Hjälp!

Hej
Jag har ibland liknande känslor som dig  Min man har tre barn sedan tidigare och vi har ett snart två tillsammans. Mina tre bonus/styvbarn är underbara men det har en mamma med svåra problem och som hatar mig, min man och vårat barn. Tex får min mans barn inte kalla mitt barn/deras bror för hans namn när de är hemma hos henne istället skall han kallas "horungen" och jag är "horan". Barnens mamma har även problem med sitt humör, hon slår, skriker, hotar och gråter framför barnen. Genom att deras mamma är instabil blir barnen väldigt instabila när de kommer hem till oss, de slåss, svär, kallar varandra och andra för fula saker, slänger och gör sönder saker när de är arga. Min son har nu börjat fråga mig varför han är en horunge och jag hora för det är vad de skriker när de är arga. De slår även varandra och tyvärr hamnar min lilla pojke ofta i mitten och blir slagen även han. Jag är mycket strikt med att det inte får försekomma några svordomar, könsord eller andra fula saker i vårat hus, och man får inte heller ta till våld när man är arg. Tyvärr är min mans barn så uppskruvade varje gång de kommer till oss att halva tiden går åt att försöka få dem att vara lugna och uppföra sig väl mot varandra och andra. Min son har nu börjar att bete sig som sina syskon och det gör ont i min själ när jag ser hur uppstressad även han blir när de kommer. Jag älskar min man, jag älskar hans barn men jag älskar min son över allt annat, därför går det perioder där jag känner jag måste ta bort honom från det dårhus vårat hus blir när hans syskon kommer. Både min mans och mina föräldrar är väldigt aktiva i sina barnbarns uppväxt och det vi har börjat göra är att någon gång i bland, under de första dagarna när barnen kommer, åker jag och min son och sover över hos antingen far- eller morföräldrarna. Det är såklart ingen långsiktig lösning på problemet men det gör att jag har fått lite mer energi och min son blir lite mer harmonisk så när vi väl kommer hem klarar jag av situationen bättre. Min man var jätte missnöjd med att jag ibland åker iväg i början och sa att jag inte kunde göra detta mot våran familj. I höstas blev det dock så kritiskt efter att ett av syskon alvarligt skadade våran son (han gjorde en spark som hans mamma brukar göra på sin man när de bråkar) så jag bröt ihop och sa att om vi inte försöker göra något åt situationen måste jag lämna honom och de tre barnen och flytta med våran son till eget boende, för våran hemmiljö gör att jag och sonen mår dåligt. Har du och din man bra kontakt med styvsonens mamma? Om ni har det kanske ni kan prata med henne om eran situation, om inte kan ni kanske gå till Familjerätten och prata där.