. Jag har behovet av att ha det så av olika orsaker. Jag skulle aldrig godkänt den lösningen om jag inte visste att min son hade det bra hos dom båda.

Var glad o nöjd över att dina bonusar har ett hem att komma hem till och en mamma som har vett att tillgodose deras behov på bästa sätt.  Det är guld värt! 

Se det ur mammans synvinkel, hon vet det bästa för sina barn. Hon skulle aldrig ha släppt dom hem till er om hon inte nånstans visste att det här var bra för alla inblandade.  Hon ÄR en supermamma eftersom hon fattar vart behovet ligger nånstans. 

sluta ha dåligt samvete o njut! 

sen att barnen just nu inte fattar varför det är som det är - ja det är ju en annan sak men det kommer mer naturligt än du tror vartefter barnen växer upp. 

Vad härligt att läsa att ngn verkligen älskar sina bonusbarn! Så många trådar handlar om att bonusbarnen är pest och pina.

Så du menar att du egentligen skulle vilja att barnen inte älskade sin mamma eftersom du tar så bra hand om dem och är en bättre människa än mamman? Du tycker att de är lite otacksamma mot dig som envisas med att älska henne också?

Om jag har förstått saken rätt så undrar jag varför du känner så? Gör du saker för barnen som du inte egentligen har lust med? Tycker du att du uppoffrar dig? 

Jag vill höra hur andra gör för att inte tänka negativt om mamman och istället fokusera på barnen trots att mamman gör val i livet som jag inte för mitt liv kan förstå. Förstår inte vart du vill komma jag behandlar barnen som mina egna och gär det för dom som jag gör för min bioson.

Tack för era svar:) känner mig som sagt lite självisk i mitt sätt att tänka. Och vill därför få tips för att få fokuset på barnen

Okej, då förstår jag. Du menar att du tycker att hon beter sig klandervärt och att du önskar att hon kunde vara en bra mamma? Hjälper det inte att tänka att när hon nu inte kan vara det så har barnen tur att de fick en fungerande vuxen förutom sin pappa att luta sig mot? 

Mina bonusbarn har en mamma som är lika bra som jag är, men om hon agerat som dina bonusbarns mamma gör så hade jag nog tänkt att hon var sjuk eller illa fungerande och tänkt att allt jag själv kunde ställa upp med för barnen var precis vad de behövde ha för att kunna få fortsätta älska sin mamma trots hennes tillkortakommanden. 

Men ts har ju skrivit att barnens mamma är världens bästa mamma för dem.

För barnen är det du världens bästa mammaäven om hon inte är det. Men dom är lyckligt ovetande om att hhonkanske inte är världens bästa mamma.

Skönt då för barnen att de har dig, och att du tycker så mycket om dem. Snälla bonusmammor är det tyvärr inte alla barn som har.