Hur kan vi hjälpa vår 6-åriga dotter?
Vår dotter på 6 år går i förskoleklass och det fungerar inte så bra. Hon håller sig mest för sig själv och känner sig ensam. Detta är inget nytt för henne men är ett större problem för henne nu än tidigare. Vi har haft flera samtal med lärarna och de säger att hon själv drar sig undan och är väldigt sluten. Hon kan vara väldigt framåt ibland och leker med andra men kan sluta mitt i allt och går in i sig själv.
Hon har haft någon form av tics sen hon var bebis. När hon var ca 8 månader började hon rulla fram och tillbaka när hon skulle sova. Detta gör hon fortfarande och hon blir arg om hon blir stoppad. Hon har aldrig gillat närhet speciellt mycket, aldrig kommit själv för att sitta i knät eller kramats men "gått med på det" vid andras initiativ. Hon har alltid velat somna själv och ber en gå efter att vi läst klart godnattsagan. När hon var tre började hon med ett tics att sitta långt ut på stolen, spänna ut magen och sedan gunga fram och tillbaka helt okontaktbar. Om man rör henne slutar hon. Detta har hon gjort både hemma och på förskolan och vi har haft många kontakter med bvc om det och fått rådet att bryta beteendet. Senaste året har detta försvunnit hemma men har istället ökat i skolan. Lärarna försöker bryta det men hon gör det ofta ändå. Det ser väldigt märkligt ut för andra och jag är jätterädd att hon snart ska bli retad för det.
På förskolan var hon mest för sig själv ända tills hon var 3,5 och fick en bästis. Henne lekte hon med hela tiden och leker gärna med fortfarande. Hennes bästis är ett år yngre så de går inte tillsammans i skolan. Min dotter har aldrig kunnat leka med fler än en person. är de tre eller flera slutar det alltid med att min dotter blir sur och går iväg. Hon har även en granne hon leker med. De kompisar hon har kan hon leka med hur bra som helst och hur länge som helst. Hon är inte blyg för nya människor utan kan prata med främlingar. Ändå har hon jättesvårt med de andra barnen i klassen. Hon har några hon leker med lite grann men det verkar inte fungera för min dotter. Det gör så ont i mammahjärtat när hon säger att hon är ledsen i skolan för att hon är så ensam.
Hon har provat på många fritidsintressen men inget tilltalar henne direkt. Hon säger jämt att hon inte orkar.
Hon är ofta trött trots att hon sover långa nätter. Hon bryter ihop om hon måste städa upp efter sig och kan få hysteriska utbrott när hon ska gå hem från en kompis eller råka skriva fel bokstav. Hon är väldigt petig i maten och helst ska maten vara helt okryddad och bestå av en sak tex korv. Det mesta säger hon är för starkt.
Hon vill bara ha mjuka kläder, jeans kan hon inte ha för det gör ont eller kliar.
Hon kan leka själv i sitt rum långa stunder och vill inte bli störd då. Hon pratar högt med sig själv när hon leker så man kan följa hennes lekar. Om jag är med ber hon mig ganska fort gå för att hon vill leka själv.
Någon som känner igen sig? Hur kan vi hjälpa vår dotter med det sociala? Vi har bjudit hem flera klasskompisar och det har fungerat sådär.
Vi har kontaktat bup och ska förhoppningsvis dit i januari.
Jag lider själv av panikångest.
Tack för att du orkade läsa.