Det är nog det värsta jag har vart med om. Det är över två år sen, men det känns som igår. Finns det någon mer här som har vart med om samma sak?
Jag tror att man behöver prata när man har vart med om något så hemsk, men jag kan inte. Inte med mina närmsta vänner ens. Det är så himla mycket som jag skulle vilja säga. Men det går bara inte.
Kanske ska tillägga att min syster begick självmord.
Någon som sitter i samma sits som mig?
Hej! Det måste vara fruktansvärt tungt. Har inte varit i din sits men kan tipsa om sidan spes.se/ . Kram!
Fy så jobbigt! :( Beklagar sorgen! Har inte varit med om att förlora ett syskon, men förlorade min bästa vän för 6 år sen, och han var som en storebror för mig. Jag kände som du, att jag ville säga så mycket men kunde inte prata med någon alls utan att det skulle rasa inom mig. Så jag lät bli att öppna mig. Men till slut så började jag öppna upp mig för min familj och mina vänner, och det var det bästa jag gjort sen han gick bort.
Vet att det är tungt, men det är jätteviktigt att prata om det med de som står en närmast, det blir inte bättre av att hålla känslorna för sig själv, tvärtom! 
Min syster begick också självmord, men 2007.
Jag saknade också någon att prata med och önskar i efterhand att jag bearbetat det genom att prata med nån professionell.
Det har blivit lättare med tiden men jag blir den jag var igen.
Skriver gärna lite med dig om du vill.
Hej! Det måste vara fruktansvärt tungt. Har inte varit i din sits men kan tipsa om sidan spes.se/ . Kram!
Fy så jobbigt! :( Beklagar sorgen! Har inte varit med om att förlora ett syskon, men förlorade min bästa vän för 6 år sen, och han var som en storebror för mig. Jag kände som du, att jag ville säga så mycket men kunde inte prata med någon alls utan att det skulle rasa inom mig. Så jag lät bli att öppna mig. Men till slut så började jag öppna upp mig för min familj och mina vänner, och det var det bästa jag gjort sen han gick bort.
Vet att det är tungt, men det är jätteviktigt att prata om det med de som står en närmast, det blir inte bättre av att hålla känslorna för sig själv, tvärtom!
Min syster begick också självmord, men 2007.
Jag saknade också någon att prata med och önskar i efterhand att jag bearbetat det genom att prata med nån professionell.
Det har blivit lättare med tiden men jag blir den jag var igen.
Skriver gärna lite med dig om du vill.
Nej alla är vi ju olika. Jag kände som du då men nu när jag tittar tillbaka kan jag ångra det.
Jag behandlade mig själv dåligt kan man säga.
Bråkade med henne sista gången vi pratade och det har väl inte gjort saken bättre direkt.
Så i mitt fall känns det som att jag tog den långa och svåra vägen "tillbaka".
Du gör dem inte ledsna, det gör du verkligen inte! Ni är ju ledsna tillsammans då, och det är absolut inte att DU gör dem ledsen, de som gör dem ledsen är ju det som har hänt.
Att ni som familj pratar med varandra är ju jätteviktigt, oavsett hur jobbigt det än är!
Och att du ska känna att du gör någon ledsen av att öppna dig är bara en känsla man har! Jag struntade som sagt i att prata med människor runt mig, just för att jag inte ville tynga ner dem med mina tankar och känslor. Men det är sånt man känner bara, och jag kan lova dig med all min kraft att det kommer kännas bättre och gå snabbare att läka genom att läka tillsammans med sin familj. De är ju trots allt din familj, och i en familj ska man stötta varandra genom vått och torrt.
Hej! Har förlorat min lillebror på samma sätt är snart 2 år sen är i excat samma sits som du. Vi kan kanske komma i kontakt med varann på nått sätt???Mvh
! Har förlorat min lillebror på samma sätt är snart 2 år sen är i excat samma sits som du. Vi kan kanske komma i kontakt med varann på nått sätt???Mvh