Inlägg från: jag är den jag är |Visa alla inlägg
  • jag är den jag är

    Avskyr att dottern sover i vår säng!

    singel pappa83 skrev 2013-12-17 00:14:48 följande:
    För att vi vuxna mer behöver den närheten mer än ett litet barn, iaf när vi sover. 

    tycker det är väldigt dumt att låta ens egentid/kärleksliv  försvinna bara för att man fått barn! 

    Och vad i hela friden baserar du det uttalandet på!?

    Att vi vuxna behöver närhet mer än vad barn gör?
    Jag är ledsen, men i mina öron låter det som kvalificerat skitsnack.
  • jag är den jag är
    Skogsmamman skrev 2013-12-17 10:07:39 följande:

    Vi har inte mindre sex bara för att barnen sover hos oss! Dåligt att skylla på barnen om man har dåligt sexliv!

    Håller med! Har man dåligt sexliv så beror det knappast på barnen utan på något annat. Dålig fantasi kanske?
  • jag är den jag är
    Lola89 skrev 2013-12-17 15:44:18 följande:

    Jag skulle ha förklarat för barnet att på natten så sover man i sin egen säng, och lagt någon nattlampa hos barnet så hon kan sova. Om hon fortsätter komma till våran säng så är det inte för att hon är rädd utan för att hon är van. Jag skulle ha låst sovrumms dörren då har hon inget annat val än att gå tillbaka till sin egen säng.

    Usch! Båda tummarna ner!
  • jag är den jag är
    Lola89 skrev 2013-12-17 16:40:19 följande:



    Varför är de så hemskt? Man har ju redan förklarat för barnet och lagt en nattlampa. Det är en sak om barnet kommer någon gång för hon är rädd, men barnet måste förstå att det kan de inte göra förevigt, bara för att de är vana.

    Min uppfattning om dig blev inte direkt högre av det här inlägget!

    När jag var liten var jag extremt mörkrädd (och är fortfarande ibland). Från det att jag var ca 2 år tills jag var runt 10 år så drömde jag mardrömmar varje natt! Ja, faktiskt VARJE natt. Jag tassade in till mamma och tack och lov så har hon ett varmt hjärta och lät mig antingen sova hos henne eller - om jag hellre ville det - följde med mig in till mitt rum och satt med mig tills jag somnade igen.

    Jag gick in till henne för att jag var rädd.  Jag behövde den trygghet som hon kunde ge mig. Om hon hade låst dörren så hade jag blivit skräckslagen!

    Fy sjutton! Hur har man hjärta att göra så!?
  • jag är den jag är
    Lola89 skrev 2013-12-17 16:57:24 följande:

    Klart de är vana! Första gången är det okey, även andra och tredje, men sen handlar det inte om rädsla utan om vana. De måste du själv förstå! Det är viktigt att man pratar med barnet och förklarar hur det ligger till. Barn förstår mer än du tror. Om man har bra kommunikation med barnet och nattlampa(om det behövs), så förstår de varför de ska sova i sin egen säng och gör de. Att låsa dörren är ett sätt att visa barnet att man inte ger med sig och faktiskt håller de man lovat.

    Men herregud människa! Läs på lite! Mörkrädsla handlar för sjutton gubbar inte om vana!

    Precis som någon skrev ovan; det  var inte med lätt hjärta jag gick in till min mamma om natten. Bara vägen dit var fruktansvärd p g a min mörkrädsla. Hade jag klarat att ligga kvar själv i mitt rum så hade jag gjort det.

    Att man ens kan vara så galet kall och okänslig! Skrämmande!
  • jag är den jag är
    Lola89 skrev 2013-12-17 17:15:41 följande:


    Det är vanligt att barn har mardrömmar och då ska man försöka ta reda på vad som ligger bakom det. Om barnet sover med en dag efter dag år efter år löser ju inte själva problemet. Jag måste vara riktigt elak som väljer att kommunicera med barnet istället för att ignorera problemet.

    Kommunicera!? Genom att låsa dörren!? Du har en extremt märklig uppfattning om kommunikation...

    Min mamma kommunicerade med mig. Vi pratade om mardrömmarna och vi gick t o m till en barnpsykolog för att komma tillrätta med problemet. Och vet du vad barnpsykologen sa? Jo, hon sa att det inte alls är ovanligt att barn upplever mörkret som skrämmande. Hon sa att mitt problem förmodligen bestod i att jag var rädd för själva mardrömmarna. Det gjorde att jag låg och tänkte på dem precis innan jag somnade, eftersom jag var så rädd för att drömma, och det i sin tur gjorde att mardrömmarna återvände natt efter natt. Hon sa att min mamma gjorde helt rätt som fanns där för mig som en trygg punkt som jag kunde söka mig till.

