5,5 mån, strulat med nattsömn sen 4 mån, hjälp!

Jag vet inte om jag hjälper eller stjälper, men jag har tre barn....och min yngsta fyller halvåret den 22/12 och är alltså rätt jämnårig med din lilla.....och det du beskriver låter väldigt normalt för åldern. Värsta sömnen brukar vara andra levnadshalvåret. Det har med utveckling att göra. De går igenom en kraftig utvecklingsperiod med separationsångest. Mellansonen var "värst". Han vaknade konsekvent utan undantag var 30-60 minut nätterna igenom mellan 5,5 - 9,5 månad. Äldsta vaknade med 1,5-2 timmars mellanrum. Yngsta är lite upp och ner. Han har sovit som en gud under sina första månader. Oftast bara två uppvak på nätterna. När han var runt 4,5 månad så började han vakna varje till varannan timme. Natten till idag sov han jättebra med bara två uppvak, men annars är jag jätteglad och känner mig utvilad om jag får tvåtimmarspass av sömn. För tillfället rätt ovanligt. Jag förväntar mig att det kommer att vara rätt risig sömn tills han kommer ur separationsfasen. Amning eller inte har inte påverkat mina - separationsfasen.

Tänkte börja med det där med amningen. Jag slutade nattamma båda mina första när de var runt 8 månader (ammade dagtid länge efter det) för att det inte fungerade för mig längre av olika anledningar. Mellansonen fick t.ex. för sig plötsligt att han bara kunde sova med bröstet bokstavligen i munnen och då kunde jag inte sova alls. Somnade han och tappade bröstet så vaknade han. Rörde jag mig en millimeter när han sov så tappade han bröstet och vaknade. Blev ohållbart. Inte för någon av dem påverkades nattuppvaken av avslutad amning på något sätt dock. De vaknade precis lika ofta, men kunde somna om när man höll om dem istället. Bytte inte ut amningen mot ersättning eller välling. Det handlade inte om hunger när de var så pass stora. De var heller inte hungrigare än vanligt på morgonen eller åt mer dagtid. Jag vet inte hur ditt barn är. Jag märker dock på min trea (de två första var likadana) att det här med att äta dagtid är mer ointressant nu än för ett par månader sedan. Det är liksom inte lika högprioriterat. Går längre tid mellan amningstillfällena och det känns ofta som han bara äter av värsta hungern...nyfiken på allt annat. Under eftermiddagarna försöker jag att erbjuda bröstet lite oftare och försöker få honom att amma lite längre för att se till att han i alla fall inte vaknar av hunger. Om inte denna lilla får för sig något tokigt så kommer jag att nattamma över separationsfasen för att inte göra livet besvärligare för mig än jag måste.

Ja, det är verkligen pest när de inte somnar om. Är ok med uppvak om de somnar om snabbt med amning, men annars är det verkligen öken. Har hon fått sina första tänder? Vi hade en period här med trean då han under en period just inte somnad om. Han ammade, ammade, ammade och ammade lite till men kom aldrig till ro. Pillade man ut bröstet när man tyckte att han borde ha somnat så vaknade han efter 5 minuter max och så samma visa igen. Det var i samband med att de första två tänderna kom. Det är inget sådant på gång?

Utifrån vad du skriver så tycker jag det låter som oro av någon anledning....och det händer som sagt mycket i den här åldern. Vi samsover men samsover med mycket utrymme.......det kan inte vara ett alternativ? Sedan ungefär två veckor sedan här så har vår lilla slutat att kunna sova själv på kvällarna. Tidigare har han somnat med sina storebröder smidigt vid 19-tiden och sedan sussat på gott ett par timmar. Nu har han antingen svårt att somna eller så vaknar han storgråtandes efter en halvtimme. Han sover därför numera växelvis i min och sin pappas famn tills vi går och lägger oss. Där sover han som en stock utan minsta tendens till att vakna. På nätterna så måste jag inte amma vid alla uppvak. Så fort han börjar tjorva runt lite så rullar jag snabbt intill och håller om honom rejält och då är det inte alltid han vaknar till ordentligt. Mycket närhetsbehov under separationsfasen.

Mitt absoluta tips är att vänta till efter separationsfasen om ni vill börja med egen säng. Gör inte livet svårare för er själva och ert barn än det måste vara. Tänk också på att det även efter det kommer perioder då de har väldigt stort närhetsbehov och man behöver inte hålla på principer i rädsla för att skapa "ovanor".