5,5 mån, strulat med nattsömn sen 4 mån, hjälp!

Jag har haft lite samma med min son på 8 månader. Han har ätit måånga gånger på natten tills för ett par veckor sen, då han ammar mer för närhets skull. Han Vaknade x flera o var jättepigg, utöver detta. Han är dessutom väldigt märkt av separationsfasen just nu. Men, jag kände att det inte funkade o ha det såhär, varken för mig eller för honom.

Så i måndags började jag lägga honom i hans egen säng till natten, lät honom somna där (sitta med hela tiden, lägga ner honom när han satte/ställde sig upp, både 5 o 25 gånger), vaggade sängen o stoppade in nappen en massa gånger. Till slut somnade han, tog ca 40 min. Följande natt vaknade han två ggr, ena gången stoppade jag bara in nappen, andra gången var han vaken 1 timme. Då gjorde jag som på kvällen, la ner honom massa gånger, klappade på honom, sjöng, gav vatten. Sen somnade han gott till 07. Tredje natten vaknade han endast en gång o då räckte det att stoppa in nappen så somnade han om. Inatt, fjärde natten, vaknade han inte en enda gång utan sov i sin säng från 20 - 05.

Testa att ge vatten istället för bröstet.
Förändra inga rutiner förrän du själv verkligen bestämt dig, för det är tålamodsprövande o det gäller att vara envis. Det är jobbigt att se sitt barn gråta.
Det tar oftast inte så lång tid för barnet att anpassa sig, men tänk på att lägga barnet i sin säng när hon/han är vaket, så hon vaknar upp på samma ställe som hon somnade.

Jag förstår allas poäng med att kanske vara försiktig att införa nya "strikta" sovvanor i separationsfasen, men för min son har det gått mycket över förväntan! Säger inte att det är så för alla, men ger man sitt barn bra med uppmärksamhet all vaken tid, så blir barnet tryggt o då behöver man inte vara rädd för att barnet känner sig övergivet. O som jag skrev tidigare; även om man är bestämd med att barnet s k a ligga i sin säng o sova, betyder inte det att man inte kan sitta bredvid hela tiden tills barnet somnat. Att lära barnet sova i egen säng o vara konsekvent behöver alltså, givetvis, inte alls betyda att man är en dålig förälder och gör sitt barn otryggt.