älskade bonusbarn

Jag har 3 underbara barn. Ett är mitt biologiska och 2 bonusar. Jag träffade bonusarnas pappa när dom bara var 2 och 3 år (nu 8 o 9 år) nu har vi även en gemensam son på 2 år. Bonusarna bor hos oss efter att deras mamma talade om att hon inte orka va mamma längre. Nu träffar dom henne varannan helg och hon är mer någon som dom åker och hälsar på än att komma hem till sin mamma. Nu till mitt egoistiska problem. Jag har tagit till mig dom som mina egna. Men har svårt med att ständigt påminnas om att dom faktiskt har en mamma. Nu söker jag tips och råd och tankar från andra bonusföräldrar som älskar sina små bonusbarn:) hur ska jag tänka.