Inlägg från: Anonym (mamman) |Visa alla inlägg
  • Anonym (mamman)

    Ett tredje barn.

    I går upptäckte jag att jag är gravid. Jag fattar inte hur jag kunde ana det. Jag gick in på apoteket och köpte ett graviditetstest. Gick hem och kissade på det och vips. Jag har precis fått igång min mens efter långtidsamning av min minsta.

    Jag och min man hade nyligen bestämt oss att två fick vara nog, mycket pga av att jag varit så jädra trött med vårt andra, att vi längtar efter tid för varandra och kunna ha barnvakt och unna oss. Jag är påväg att få en tillsvidare tjänst. 

    Min man tycker att abort är självklart medan jag varken vet in eller ut. Jag blir förbannad på oss själva som inte skyddade oss och tycker att det rent moraliskt känns fel att göra abort nä vi egentligen har möjlighet att ta hand om en till. Jag har ingen barnlängtan men jag vet av erfarenhet att det kan växa fram. Om jag beslutar mig för abort så kommer jag aldrig skaffa barn mer. Jag skulle aldrig göra abort för att sedan bli på tjocken vid en "bättre" tidpunkt. Jag är inte naiv, jag vet att det är en cellklump, men det är för mig en cellklump som skulle kunna bli en lika fantastisk individ som de två vi har.

    Om det nu blir abort så vill jag göra abort väldigt väldigt tidigt. Helst igår. Hur lång tid kan en sådan process ta? 

    Jag behöver  ventilera för att rensa bland mina känslor och tankar. 

  • Svar på tråden Ett tredje barn.
  • Anonym (mamman)
    Anonym (Lång tid) skrev 2013-12-13 20:38:56 följande:
    En abort, från att du kontaktar vården till att den är klar kan ta 5-6 veckor. Desto längre du gått, desto snabbare går det.
    Jag fick en tid att göra ultraljud och prata med läkaren 1,5 vecka efter jag ringt dom. Skrapning som jag valde då jag aldrig skulle kunna se ett litet foster komma ur mig i toaletten hemma skedde först efter 4 (!) veckor till. Då gick jag in i vecka 16. Hade alltså kunnat avbrytas redan i vecka 11-12 om det inte varit så lång väntetid.

    Jag bor i Stockholm.
    Oj, vilken tortyr! Det är ju sjukt att behöva vänta så länge. Det är ju inte klokt. Hur mådde du och hur mår du nu?
  • Anonym (mamman)

    Min man är inte lika säker han heller längre. Vi har inte pratat så mycket om det men säger att han skulle tycka att det skulle vara skitkul och skitjobbigt. Och det beskriver hur jag känner. Jag tycker att det känns svårt att beslutet ligger hos mig, samtidigt som det är självklart.

    Jag ska boka in ett möte med abortmottagningen för att få rådgivning och se hur långt gången jag är. Jag gör inte abort efter vecka 8.

    Just nu brottas jag mest med att jag känner mig illojal mot min arbetsgivare om jag fullföljer graviditeten. Fasiken vad sjukt att jag känner så. 

Svar på tråden Ett tredje barn.