Katt som bits

Det är så jag har tänkt, att det inte går träna bort eftersom att katten bara är så, hoppades att jag hade fel :/ Det jobbiga är att hon verkligen inte visar minsta lilla tecken innan hon hugger, själv klappar jag ingen längre stund även om hon vill mer just för att undvika att det blir sådär. Kanske enda sättet är att säga åt gäster att inte klappa mer än typ 30 sekunder :/

Jag skriker till av smärta och knuffar/puttar eller ställer mig upp så katten hoppar ner. Det är inte vanliga bett som de flesta katter kan ge utan det är rejäla hugg, som när de dödar ett byte, hon släpper inte om hon inte ramlar ur min famn eller att jag tar i nackskinnet och drar lös henne.Hon är väldigt kelig och kommer alltid fram och stryker sig mot folk, sen vill hon sitta i knät och stryker sitt ansikte mot människan hon sitter hos ansikte och kropp, då är det svårt att bara ignorera ;) Själv har jag inte blivit biten på flera månader men jag vet ungefär hur länge jag kan klappa/stryka/klia innan hon hugger men det är inte så lätt för andra att veta. Tidigare har hon aldrig gjort så mot andra, de har kunnat gosa hur länge som helst utan att hon gjort något, det har bara varit mot mig, som hon tyr sig mest till som hon huggit så där. Och nej det finns inte en chans att jag varken avlivar eller omplacerar henne. Skrev med det för att ni ska förstå hur upprörd svärmor blev. Hon gick omkring med en kudde resten av kvällen för att mota bort katten och så fort hon kom i närheten ställde hon sig och tjöt att jag skulle ta bort den.

Just ja, nej jag har inte undersökt henne för just det eftersom att jag träffat andra katter som verkar tycka att det är så skönt och mysigt att de inte vet vad de ska ta sig till så de biter till. Hon låter barnen göra typ vad som helst så jag tror inte hon har ont.

Hon är även jättelätt att hantera, går lätt att bada, klippa klor på, rensa öron, torka ur ögon osv så det är bara när det blir för skönt hon gör så där.

Katten är ca 1½ år, importerad från Danmark, haft henne sen hon var 15 veckor, det skiljer en vecka mellan henne och min yngsta dotter så de har varit små tillsammans och katten har alltid haft superbra tålamod med henne. Barnen är 4½ och 1½, de plågar ju inte katten men de kan bära på henne (på det sätt som barn brukar bära katter) och busa runt utan att katten blir rädd eller så, blir det för mycket hoppar hon upp i sitt klösträd. Ser jag att de går för långt så säger jag självklart till och barnen lugnar sig. Det är en helt vanlig katt och helt vanliga barn alltså.

Hon är inte kastrerad och jag har tänkt tanken att hon kanske slutar när hon väl blir kastrerad, men det är inte dags än, hon är tänkt för avel men nu när hon gjort på det här viset två gånger på tre dagar börjar jag bli orolig.

(innan ni börjar gorma över aveln så kan jag säga att hon så klart har stamtavla och jag har stamnamn, hon är utställd och är nästan perfekt ;) Bara pyttelite för rak profil, jag testar för hcm och vaccinerar och bla bla bla, så jag behöver inga reprimander)

Jo det är en seriös och bra uppfödare, hon är jättebra att ha att göra med, det enda som är jobbigt är att hon pratar danska ;)
Det är just pga aveln jag känner lite oro nu, om jag måste lägga ner eller inte :/ För hon har ju som sagt bitit mig några gånger på det här sättet, kanske fyra gånger under hela sin livstid så jag har inte sett det som något problem iom att hon är underbar på alla sätt och vis i annat fall.
Efter att hon bitit beter hon sig som om inget hade hänt, hon vill direkt upp i knät igen och spinner på. Hon verkar inte förstå att hon gjort illa mig/oss. Just när hon biter är öronen helt bakåtstrukna och ögonen ser helt galna ut, så fort man fått loss henne är hon som vanligt igen och vill gosa mer.

