Jomila

Äldre 15 Dec 16:51

440 svar

Börjar om igen.

Fick ett tidigt missfall i början av december efter att ha försökt bli gravida sen september 2012. Kändes hemskt, värdelöst, orättvist och fruktansvärt (och en himla massa andra känslor blandat i en enda röra). Det känns fortfarande tungt och sorgligt men vi har kommit igenom och vill såklart bli gravida igen så snart kroppen är redo. Så nu väntar vi in första tant röd och börjar om från början med att räkna dagar mellan senaste mensen, ÄL och BIM. Finns det någon mer därute som är där vi är i bebisverkstaden? Då kan vi ju hänga här tillsammans och heja fram varandra till ett nytt plus på stickan :). Välkomna!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-01-17 20:35
Lägger in vår lilla vi-som-är-med-i-tråden-lista här TS. Om någon mer vill läggas till så är det bara att hojta!

joemal
Haha, även jag har svårt att hålla isär våra inlägg och vem ni skriver till ibland, mycket förvirrande lika namn vi har valt

Min historia... Jag är snart 29, vi har försökt skaffa barn i 1,5 år. Det tog ett år innan jag blev gravid första gången, det slutade i missfall i vecka 12 och jag skrapades. På tredje försöket efter det blev jag gravid igen, det slutade i ma i vecka 8, fostret hade dött i vecka 6+2. Den gången fick jag tabletter.

Jag har haft en mens sen sista missfallet och räknar nu ner till nästa bim den 17/1. Största funderingen och rädslan just nu är; hur lång tid tar det till nästa gång?

***************

Jomila
Haha, jag håller med både dig och joemal...lika nicks så här kommer min story;

Jag är 28, sambon 30...slutade skydda oss i oktober 2012 och fick första pluset november 2013. Slutade i missfall v 6+3. På dagen en månad (3 januari) efter mf kom tant röd. Så trots ett kämpigt år med rädsla för att inte kunna bli gravid, sen bli det, och så förlora det...så känns det ändå som man har kommit igenom starkare på andra sidan. Och jag är så tacksam över att det inte blev ma eller utomkveds, att det blev ett tidigt mf och att mensen kom igång snabbt. Och att nu VET vi att vi faktiskt KAN bli gravida. Enorm lättnad!

***************

agneta77
Tusen tack :) Jag "stoppar in er" i samma inlägg, så kan man lätt gå tillbaks och kika ifall minnet åter skulle svika. ;)
Min historia: Jag är 36 och sambon är 27. Första barnet. Vi började försöka i sept 2013 och blev gravida direkt. MA i november, ungefär v8+3. Tablettbehandling. Blödde 3v och en dag, ringde in och sa hjälp mig. Blev skrapad 9.12. Blödde till 20.12. Och nu väntar jag på att återigen börja blöda, som om 5 veckor inte vore nog :p

***************

Nimah
Hej, får jag hänga här med er? Är 31 år, blev gravid första gången i oktober 2010 och fick mf v 6+0. Hade en mens och blev sen gravid men min son som föddes sep 2011. Började försöka på syskon i somras och blev gravid, såg hjärtat i v 8, men fick ma och skrapades i v 10+0 på lucia. Blödde bara några dagar och väntar nu på mensen. Känner mig nästan rädd för att bli gravid igen. Jag vill ju inget hellre men det är så påfrestande att räkna dagarna och bara vänta på mf eller ma. Håller tummarna för er alla!

***************

KeckaW
Jag heter Rebecka, är 24 år gammal och har en son född i juli 2011. Vi planerade att bli gravida igen i somras och det tog sig på första försöket men på KUB-testet så såg dom att fostret var alldeles för litet och vi fick gå över till gyn och göra ett vul där dom konstaterade att fostret var dött och det blev skrapning samma natt. Jag skrapades 1a oktober och blödde i nästan tre veckor, den 11 nov fick jag en två veckor lång blödning som inte på något vis liknade en mens (kom pyttelite varje dag och ingen mensvärk alls), fick sedan mens igen 16 dec och har absolut ingen aning om när jag har bim, men det återstår väl att se hur det blir med den saken! :p Förmodligen så kommer mensen denna gång också tyvärr, men då kanske jag iaf får en bättre koll på min cykel :)

*****************

Jomila

Äldre 16 Dec 13:30

#1

Puffar lite och hoppas att jag inte är helt ensam ;)

Jomila

Äldre 17 Dec 19:43

#2

Puffar en gång till sen lägger jag ner denna tråd :)

Jomila

Äldre 17 Dec 23:16

#4

KeckaW skrev 2013-12-17 21:52:14 följande:

Hej! Jag fick MA i oktober i år! Var i v14 och det var det värsta jag varit med om! Men längtan efter ett till barn finns ju såklart kvar så nu börjar vi igen, första mensen efter MAet kom igår, blev väldigt besviken trots att det var väntat!
I vilken vecka fick du MF? Beklagar verkligen! :(

Hejsan! Åh, fy :(...vad hemskt med så sent :(. Jag var bara i v 7 och om det nu var tvunget att hända så får man vara "glad" för att det hände så tidigt. Får man fråga vad som hände med din bebis? Kan de se det när det är så sent?

Hoppas verkligen kroppen kommer igång snabbt.