    Inte en enda gång under de gånger som vi träffade henne sa hon ett enda ord om att mamma borde låsa dörren så att jag inte kunde komma in!

    Det är nämligen inte att kommunicera. Det är att vara elak!
  • jag är den jag är
    Deelicious skrev 2013-12-17 17:34:17 följande:
    Det där med att vuxna sover tillsammans men barn ska sova ensamma. Ja, det beror väl på att vuxna har SEX och det har inte barn. Jag sover inte tillsammans med min man för att jag behöver honom där utan för att han är min kärlek och han är sexig. Ett barn kan ju dela rum med andra barn men inte med vuxna. Vuxna måste få vara ifred.

    Jag och min man sover tillsammans även när vi INTE har sex. Det är faktiskt väldigt sällan som vi har sex i sängen. Där sover vi oftast.

    Men vi är väl väldigt ovanliga...
  • jag är den jag är
    Deelicious skrev 2013-12-17 17:46:35 följande:
    Näe men att dela säng är en mycket intim relation. Jag älskar mina barn men skulle aldrig acceptera att en 5åring sov med oss varje natt. Barnen får sova själva eftersom jag anser att just sängsovning är för "intimt" och dessutom sover jag helt naken eller med sexiga underkläder. Jag är personligen väldigt "sexuell" under nattens gång och kramar och tar på min man flera gånger på ett sexuellt sätt.

    Ja, må vara en märklig beskrivning men jag tror att många tänker samma som jag men jag uttrycker mig i orden de inte vill säga.

    Och till er som sover nakna med barnen: EUW!! Tänk att vakna och ha barnets typ fot inborrat mellan benen eller barnets händer på tuttarna(Ja i sömnen rör man på sig och sånt kan ske)

    Kortfattat: Barn får sova med barn och vuxna med vuxna :) Rättvist? eller hur?

    Och barn som inte har några syskon då? Vem får de sova med?

    Nej, jag tycker inte att det är något problem om mitt barns hand skulle hamna på mitt bröst. Brösten är nämligen inget sexuellt för mig. Visst, jag blir tänd när min man smeker dem. Men det blir jag när han nafsar i min nacke också. Innebär det att barnen inte får röra min nacke? Är den också sexuell?
  • jag är den jag är
    Deelicious skrev 2013-12-17 17:52:26 följande:
    Men måste barnen sova med nån då? Jag sov inte med mina föräldrar när jag var 5 år.

    Och för att du inte gjorde det så måste det innebära att alla 5-åringar funkar på det sättet. För det är ju det enda rätta, eftersom det var så du gjorde?

    Nej, barn måste inte sova med nån. Inte om de inte har det behovet. Men har de det så vill jag istället vända på frågan och säga; "Måste barn sova ensamma?"
  • jag är den jag är
    Deelicious skrev 2013-12-17 17:56:33 följande:
    Nej men då beror det på föräldrarna i grunden som inte kunde skapa ett tryggt barn(på andra plan innan sängsovningen) så då är ju föräldrarna de sista barnet ska söka trygghet hos.

    Spädbarn sover ju själva så varför ska inte 5 åringar göra det.

    Äh! Kvalificerat skitsnack!
  • jag är den jag är
    Sneeze skrev 2013-12-17 18:20:00 följande:
    Men är samsovning ALLTID bäst för alla? Har ett exempel på en familj, som jag inte var närmare bekant med, men blev "informerad" av mamman själv på ett föräldramöte inför en klassresa i årskurs 6. Den mamman skulle självklart följa med på resan som klassförälder eftersom dotter X "inte kunde sova utan mamma i samma rum", (brett leende i samförstånd mot några andra mammor till X kamrater) "jag har ju varit med på både pyjamaspartyn och översovningar, så nu blir det klassresa."
    Jag fattade inte riktigt vad hon menade, så jag frågade henne efter mötet. Jodå, dottern sov fortfarande i mammas och pappas säng (12 år på det 13:e) varje natt. Om hon skulle sova över hos kompisar kom mamman och sov över i samma rum som flickorna. Han dottern pyajamsparty/översovning hemma, sov mamman på madrass i samma rum som flickorna.
    Dottern har ingen diagnos, i övrigt var hon en flicka som vilken som helst. Mamman var mycket belåten med att dottern var så beroende av hennes närhet nattetid. Vad flickans pappa ansåg vet jag inte.

    Är det sunt? Om ett barn (12 år) inte vågar sova utan mamma ens om de har fyra vänner i samma rum är det väl något som är fel? Jag skulle som förälder bli väldigt orolig.

    Det är väl ingen som har sagt att det ALLTID är bäst för alla? Det är det inte. På samma sätt som det inte ALLTID är bäst för alla att sova isär.
Svar på tråden Avskyr att dottern sover i vår säng!