syskonadoption

Min man och jag har ansökt om syskonadoption (d.v.s. adoption av två barn, syskon, samtidigt).

Våra utredare ser dock inga fördelar med detta och ställer sig ytterst negativt till dessa tankar.

Nu undrar jag - är det någon av er som fått medgivande för detta? Vad är ni för super-föräldrar?

Våra utredare hänvisar till att man ska ha stor erfarenhet av barn sedan tidigare - då räknar de inte med ett stort umgänge med barn etc utan egna biologiska sedan tidigare alternativt att båda har yrke som lärare. Jag undrar också om ni som fått syskonmedgivande utan denna typ av erfarenhet.

För oss känns det som ett moment 22 - skulle vi ha egna biologiska skulle vi aldrig ansöka om att adoptera syskon och jag tror att rätt få gör det, d.v.s. det är nästintill omöjligt. OCH en mellan/högstadie lärare - sorry, men vilken erfarenhet har dessa av spädbarn. D.v.s. var hjälper detta?

med vår kommuns krav innebär det i praktiken att det är kört - men vi vill ha argument för att det ändå kan fungera bra med syskonadoption

i övrigt anser vår kommun att vi är ytterst lämpliga som adoptionsföräldrar - men bara för ett barn. För oss känns det konstigt att de anser att vi är ytterst lämpliga för ett barn - men ytterst olämpliga för två. Det går liksom inte ihop. Men ja - socialsekreterares logik är ibland inte så lysande...

Tacksam för svar.

Hej!
Vi har medgivandet för syskon. Vi resonerar som så att vi vill ha två barn och tänker ur ett barnperspektiv att de skulle må bättre att få komma samtidigt. Att ha någon med samma biologiska band, någon som gjort samma resa och tryggheten i varandra när de kommer. Någon extra att ty sig till och som kan samma språk och som man förhoppningsvis redan har en relation till.
Våra utredare har även tryck på att det kommer att bli tufft med två barn samtidigt men vi kommer att vara hemma båda två de första månaderna. Vi kommer att ha fullt upp men fördelarna för barnen väger tyngre. Jag är utbildad förskollärare men ingen supermänniska för det. Kämpa på!