Kram

Jomila

Äldre 18 Dec 23:33

#6

KeckaW skrev 2013-12-18 19:48:18 följande:

Usch det är nog tungt oavsett vecka, det jobbigaste var nog nästan att jag kände mig så lurad av kroppen, att den inte visade att något var fel liksom, och den där chocken när man tror att man ska få se sin lilla bebis på skärmen och istället får veta att det är dött, sedan skrapning på natten så jag hade svårt att acceptera att det faktiskt var så. Man hinner ju ställa in sig på så mycket under de där 14 veckorna. Fundera på barnvagn, berätta för nära och kära, fantiserat om framtiden liksom, att i april då skulle vi minsann få en bebis och så. Har fortfarande koll på veckorna (det vägrar försvinna ur mitt huvud) och skulle ha varit i v24 (23+5) nu.
Nä dom är inte helt säkra men de trodde att det var ett svårt kromosomfel, så på så vis var det ju ändå skönt att det blev upptäckt då och inte på RUL eller att det överlevt hela grav för att sedan dö när det kommit ut liksom. Som tur är sa läkaren att det bara var slumpen som gjorde att det var fel på barnet, inte något genetiskt eller så utan bara otur egentligen!

Hur mår du nu då efter ditt mf? Måste kännas jobbigt när man äntligen får +et och så händer det där! :( Hoppas att din mens kommer snart så ni kan få börja igen och att det tar sig fort!

Förstår dig verkligen! Jag kände likadant med det där med att man redan planerat...och då hade vi bara vetat om graviditeten i två veckor...man hinner tänka så mycket! Vi hade dessutom bestämt oss för att vi väntade barn och inte missfall så vi berättade för de vi kände att vi ville berätta för. Idag känns det ändå bra, då vet de varför vi varit ledsna. Jag tycker allt i övrigt ändå känns helt ok trots att det varit några riktigt jobbiga veckor. Fick dessutom världens sämsta läkare när vi var till gyn. Men har kommit igenom och känner oss starkare redan. Kommer försöka så fort mensen kommer tillbaka. Hur mår du?

Jomila

Äldre 25 Dec 10:43

#13

Klick78 skrev 2013-12-19 15:21:40 följande:

Hej! Är i liknande sits. Fick missfall i v.11, och det var bland det värsta jag har varit med om.
Nu har både jag och maken repat oss, kroppen har repat sig och mensen har kommit igång. Nu har vi BIM 131227, så nu håller vi tummarna för att vi får en plus i juldagarna. :)

Usch vad trist! Men skönt att ni repat er :). Jag kommer också ha BIM runt det datumet om kroppen kommit igång. Ska hålla tummarna för dig :).

Jomila

Äldre 25 Dec 10:58

#14

joemal skrev 2013-12-19 17:25:09 följande:

Hej! Det är inget man önskar någon annan, men det är skönt att inte vara ensam!

Jag har haft två missfall, ett i juli i vecka 12 och ett i november i vecka 8. Väntar nu på första mensen, den borde komma imorgon om det inte blir ett plus. Vi har försökt i 1,5 år nu så vi såg ingen anledning att skydda oss när jag hade slutat blöda.

Hemskt med två mf på raken. Hoppas så att man inte behöver gå igenom det. Har du fått mensen ännu?

Jomila

Äldre 25 Dec 11:06

#15

joemal skrev 2013-12-20 17:49:46 följande:

Vi har båda gångerna berättat för närmsta familjen och vissa vänner, för man behöver deras stöd om något går fel och glädjen blir större när man kan dela den. Sen har jag berättat för många fler att jag fått missfall, ibland har man mindre bra dagar och då är det skönt att folk förstår varför. De mindre bra dagarna blir färre ju längre tiden går dessutom, men ibland blir man extra påmind.

Jag har också träffat på mindre bra gynekologer, men också några riktiga guldkorn! Att rabbla statistik och prata om tacksamhet när man precis har fått missfall är inte riktigt rätt, då är det bättre att bara beklaga och sen vara tyst.

Nu ser jag fram emot ett nytt år, med mindre sorg och mer glädje

Precis, det har varit väldigt skönt att haft familj och vänner som har vetat om allt och kan stötta. Känns skönt att de vet att vi verkligen vill ha barn också (slipper nog kommentarer som "när är det dags för er då?" i fortsättningen, haha) och jag känner mig lättad över att kunna prata om det och att det tagit tid för oss att bli gravida. Vi försökte ett år innan pluset och under den tiden visste bara våra bästa vänner om det. Självklart eget val att inte berätta för någon annan men man ville ju inte känna den extra pressen på sig.

Ja, en del människor borde ju inte jobba med andra människor. Hoppas att gynläkaren hade en dålig dag bara! Söker privat när vi blir gravida igen :)

Håller tummarna för ett riktigt bra 2014!

Jomila

Äldre 25 Dec 11:11

#16

agneta77 skrev 2013-12-20 20:31:44 följande:

Hej, får man vara med? :) Det här känns som en liten och lagom tråd. Vi fick ma i mitten på november och väntar nu på mens för att sedan göra ett nytt försök. Får jag fråga hur gamla ni i tråden är, och har ni barn sen tidigare? Jag är 36 år, och detta är första barnet. Vi lyckades bli gravida på första försöket, men glädjen tog slut i v 8. :/

Välkommen :)

Jag tänkte vänta in första mensen men vi har myst på som vanligt, haha. Tar det sig så tar det sig och då blir vi jätteglada!

Första barnet här också...Jag är 27 och sambon 30 år :)

Jomila

Äldre 25 Dec 11:17

#17

Sådär hörrni, då har jag bombat klart tråden för idag tror jag, haha. Har svarat alla som kommit in efter senast jag skrev och hälsat nya välkomna. Kul att vi är några stycken trots att orsaken inte är så rolig. Men nu kan vi ju ta nya tag tillsammans :).

Jag har haft som att det kittlats i nedre magen mellan 29-23 december. Mensvärken börjar komma igång och om kroppen fungerar helt som vanligt så ska tant röd komma senast 4 januari så vi har spännande dagar framför oss. Vill ju inte hoppad för mycket men vad roligt det skulle vara om det tog sig direkt :)

Börjar om igen.

INNEHÅLL