Köra på eller backa?

Det jag tänker är att barn behöver vara trygga inför natten. Om det är så att hon behöver mamma mest nu så är det ju av en anledning. Vi hade det likadant ett tag fast tvärtom. När vårt andra barn fortfarande låg i magen och en tid därefter var det bara pappa som fick natta äldsta. Visst värkte det i mammahjärtat samtidigt som man kunde bli väldigt irriterad men det vände när pappan blev sjuk och helt enkelt inte kunde natta på nästan en vecka. När han blev frisk sa äldsta"nä, pappa är nog inte frisk än", hehe :) Så då hade hen lärt sig att det gick bra med mig också. Nu är det nästan alltid jag som får natta men det går lika bra med pappan också. Kanske ni kan testa nåt liknande så småningom? Personligen skulle jag inte stå ut med att vara så hård just när det gäller sovandet att jag skulle genomföra något som får barnet att gråta och skrika sig till sömns. Jag skulle inte vilja somna på det sättet själv.

Jag tänker att barn genomgår olika perioder och har olika behov vid dessa tillfällen. Givetvis ska inte barn bestämma allt, men man kan vara hård på andra tider än vid nattning tycker jag.

Ett annat tips är att förbereda på dagen. Så gör vi ofta och det fungerar bra. Prata om det i lugn och ro på dagen. Att i kväll kanske pappa nattar? Det vore väl mysigt? Vi kan gosa lite innan så får du somna med pappa sen? Kanske inte blir mottaget med jubel i början men det kanske sjunker in efter ett tag så det blir lättare och lättare för henne att acceptera det?