Avskyr att dottern sover i vår säng!

Nu är jag förvisso singelpappa men detta är vad som gäller hemma hos oss:
Barnen somnar (nästan) alltid i egna sängar men om de vaknar av t.ex. en mardröm får de _självfallet_ komma och lägga sig i min säng.

Om jag hade funnit en kvinna som invände mot detta så hade hon fått sova någon annanstans...

  Jag skulle ha låst sovrumms dörren då har hon inget annat val än att gå tillbaka till sin egen säng.

Låst dörren?! Måtte du inte ha egna barn...

Om du tänker lite till så kanske du också kommer på det elaka.

Nej men då beror det på föräldrarna i grunden som inte kunde skapa ett tryggt barn(på andra plan innan sängsovningen) så då är ju föräldrarna de sista barnet ska söka trygghet hos.

Spädbarn sover ju själva så varför ska inte 5 åringar göra det.

Trådar som den här får mig bli ledsen å barnens vägnar. Hur kan det någonsin på något sätt bli en belastning eller kännas fel att få ha era barn i närheten? Hur kan ni påstå att det är jobbigt om barnen, tillfälligt, söker trygghet/närhet genom att vilja sova i er säng?

Jag skriver "tillfälligt" eftersom det snart nog kommer vara så att barnen växer upp och då kommer de definitivt inte vilja sova i samma säng som er längre. Skillnaden mellan mina och era barn är att mina kommer minnas att jag alltid välkomnade dem när de kände att de behövde litet trygghet. Det lär inte era göra.