Stöd till oss med barn i rejäl 3års trots. vad gör man? bryter snart ihop

Känner också igen detta, har en son på 2,5 år som kan driva mig till vansinne =/ Du fick bra råd av mammalovis tycker jag, speciellt detta att försöka förutse besvärliga situationer. Om hämtningen på dagis är svår kanske du kan ringa innan och be personalen hjälpa henne att klä sig så du bara kan ta med henne ut?

Jag har fördelen att min äldsta son som nu är 6 år har varit ännu mer trotsig och "bökig" jämfört med lillebror när han var i den åldern. Så jag jämför med honom och tänker att det kommer att bli bättre med lillebror också, och tröstar mig med att lillebrors utbrott trots allt är mildare än hur stora pojken kunde hålla på...

Hur går det om du satsar på att sätta dig med henne och "leka igång" henne en stund då hon är som mest klängig? Om hon kommer in i en lek kanske du kan smyga dig därifrån? 

Sen tycker jag att TV och film en väl vald stund på dagen kan fungera bra för att få barnet att varva ner och ge lite vila till en själv. 

Att dela föräldraledigheten med pappan är ju ett hett tips. Det är ju oftast lättare för den som är på jobbet än den som är hemma hela dagarna med båda barnen.

Hur länge ska du vara föräldraledig TS? Kanske det skulle kunna vara en god idé för dig att börja jobba iallafall på deltid och ha båda barnen inskolade på dagis? Jag kan verkligen förstå din känsla för jag har periodvis känt mig nästan vansinnigt trött på att vara ensam med mina båda barn hemma. Min man arbetar väldigt ofta kvällar och det har kunnat vara ett helvete tyvärr att ha hela läggningen själv, bara den tiden på dagen då barnen är trötta med skrik och gnäll m.m. Nu har jag det mycket lättare mest för att barnen är större (2 och 6 år nu). Men också genom att jag arbetar 85 % och känner att jag har en mycket bättre balans jämfört med då jag var hemma på heltid. Ska din man inte alls vara hemma med barnen??

Och om din man erbjuder sig att ta komp eller liknande - tacka ja till det. Och kanske då att du går hemifrån ett par timmar så du inte behöver höra om även han blir frustrerad. Sätt dig på ett fik ensam med en bok och en kopp kaffe. Eller gå och titta i klädaffärer, eller ta en promenad eller vad som helst. Du behöver andrum som det låter, och det är inte konstigt eller onormalt.

Haha jag känner igen det där =) Om min son är på dåligt humör så hittar han alltid på någon anledning att börja gallskrika. Fel strumpor/mössa är ju en klassiker... och även om man byter strumpor/mössa så är det lika fel ändå. Man får ju försöka tänka på att det är en del av normala barns utveckling att trotsa. Men det är sjukt jobbigt =( Min son fastnar ofta i skrik och ingenting blir rätt hur vi än gör. Frågar jag vad han vill ha till frukost säger han gröt - men i samma stund jag ställer fram gröten vill han ha fil. Ger jag både och blir han lika arg ändå. Hjälper inte om jag så vänder ut och in på mig själv. Så jag gör helt enkelt det som vi bestämde från början och låter honom gallskrika. Det är väldigt frustrerande och känns onödigt att det måste bli bråk om alla småsaker =/