Avskyr att dottern sover i vår säng!

Näe men att dela säng är en mycket intim relation. Jag älskar mina barn men skulle aldrig acceptera att en 5åring sov med oss varje natt. Barnen får sova själva eftersom jag anser att just sängsovning är för "intimt" och dessutom sover jag helt naken eller med sexiga underkläder. Jag är personligen väldigt "sexuell" under nattens gång och kramar och tar på min man flera gånger på ett sexuellt sätt.

Ja, må vara en märklig beskrivning men jag tror att många tänker samma som jag men jag uttrycker mig i orden de inte vill säga.

Och till er som sover nakna med barnen: EUW!! Tänk att vakna och ha barnets typ fot inborrat mellan benen eller barnets händer på tuttarna(Ja i sömnen rör man på sig och sånt kan ske)

Kortfattat: Barn får sova med barn och vuxna med vuxna :) Rättvist? eller hur?

Jesus! blir ju helt mörkrädd av å läsa alla mammors inlägg, här! 
Här är d visst helt normalt att ha stora barn i sin egna säng, även upp i tonåren.... jisses
hoppas verkligen inte att jag träffar en tjej som er där ute i dejting djungeln, kul å veta att man sågottsom aldrig kommer få vara ensam med den man tycker om. 
Helt klart ska ens barn få komma in å sova i vår säng om dom vaknar å har ont eller mardrömmar, men varje natt? inte en chans.
Har barnet så stort närhetsbehov ( på natten) så står det nog inte rätt till i familjen. 
Nu slutar ja följa denna tråden då ja vill fortsätta ha ett hopp om att få träffa en normal tjej igen! 

Våra barn har sovit i egna rum i egna sängar från födseln och sover 12 timmar varje natt. Helt underbart! Många föräldrar avundas våra sovrutiner och natttningarna tar 5 min. Hemligheten? Vi är konsekventa.

MEN när barnen är sjuka, ledsna eller vaknar så är dem mer än välkomna att sova med oss, jag tycker bara det är mysigt.. ett tag. Men när dem somnat och börjar snurra runt i hela sängen och jag börjar få fötter i näsan så bär i vi helt enkelt tillbaka dem Funkar skitbra!

Precis som jag har å har haft d!  har funkat hur bra som helst här oxå! 
Min son har aldrig sovit i min ( eller vår) säng sen han va 1.5 år å endast då när han va sjuk osv.  han sover alltid hela nätter, dom nätterna han vaknat dom senaste 5 åren kan ja räkna på mina fingrar.
Så frågan e ju vad ni som har barn i sängen hela tiden gör för fel som gör att barnen inte kan/vill sova i sin egna säng, istället för att svartmåla oss som har ett normalt sov arangemang! 

Det handlar inte om vad föräldern tycker är mysigt, bekvämt, obekvämt eller jobbigt. Det handlar om vad som är bäst för barnen. Så länge det är för barnens bästa kan jag förstå föräldrars val, men när det handlar om föräldrarnas behov blir jag mer tveksam.

Frågan är bara hur man kommer fram till vad som är bäst för barnen...

Klart man inte ska avvisa sitt barn! Vem tycker det? När barnet står där med kudden under armen får man ju ta det till sig såklart. Men man kanske ska jobba förebyggande? kanske man ska jobba för att få barnet att bli tryggt i sin egen säng eller så låter man det somna om föräldrarnas säng och sen bär man bara tillbaka det.
Nattlampa, tv vid sängen som visar film, god natt saga, babykoll så man hör om barnet  vaknar och då gå in och somna om det på plats o.s.v. Jag tycker det är fel att "finna sig i " att barnet sover i mammas och pappas säng om man nu inte trivs med det.

i mitt fall för att jag inte kan sova tillsammans med mina barn, då dom rör sig mkt och det stör mig....