Orkar ni med era ungar under semestern?

Vet i te men min vecka består av 7dagar var lever du som bara har 5dagars veckor

 

Jag menar normalt lämnar man ju på dagis/skola så det blir ju bara 5 mornar och kvällar samt 2 dagar på helgen.

H*ns partner kanske är hemma två av dagarna de veckorna h*n är hemma? 

Då är ts inte ensam och kan ställa krav på partnern istället för att klaga

Ts jag tror inte du är en hemsk människa men du har en hemsk inställning och de får du jobba med

Du är inte en hemsk mamma, men tänk på att allt blir vad man gör det till. Det är ditt ansvar att se till att er tid tillsammans blir mysig och trevlig. Jag älskar att vara hemma med min son, trots att han kan vara lite jobbig ibland. Vi bygger snölyktor, spelar spel, slår inte julklappar, kokar knäck och har det trevligt. Du får se till att bli en bättre coach så att tiden ni har tillsammans fylls med saker som du tycker är kul.

Jag bor inte med pappan till mitt barn, så min partner kan jag inte ställa krav på. Han ställer upp som barnvakt och umgås med mitt barn, leker osv, men jag är noga med att han inte ska behöva ta ansvar om han inte vill. Det är trots allt inte hans barn. Detta gör att jag kan känna mig väldigt låst bitvis, mer än föräldrar som har en annan förälder att luta sig mot, kanske. 

Nej, så har jag aldrig känt. Jag tycker det är roligt att vara med ungarna. 

Du kan inte bjuda hem något ytterligare barn? 

Låter underbart, klart man måste finna sysselsättning med sitt barn. Men samtidigt tycker jag att vissa dagar får helt enkelt vara tråkiga. Barn kan inte få all stimulans serverad hela tiden, varje dag. De får komma på saker själv, utveckla fantasin lite :)

Ett typiskt exempel är när jag själv tar i från tårna och köper världens leksak, så jag själv blir uppspelt. Men det visar sig att inslagspappret med kartong är "roligare" att leka med.

jag kan villigt erkänna att med första barnet hatade jag mammaledigheten, men det berodde nog mer på min livssituation i stort än just ledigheten.

Med andra barnet var det annorlunda även om det då o då kändes som hjärnan skrumpnade i hop här hemma (hade inget körkort och bor i skogen så någon intellektuell stimulans fick jag liksom inte, och maken jobbade 10 mil bort)

MEEEEEEN, min dotter är i dag snart 1 år, pappan har varit hemma senaste halvåret och varje sekund är helt magisk med henne.
Jag längtar hem efter jobbet och jag längtar som en tok till de lediga dagarna mellan jul och trettondagen då jag får vara med henne från morgon till kväll, byta blöjor, leka i snön och vara mamma till 100% på heltid.

Jag har väldigt svårt att se varför du ts skulle vara dålig mamma, men du har - som många säger fel inställning, barn frågar för att lära sig, tänk på att dina barn är helt tomma dukar och de ska fyllas med massor av funderingar, svar och frågor för att klara sig ute i livet. Varje dag är ett äventyr för ett barn.

Om du är ensamstående med dina barn men lever med en man får du nog omärdera din relation lite, din sambo har valt att leva med dig och därmed med dina barn. Jag förstår ditt tänk, det tog två år innan min man fick vara "ensam"  med min son annat än när jag drog i väg en snabbis o köpte mjölk och den gången var det ett akut tandläkarbesök så jag hade liksom inget val *S*

Din sambo lever med dina barn och han ska stå lika högt i kurs som du när det gäller vuxenansvar och status, barnen måste kunna komma till honom likaväl som han måste kunna sätta regler och säga ifrån och tar han inte ansvaret för dem eller inte FÅR ta ansvaret så förstår jag att du går under och tycker det är tungt.

Ni är alltså två vuxna i hemmet men bara en som agerar vuxen för att du tycker att han inte ska behöva ta ansvar.

DU sätter dig själv lite på pottan där.

Sen försök att se det positiva i det, om du inte "orkar" med dina barn på semestern kanske du ska se till att deras pappa/pappor har mer umgänge med dem, alternativt skaffa en avlastningsfamilj.