• Anonym (?)

    Behöver 15 åringar inga regler?

    Som rubriken Har/behöver 15 åringar inga regler?
    Min mans 15 åring får bestämma Allt själv. Det har varit så jämt. Det låter ex såhär Hur tycker du Kalle? Vad vill du Kalle osv
    Nu kommer Kalle o går som han vill. Han kan komma med ändringar i sista sek o sen blir det inte den tiden iaf. När min man väl får tag i Kalle så är det inga frågetecken. Min man låter som sin sons son. Mild i rösten. I går åkte han till en kompis i morse låg han inte i sin säng. Vi har sagt att sover man över så ringer man eller smsar men inte att han gör.
    min man sms i morse "har det hänt något?" fick svar att han sovit över. Jag blir så irreterad att min man aldrig någonsin kan ta tag i sonens fel o brister men han uppfostrar gärna mig o gemensamma barnet med hög röst o ilska.

  • Svar på tråden Behöver 15 åringar inga regler?
  • Som snö

    Behöver du uppfostras? Varför går du annars med på att bli uppfostrad?

  • SupersurasunkSara

    Jo, det behöver dem. Varje gång din man försöker uppfostra dig (?!?) och ert gemensamma kan du med mild röst fråga hur han gjort om det var Kalle han skulle pratat med.

  • Anonym (?)

    Har tagit upp detta och det slutar med att vi blir osams istället.

    Det är ingen ide.

    Sonen hade 39 graders feber för några år sedan o vi skulle på något..jag sa att vi stannar hemma,min man frågade sonen om han skulle orka, biomamman sa nej först men ändrade sig till ett ja efter sonens påtryckning.

    vi åkte.

    Så har det sett ut i stort sätt i hela sonens liv.

    Frustrerande

  • SupersurasunkSara
    Anonym (?) skrev 2013-12-22 11:19:07 följande:
    Har tagit upp detta och det slutar med att vi blir osams istället.
    Det är ingen ide.
    Sonen hade 39 graders feber för några år sedan o vi skulle på något..jag sa att vi stannar hemma,min man frågade sonen om han skulle orka, biomamman sa nej först men ändrade sig till ett ja efter sonens påtryckning.
    vi åkte.
    Så har det sett ut i stort sätt i hela sonens liv.
    Frustrerande

    Tja, acceptera att det är så här det ser ut eller gör något åt saken. Trist men så är det. Tala allvar med maken och påpeka att hans sätt mot sonen går ut mot övriga familjen, att han särbehandlar orättvist och vad ska ni göra åt saken. Blir han arg så säg att ok, du vill särbehandla och jag vill inte, då får du bo själv för jag har ledsnat.

    Skiter han i det så vet du ju att du är bekväm för honom, inte den han älskar.
  • Anonym (?)

    Jag går inte med på det därav vi blir osams de gångerna.

    Men han försöker iaf. Han är så skiträdd för sitt eget barn. Han är enligt mig bara pappa till vår gemensamma till sonen är han en kompis på sonens vilkor.

    Tragiskt!

    Hos mamma är han som en sambo istället för barn.

  • Anonym (?)

    Jag ville bara höra om det är jag som tänker fel,kanske är man tillräckligt stor som 15 åring?

  • SupersurasunkSara
    Anonym (?) skrev 2013-12-22 11:22:50 följande:
    Jag går inte med på det därav vi blir osams de gångerna.
    Men han försöker iaf. Han är så skiträdd för sitt eget barn. Han är enligt mig bara pappa till vår gemensamma till sonen är han en kompis på sonens vilkor.
    Tragiskt!
    Hos mamma är han som en sambo istället för barn.
    Ja ni blir osams, men uppenbarligen är det inte tillräckligt för att din man ska fatta hur dum han är. Men du accepterar det iom att du åkte med i situationen du beskrev ovan. Du accepterar det iom att du stannar kvar.
  • Anonym (?)

    Ja du har rätt. Borde väll sätta ner foten. Det som är intressant är att det är mig bonus blir sur på. Det är inte lätt det här med bonus livet. Att stå bredvid o hålla truten för att behålla familjelugnet. Förstår inte varför en del bioföäldrar går så på tå för sina barn. Det är väll bara att bita ifrån och visa att i det här huset har vi regler som du också ska följa eftersom VI är en familj

  • SupersurasunkSara
    Anonym (?) skrev 2013-12-22 13:43:19 följande:
    Ja du har rätt. Borde väll sätta ner foten. Det som är intressant är att det är mig bonus blir sur på. Det är inte lätt det här med bonus livet. Att stå bredvid o hålla truten för att behålla familjelugnet. Förstår inte varför en del bioföäldrar går så på tå för sina barn. Det är väll bara att bita ifrån och visa att i det här huset har vi regler som du också ska följa eftersom VI är en familj

    Neps bonuslivet är en skärseld emellanåt.

    Orsaken är väl skuldkänslor kanske, att föräldern är en del i att barnet inte får växa upp med båda sina föräldrar.
  • MariaLinneaAhti

    Är själv femton år så vet exakt vad du menar med detta!

    Jag tror faktiskt det har att göra med barnets trivsel hemma eller förälderns osäkerhet eller att föräldern inte litar på sitt barn, en ren gissning bara.

    Innan var jag också sådär. Bestämde allt eller försökte hela tiden. Hade en attityd och blev arg hela tiden, ville bestämma allt hela tiden. Men det berodde på att jag trivdes inte hemma pga mammas förra pojkvän vars misshandla mig till slut men även mammas tillit till mig.

    Försök prata med barnet! Fråga varför barnet gör som den gör och prata i enrum!

  • Anonym (?)

    Tack för bra svar. Han gör så för att han är van med det.

    Han blir behandlad som vuxen av sina föräldrar.

    Verkar som att han trivs mkt kärlek o folk som lyssnar och gör allt för honom.

  • nevermind

    Att stanna ute hela natten och inte höra av sig är INTE okej!!! Jag hade fan blivit vansinnig om till och med min partner gjorde så!!

    Men har du några fler exempel? Jag fattar inte riktigt.

Svar på tråden Behöver 15 åringar inga regler?