Avskyr att dottern sover i vår säng!

Vår dotter som är 5 år kommer varje natt tassande med kudden under armen. Hon är mörkrädd och vill sova nära mig. Hennes pappa tycker inte om det här, han försöker till och med ge henne pengar för att hon ska sova i sin egna säng. Han har sagt att han avskyr att hon sover i vår säng? okej någon natt, men inte varje natt? Vad ska jag göra? Jag vill ju finnas för min dotter så hon känner sig trygg, samtidigt så sover jag jättedåligt och sexlivet uteblir ju?.

Eller hur -_-

Fy fan så elakt! Skäms!

Usch! Båda tummarna ner!

Du har aldrig varit mörkrädd du. "Om hon fortsätter komma till våran säng så är det inte för att hon är rädd utan för att hon är van" Oerhört korkat skrivet! Jag hade inte blivit hjälpt av nån nattlampa! Det var ej kolsvart i rummet jag sov i, jag var mörkrädd och otrygg ändå. Hade ingen vana av att varje natt gå in till min mamma. Jag försökte faktiskt själv först, innan jag gick. För att bara ta modet och resa mig ur sängen och gå genom ett halvdunkelt hus var otroligt jobbigt. "Jag skulle ha låst sovrumms dörren då har hon inget annat val än att gå tillbaka till sin egen säng."  Elakhet när den är som värst, vilken hemsk inställning. Tänk om vuxna kunde ta mörkrädda barn på lite större allvar, det är inte alltid en fas, som växer bort, när ska det inses i de vuxnas värld.

Hoppas tomten inte läser på FL för då är dina julklappar i fara. (Jo, jag skulle kunna vara elakare än så men jag har ingen lust att bli anmäld)

Min uppfattning om dig blev inte direkt högre av det här inlägget! När jag var liten var jag extremt mörkrädd (och är fortfarande ibland). Från det att jag var ca 2 år tills jag var runt 10 år så drömde jag mardrömmar varje natt! Ja, faktiskt VARJE natt. Jag tassade in till mamma och tack och lov så har hon ett varmt hjärta och lät mig antingen sova hos henne eller - om jag hellre ville det - följde med mig in till mitt rum och satt med mig tills jag somnade igen. Jag gick in till henne för att jag var rädd.  Jag behövde den trygghet som hon kunde ge mig. Om hon hade låst dörren så hade jag blivit skräckslagen! Fy sjutton! Hur har man hjärta att göra så!?

Ja jävlar vilket problem det är med barn som har behov av närhet. Du sover inte med nån ev partner antar jag? Varsitt sovrum eller?

Men du, rädsla är inte rationellt... Om du tycker hundar är obehagliga och det kommer en hund glatt hoppandes mot dig, hoppar upp på dig och leker lite vilt samtidigt som ägaren står bakom och säger "han är inget att vara rädd för, han leker bara", tycker du att det är så betryggande då när du står med hundens tänder tre cm från näsan? För övrigt är det lite konstigt om du tycker att du och din partner har rätt att få närhet om nätterna, men inte ditt barn. Din parten är ju så stor och duktig och borde väl ha lärt sig att sova själv vid det här laget.. inget att vara rädd för.