Svärmor gillar inte katten och har aldrig gjort det, för det är en sphynx så när hon bet henne tänkte jag att hon säkert kände av hennes ogillande trots att hon gosade med henne, för hon har som sagt aldrig bitit någon annan än mig förr hur länge de än gosat med henne. Jag blev lite orolig och tyckte att det var jättejobbigt, särskilt när det blev spruta och penicillin men tänkte ändå att det var en engångshändelse fram tills att hon bet min mamma idag.

Jag tror absolut på att hon blir överstimulerad, det är därför jag slutar stryka och klia efter en liten stund, så det enklaste är ju att nämna för dem som gosar med henne att de bara får göra det en kort stund. Samtidigt vill jag inte att det beteendet ska gå vidare i och med avel. Nu är det inte dags att avla på henne än så jag hinner ju se hur det utvecklas.
Nej hon är ensamkatt för tillfället, däremot har min syster en hund i typ samma storlek som kisse och de brukar "bråka" konstant när de träffas. Men det är inte omöjligt att det blir för lite ändå.

Ska jag vara ärlig tyckte jag att svärmor var väldigt fjantig och överdrev (just för att hon inte gillar katten) men samtidigt kollade jag inte så noga, såg att det kom lite blod, såg bara ett hål som gått helt genom huden. Skämdes som en hund sen när hon berättade att hon åkt till akuten och att de sa att det började bli infekterat.. Men samtidigt funderar jag på om inte det kan bero på att hon smörjer med alla möjliga saker som aloe vera och kodsalva i såret. Tror inte att det är farligt i sig men om hon smort en massa gånger på andra skador med kodsalvan lär det ju ha hamnat smuts och eventuella bakterier på stiftet som fått ligga och gro och som hon sedan gnider in i såret..

Ok, jag kan tänka mig att det låter värre på henne än vad det är.Hon är innekatt, det är ju inte helt omöjligt att det är överenergi men jag tror inte det, hon leker väldigt mycket, både själv och med oss, och när det händer är inte när hon är busig. Men det är nog aldrig fel att lägga ner lite mer tid på lek.Det spelar ingen roll var man klappar, svärmor strök över ryggen och mamma kliade på kinden. Men jag ska börja säga till att bara klappa en liten stund när jag ser gäster gosa med henne.
Haha, ja så har alla mina katter gjort med, men det händer ytterst sällan att den här damen gör så, och när hon bits på det här sättet är det inte på bus.

När jag var liten hade vi en katthona som var superkelig och när man kelat för länge kunde hon bita på samma sätt som min nuvarande men inte riktigt lika hårt. Men då hade man gosat väldigt länge innan hon bet.

Eftersom att det bara hänt några få gånger mot mig så har jag väl inte uppmärksammat några tecken, hon börjar inte slå med svansen eller lägga öronen bakåt, hon ändrar inte heller kroppsspråk som att bli stel eller liknande. Däremot vet jag ungefär hur länge jag kan gosa innan jag måste pausa, men det är ju omöjligt för andra att veta.Jag blev väldigt irriterad när hon nämnde avlivning kan jag ju säga :p Hon tycker inte att djur och barn går ihop alls, hon var väldigt orolig både när sonen var bäbis och vi hade en ragdoll och nu med dottern och sphynxen. Både att hon trodde att katterna skulle lägga sig i ansiktet och att de typ skulle slita strupen av barnen. Jag brukar bara slå dövörat till när hon pratar om sådant. Det är inte som att jag inte förstår att det kan hända olyckor men att katten skulle ta varenda chans den får att lägga sig på bäbisens ansikte är ganska överdrivet. Sen har vi alltid haft koll på dom små oavsett om katten varit i närheten eller inte.Hon är ändå rätt så uppfostrad, hon skadar tex inte barnen om de inte råkar göra illa henne, fast det har jag inte behövt lära henne, men däremot har jag fått henne att sluta med att attackera fötter och hon leker (biter,klöss) aldrig på händerna. Däremot kan hon hoppa upp på köksbordet om man lämnat något kvar och går därifrån ;)