Beckaa skrev 2013-12-17 20:43:35 följande:
Jag tycker att Petra Krantz Lindgren skrivit klokt om just detta ( hela sammanhanget finns att läsa här,
petrakrantzlindgren.se/2013/03/25/darfor-ar-j...) ”Om du sover i din egen säng hela natten, så får du en guldstjärna.” Det här påståendet uppfattar barnet som ett val: ”Antingen sover du i din egen säng och får en guldstjärna eller så sover du hos oss, men då får du ingen guldstjärna. Det är upp till dig att välja.” Problemet är att det är ett låtsasval. Det två alternativen är inte jämnbördiga, vilket barnet, som kommer till föräldrarnas säng på natten, snart blir varse. För vad gör mamma och pappa när barnet kommer? Ja, inte lyfter de på täcket och respekterar barnets val! Istället börjar de argumentera med barnet. Påminna om belöningen. Hota om utebliven belöning. Lyfta tillbaka barnet till sin egen säng. Kanske blir de till och med arga. Och barnet fattar ingenting! Var det inte ett val? Varför sa mamma och pappa då det? Kan man inte lita på dem? Förvirringen för barnet är total."
Ja, det blir ju vad man gör det till. Brorsdottern uppfattade det, precis som du citerar, som ett val och det var också precis vad det var i det här fallet. Hon blev inte avisad om hon ändå kom till föräldrarna på natten men hon fick inget märke. Det funkade för dem!
Jag är lärare och använder mig ibland av belöningssystem i min undervisning. Jag tycker att det ofta fungerar bra. Man får dock inte använda det till överdrift för då förlorar det sin effekt. Barnet ska inte bli beroende av systemet.
